Garn: Iris Alpakka
Stickor: 3,5 mm
Lurviga pulsvärmare på beställning från en tjej här på forskningsstationen. De ska värma ömma handleder, hoppas att det hjälper.
Nu ska du få läsa om mig.
Ulrika skrev häromdan om
en sak som jag ofta tänker på. Nämligen att på bloggen väljer man själv vilken sida av sig själv man vill visa upp. Väldigt praktiskt. Eller? Jag tycker själv det är svårt att dra en gräns för vad jag visar och inte visar. Ulrika hänvisade till
Sophies blogg och Sophie skrev i ett inlägg om
avundsjuka. Jag känner verkligen igen mig i det hon skriver. Varför känns det som att alla andra är duktigare än jag själv?
Men nu ska jag vara krass och realist och ärlig mot mig själv. För hur lätt är det inte att fantisera ihop en fantastisk bild av en person när du sett en liten del av henne. När jag fantiserat ihop ett helt gäng fantastiska personer fulla av skaparkraft, med fina hem och liv så sätter jag ihop dem till en enda, som en enhet, och så jämför jag mig med den. Hur bra är det för min självkänsla? Inte så värst bra. Men jag är medveten om det.
Jag har en vana av att ge bort pysslade presenter, bjuda på middag, fika med mera. Varför? Jo det är väldigt mysigt. Jag gör det för att jag tycker om att pyssla, laga mat och baka, men också för att sola mig i glansen av berömmet och tacket jag får. Jag frågar mig själv om det är en bra eller dålig egenskap. Folk borde väl tycka om mig för den jag är, inte för att jag ger dem saker? Jag slår knut på mig själv.