En pappersrosett

Från Tyg och otyg,  vidare till Hannas Virrvarrs återbrukade paketinslagningstips så landade jag slutligen på How about Orange’s beskrivning på den klassiska paketrosetten. Det var allt för lockande för att jag inte skulle kavla upp ärmarna och klippa och klistra. Synd att vi bara bytte en enda julklapp i familjen+släkten i år, jag hade kunnat göra många många rosetter.

Mera från Ulrika

Ulrika var så gullig att jag fick extrapresenter  för att jag åkte till Gävle för att hämta kopparna. Jag fick både den här koppen som enligt Ulrika passar prima till hyacinter och en söt liten bricka. Och se, den passar perfekt som hyacintkruka. Inspirerad av flera andra bloggare är jag inne på andra omgången hyancint. Jag har först nu förstått att det är tillåtet att plantera en till hyacint när den första blommat över. Tänk att jag inte kommit på att göra det själv.
ps1. God Jul i efterskott
ps2. Ja det har varit bloggtorka här på sistone. Det har väl helt enkelt kommit en massa annat emellan mig och handarbetet under december. Men så är ju livet ibland. Punkt.

Många förstygn

Många förstygn blir häftigt. Det totalförändrar tygets utseende. Samma teknik som på denna kudden (även om det inte syns så tydligt). Målet är att sy en sån här. Varför köpa en liksom när man sy en själv.

Diskussionen om kreativitet fortsätter

"Många yrkesgrupper utnyttjar att kreativitet blivit ett inneord och hävdar att just det som de håller på med är särskilt kreativt och nyskapande. I själva verket blandar alltför många samman att vara kreativ med att vara produktiv, säger han."

Väldigt intressant. Läs mer på DN.

Stjärnglans

Mer stjärnglans behövs i denna mörka årstid. Gjorde av aluminiumformar á la hämtmat från restauranger. Precis som Avigan gjorde jag mönstret med en sticka och fäste en knapp i mitten. Vackert i all sin enkelhet. Om jag skulle haft gran till jul så skulle jag vilja fylla hela trädet med bara finkrams-stjärnor och små lysdioder. 
Glad Lucia förresten!

På riktigt

Sparven, bar och kafé Foto: Ulrika Olsson
Söndag för en vecka sedan så tog jag tåget till Gävle. På perrongen stod Ulrika som planerat och väntade på mig. Jag log både utåt och inombords när jag såg henne. Mina tankar gick ungefär “hon finns på riktigt” och “hon ser ut som hon gör på sina bilder”. Anledningen att jag åkt till Gävle var för att hämta kopparna som jag beställt av henne, och eftersom Gävle och Stockholm faktiskt ligger nära varandra så tyckte vi det var ett fint tillfälle att träffas på riktigt. Och så himla trevligt det var. Till vänner och bekanta brukar jag säga att det känns som att jag känner mina bloggkompisar på riktigt fastän vi aldrig träffats. Fram tills nu har jag inte vetat om det faktiskt är så, men nu kan jag verkligen bekräfta att det faktiskt är så. För trots att de flesta av oss bara visar upp en sida av sig själv på bloggen, den “bra” sidan, så får man ändå ett ganska bra hum om vem vilka vi är som döljer oss bakom bloggfasaden, Massor med små och stora liknande frågor pratade vi om både länge och väl medan vi fikade på Ulrikas vänners fik Sparven, över en god macka och latte. Innan kaffet hann vi dessutom med ett besök på  utställningen Hedvig Ulfsparres textilsamling och en snabb vända på julmarknaden på länsmuseet. Himla trevligt säger jag igen.
Kopparna Relief som jag köpte är helt klart nya favoriten som jag dricker stora mängder te i på vardagsmorgonen och en hel balja kaffe ur idag på helgen. Trevlig tredje advent på er!

Kors i taket

Kors i taket, hon broderar korsstygn. The stitch from hell om du frågar mig. Men eftersom jag för ett tag sen började följa Korsstygnsbolaget så är det svårt att inte bli inspirerad. Jag fastnade för den tvehuvade som varken vet ut eller in. Hade jag inte varit så motvilligt inställd så hade jag definitivt köpt någon av hennes böcker, typ den med träd eller fåglar. Åh så fint.

Kreativa människor

"Det utmärkande för kreativa människor är att de är öppna för intryck från andra. Även om den kreativa processen till stor del sker inne i huvudet är det viktigt att vara nyfiken och på allvar vilja ta in något nytt, menar psykologen Maria Sandgren som sett till att kreativitet nu blivit ett akademiskt ämne."

Väldigt intressant! Fortsätt läsningen på DN:s hemsida

Den bästa av förmåner

Förra helgen hade jag kurs i Skånskt yllebroderi. Det är en sådan fantastisk förmån att hålla kurser i något som är mig så kärt. Grymt kul helt enkelt. Och vilka entusiastiska och fina kursdeltagare sen! Duktiga Hedvig aka broderikafékompis var med på kursen, så här tyckte hon om kursen. Sen är det ett bra sätt att värva deltagare till  Broderikaféet, flera stycken dök också upp i torsdags. I vanliga fall brukar vi sluta omkring 21 men i torsdags så satt vi från kl 18 tills kaféet stängde kl 22 och broderade och broderade och pratade och pratade. Det var helt enkelt så roligt att vi inte ville gå hem.

På kursen kan deltagarna välja mellan fyra mönster och mellan rött och svart kläde. Nästan alla väljer att brodera Min lilla hästen eller blomma med hjärta på svart botten. På gulsticket i fotona ser man att vi befinner oss under Slöjdhusets fantastiska lysrörsbelysning. Det är en fin lokal att vara i men just ljuset kunde vara bättre.