Jag lånade min systers systemkamera för att försöka ta fina bilder på mitt broderi. Det blir typ ser du lövet för alla prickar, snarare än ser du löven för alla träd? Förra helgen så vrålbroderade jag, så nu är snart andra sidan klar. Jag siktar på att bli klar på broderikaféet ikväll. Därefter väntar det lite småtråkiga monteringsarbetet. Lövramen ska ju målas också förstås. Mucho pricks blir det.
Min kritpåse, som jag är omåttligt stolt över! Det broderades först en fågel och en massa förstygn och så sydde jag ihop den för några veckor sen. Nu i veckan blev den både invigd och fotad. Bland klätterutrustningen så är ju inte precis kritpåsen det dyraste man kan köpa, det är en sjuhelvetes till materialsport med den ena prylen dyrare än den andra. Därför kan jag inte precis säga att jag sparat så mycket pengar på att sy min egen påse, men jag känner mig ändå sjukt nöjd, eftersom den den både är fin och fungerar(!). Jag var till och med på Naturkompaniet för att köpa spännen, nylonband och elastiskt snöre för att få till den professionella looken.
Stickning pågår, en Harvest moon-kofta. Jag har länge varit på jakt efter mönster på en fin baskofta och tycker det är märkligt att det ska vara så svårt att hitta. Konstigt nog så tycker jag ofta att de enklare och rakare bebis- och barnmodellerna på koftor och tröjor är finare än många krusidulliga dammodeller. Den här tycker jag ändå verkar lovande, och jag som inte är så van vid att läsa engelska stickbeskrivningar klarar det helt okej.
Med undantag för rosenkransvantarna som jag svor en del över så tycker jag ändå att jag har hyfsat gott tålamod när det kommer till handarbete. Till exempel så hade jag stickat ända ner till bröstet på denna koftan (uppifrån-och-ned-stickning) när jag märkte att den var i trångaste laget, och det kändes varken särskilt märkvärdigt eller uppslitande att behöva repa upp allt för att börja på ny kula. Jag stickar ju för att det är roligt, och drar jag upp så får jag ju mer tid med stickningen (fast ja, det finns ju gränser, det håller jag med om). Parallellt med koftan håller jag på att sticka ett par vantar, som också de har repats upp flera gånger, nu är jag inne på tredje versionen. Jag har funderat en del på det och jag tror det är så enkelt att det stör mig mer att inte riktigt gilla slutprodukten för att storleken är lite fel, än vad det stör mig att dra upp och göra om.
Många, nej massor med små färgglada cirklar syr jag fast på svart tjock vadmal. Detta ska bli mitt bidrag till lövskogen.
Äntligen klara. Mina gotländska vantar som vållade mig stickångest. Det blev fel storlek så jag fick dra upp och sticka om flera gånger. Ojämnt och fult också. Tack och lov rätade det mesta ut sig när jag strök dem med hett strykjärn mellan två blöta handdukar (tack för tipset från en bloggare, jag minns inte vem). Om några månader, eller till nästa vinter har jag nog glömt min ångest och kan njuta av dem fullt ut.
Mönster: Rosenkransar, Gotländsk sticksöm av Violet Bergdahl och Ella Skoglund
Garn: Tuna 2-trådigt
Stickor: 3 mm
