:: en riktig skärbräda ::

Almen har gissningsvis växt någonstans på Österlen, växt sig stor, blivit nedtagen, sågad i grova plankor och lagd för att torka. Där låg plankorna snustorra på sin torkplats, på promenadavstånd från mina föräldrars stuga. Föräldrarna köpte en trave plankor och nu har alla vi barn fått var sin skärbräda. Min svåger som är snickare hyvlade till min jättefint och jag oljade in den. Han sparade stammens rundhet på långsidorna så man känner verkligen att det är ett träd. Den här skärbrädan har potential att skäras på så länge jag lever och lite till.

:: Abisko ::

 Tänk, i veckan tickade bloggens räknare förbi 200 000 besökare. Det är ju jättemånga! Jag firar med att hälsa alla glad midsommar och med en rad fjällfoton. Ni som följt bloggen länge vet att jag på somrarna ofta åker till Abisko, först var det för min utbildning, sen med olika jobbprojekt, och nu med mitt doktorandprojekt. Förra sommaren var ganska slitig, men väldigt härlig ändå.

Sedan i måndags är jag alltså i Abisko för sommarens fältarbete. Det är midnattssol och ljust dygnet runt. Solen går aldrig ner och man tappar kontroll över tiden på dygnet. Vattenprover samlas in, dataloggers installeras i jokkar och hål borras i marken för att installera loggar i grundvattenrör. Två veckor är jag i fält den här vändan; tio dagar är jag här i Abisko, sen åker jag till Tarfala några dagar. Det känns alldeles för kort, jag hade med glädje stannat i alla fall en månad för att jobba, hänga med allt trevligt folk och insupa den härliga naturen här. Förmodligen kommer jag att komma hit en sväng i augusti och sedan också i september, så det är en tröst. 

 

Björkmätarlarverna äter upp allt som kommer i dess väg, så för andra året i rad är träden alldeles kala och skogen är sorgligt brun som om det vore höst.

:: när någon tycker det man gjort är fint ::

När en konsthantverkare som jag beundrar tycker att det jag gjort är så fint att hon skriver och frågar om hon får köpa eller byta till sig den. Ja då blir jag så här glad, tjoho! När det händer två gånger så blir jag dubbelt så glad. Jag Blommar - Maria och jag bytte en härligt glad harlekin-bricka med ros mot en rödvit tiger och Ulrika och jag bytte två sköna koppar ur hennes nya sortiment mot en grön-vit tiger.

Brickan är lagom stor till att duka fram fika eller kvällsmackan på, eller varför inte servera tårta på. Kanske får jag ta och bjuda in till tårtkalas bara för att. Kopparna är goda att dricka både te och kaffe ur och ligger skönt i handen.

:: bandgrindskaféet ::

Ett kafé för varje slöjdteknik, det hade väl varit najs. När jag frågade Broderikafégänget om de ville träffas en kväll eller två för att lära varandra bandväva så var det många som ropade JA! En i gänget hade vävt mycket band i sina dar, fast det var länge sen, några andra hade vävt mycket i vävstol, provat på brickväv och resten var av sorten vill-prova-på-allt. Eftersom jag sedan i våras är med i styrelsen på Stockholms läns hemslöjd så fick vi låna Hemslöjdens lokal, jättebra ju.

Så fint att kunna hjälpas åt och lära sig tillsammans, mycket roligare än att klura hemma. Ganska många svordomar senare och med varandra och böcker till hjälp så varpade vi och satte upp vävarna i bandgrindar. Särskilt snyggt blev det kanske inte, men ack så nöjd ändå.

Boken Folkliga Band som Matilda hade med sig dreglade vi över. Den skulle jag gärna lägga band på. Hoho. 

Fler bilder hittar du hos Maria som var med och vävde.

:: de små mormorsrutorna ::

 Jag håller på med att virka en beställning av mormorsruteörhängen till Hemslöjdsbutiken i Skåne. Straffet för att att virka virka virka och ignorera trådarna är att man måste fästa allt i slutet. Det görs med fördel i horisontalläge i soffan, kollandes på film eller lyssnandes på talbok. Livet är inte så hårt ändå.

:: ett sexkantigt projekt ::

Mina två dynor är färdiga, den stickade sjalen blev klar i början på maj. Så nu efter flera veckor utan ett stort projekt så känns det att det är dags för något nytt. Jag har dragit mig lite för nya projekt eftersom den mesta energin på sistone har sparats mot sommarens fältarbete. Hur tänkte jag där egentligen? Handarbete på kvällen är ju bästa sättet att koppla bort jobbtankar på kvällen. Och att koppla av. På morgonen idag fick jag ett plötsligt ryck att börja med ett lapptäcke. Förhoppningen är att allt ska vara förberett så att jag kan ta med de små lapparna till Abisko eftersom sytråd, nål, sax och lappar är det enda som behövs och det inte är så skrymmande som en stickning eller yllebroderi.

 

 

Så långt allt väl. Men! Inte hade jag förstått hur mycket förarbete det är innan själva sömnaden. Vägledd av Nusses beskrivning verkar det i alla fall gå vägen, och det går ganska snabbt att komma in i klippandet, strykandet och tejpandet. En blomma har jag provsytt. Resten ska jag spara. Clara är också i full gång med sexkanter i härliga färger har jag sett.

:: snart där ::

Efter en vecka full med att på jobbet planera sommarens fältarbete i Abisko och Tarfala. Att planera en bra fältstudie, koordinera med folk som du inte känner och köpa dyra mätinstrument är inte något man lär sig i utbildningen. Det gäller att inte tappa huvudet, fast det känns som att jag ska göra det ibland. Fast det har varit ett gäng trevligheter också, som att hänga med fina vänner, dricka öl, lyssna på musik, gå ledklätterkurs. Det har tyvärr inte varit så mycket handarbetestid så när helgen väl kom var det ljuvligt att bara brodera timmar i rad. Jag ville göra något till mig själv som en klapp på axeln. Då passade det här citatet utmärkt in i min sinnesstämning, I don't know where I'm going but I'll be there soon, något förvirrat men med tillförsikt att det kommer att gå vägen till slut. På en jordartskarta precis som förra gången.