:: påfågelsdynan anno 2014::

Hjärtat tog ett glädjeskutt när dynan var monterad och klar. Broderiet framträder på ett helt nytt sätt när den har formen av en dyna jämfört med när den ligger platt. Hjortarna och fjärilarna ramar in påfågeln på ett sätt som känns balanserat. Jättenöjd!

Broderiet är en kolam/mandalainspirerad korsning mellan skånskt och indiskt. Påfågeln är indisk medan fjärilarna och hjortarna är skånska, men både fjärilar och hjortar finns även i den indiska mönsterskatten. Mönsterkompositionen är även den inspirerad av mandala med sitt mittenmotiv och mönstren jämnt fördelade runt omkring.

Jag har funderingar på att göra denna lilla dyna på 50x50cm till en materialsats att sälja till en utställning i sommar. Garnmängder har beräknats och en testbrodös har tillfrågats, så får vi se om det går hela vägen till materialsats eller inte.

:: semester ::

Snart är det jul och nu har jag semester. Som jag har längtat, oj vad skönt det ska bli! Kanske hinner jag bli färdig med mitt yllebroderi, kanske inte. Nu är det semester och jag har inga måsten utan jag ska göra vad jag känner för i stunden. Hoppas ni alla får en fin julledighet!

:: mitt egna garn ::

Det är helt jäkla grymt roligt att spinna på spinnrock. Jag förstår varför det blivit poppis och fått ett uppsving bland handarbetesnördar för det är både beroendeframkallande och man får en riktig kick av att se ull omvandlas till garn. På samma sätt som folk odlar sina egen mat i trädgården fast det går att köpa i affären, som att baka surdegsbröd, brygga sitt eget öl, tälja en slev eller spinna garn. Man går tillbaka till det ursprungliga, lär sig om naturen och olika material och råvaror. Jag tror att människan mår bättre av att känna till arbetet och energin bakom varje matbit vi stoppar i oss och kläderna vi har på oss. Det skulle kanske få människor mer ödmjuka för att vi håller på att förstöra planeten bit för bit.

 

:: en slöjdifierad ikeajulgran ::

För en dryg vecka sen åkte jag till IKEA och köpte mig en granen som de kallar VINTER 2014. En gran på metervara som man kan ha år efter år om man så önskar. Den barrar inte och tar lagom liten plats när man inte bor så stort. Nu har den fått ordentlig upphängning med rundstavar uppe och nere för att hålla tyget utsträckt. I helgen sydde jag vimplar i rött kläde och gjorde stjärnor av konservburkar att pryda den med. Stjärnorna var roliga och busenkla att göra, jag härmade stjärnor som jag sett i Skansenbutiken. Jag gillar min slöjdifierade gran, jag blir glad av att titta på den.

:: ett frivirkat byte ::

Min sengångare byttes mot det här grymma porträttet som Kristin har frivirkat. Det är imponerande både hur hon virkar skuggor och att hon virkar så att former och färger framhävs. Stort TACK Kristin jag tycker väldigt mycket om det!

:: det indiskskånska yllebroderiet ::

Jag kom visst inte igång med broderiet direkt då när jag tryckt upp mönstret på klädet. Det fick ligga och vila medan jag hade en massa andra saker för mig. Jag gick och längtade efter att börja, men hade inte riktigt ro till det eftersom jag hade så många projekt parallellt, och jag blir bara stressad av att ha många arbeten igång samtidigt. Men nu så, nu är jag äntligen igång.

Det skånska yllebroderiet är här inspirerat av indiska mandala till motiv och form. Hjortarna återfinns både i Indien och Skåne. Mönstret till dessa hjortarna har jag hittat på en röllakanväv. Påfågeln är helt indisk och så vitt jag vet så finns det inga påfåglar i de skånska allmogetextilerna. Kanske kommer ni ihåg att jag broderat en mexikansk påfågel förut. På klassiskt manér har jag sytt ensidig plattsöm, schattérsöm, stjälksöm, knutar och klyvsöm

:: första garnet på Blåvinge ::

Resultatet av helgens spånadsverkstad blev 100g egetspunnet garn. Känslan att förvandla kardad ull till garn, som man faktiskt kan sticka med, är helt enorm. Brun alpaca som jag köpte redan 2011 när vi jobbade med ull på handledarutbildningen för Slöjdklubben. Redan då ville jag lära mig att spinna så jag köpte en massa ull som jag har använt till min spinna-garn-sticka-kofta-koftan. Det tog "bara" 3 år från att jag köpte ullen till att jag faktiskt lärde mig att spinna.  

Alpacan var superenkel att spinna, det ska jag definitivt köpa mer av. Den gröna ullen var inte lika enkel, men trevlig att jobba med. På det gröna garnet testade jag lite olika tvinning och tjocklek för att lära mig hur garnet betedde sig. Ibland betedde det sig inte alls eftersom jag själv inte har full kontroll. Resultatet blev ett lagom udda garn med jämna och mindre jämna partier.