:: sprattelgubbar ::

Livet är så fullt av allvar så ibland behövs en sprattelgubbe för att lätta lite på trycket. Peter är lite som en sprattelgubbe, sprallig, studsig och rolig; så då passar det extra fint att ge honom sprattelgubbar i födelsedagspresent. Nackdelen med att ge bort en sprattelgubbe är att man måste ta fotona i förväg så det blir ju ingen hemlighet vad man ska ge bort, tur då att han har så dåligt minne att han faktiskt glömde bort att han skulle få dem.

Sprattelgubbar är enkla att göra. Du behöver 2 st foton/sprattelgubbe, påsnitar, kartong (jag använde flingkartong), liten vass sax, limstift, snöre och håltång. Så här gör du:

0) Ta roliga foton!

1) Jag började med att grovklippa ut fotona med cirka 2-3 mm tillgodo in till kroppen. Nästa steg är att klippa isär kroppsdelarna. Eftersom lederna måste ligga omlott där påsnitarna sitter behöver alltså 2 foton/gubbe så att du kan klippa ut bålen + fötterna från foto nr 1 och armar + lår från foto nr 2.

3) När klippningen är klar limmas delarna på kartongen, det är bra om de får ligga i press en stund.

4) När limmet torkat ska delarna renklippas.

5) Sedan gör man hål för påsnitarna med håltången, och små hål för snörena så att gubben ska kunna sprattla.

6) Beskrivning för hur man trär snöret hittar du här.

7) Dra i snöret och få ett riktigt gott skratt!

:: uppstart ::

Våren är här och några handarbeten är avslutade, så uppstår plötsligt ett tomrum. Ett utrymme med potential, där det står helt fritt att välja vad man vill göra härnäst. Hos mig finns det några idéer legat i ide långt bak i huvudet länge nog att det var dags att släppa fram dem. Den första idén som ville komma fram var det här lapptäcket som så småningom ska bli ett kuddfodral till den stora kudden som är så bra att ha i sängen bakom ryggen när man löser korsord på söndagsförmiddagen ni vet. Hela lapptäcket ska fyllas med förstygn med 1 cm mellanrum. Det kommer ta sin lilla tid och det får det lov att göra, att ha ett handarbete som är enkelt att ta fram ibland och sy några rader; det har verkligen sin charm.  

Nästa handarbete är en koftstickning som jag gått och grunnat på i ett helt år. Jag har till och med vetat vilken modell jag skulle sticka av garn som jag fick efter ett hantverksbyte med Tant Kofta. Precis som stressen som smyger sig på när jag ska sy ett nytt klädesplagg för att mönsterarken är fullt med oändligt många linjer i olika färger och former, så kan stickbeskrivningar få mig att tappa suget. För det mesta är det ju inga problem om man väl sätter sig ner i lugn och ro, men oftast vill man ju komma igång nu nu nu och då finns det ingen tid till eftertanke. Koftmönstret har därför legat i handarbeteskorgen i ett helt år innan jag fann ro att plocka upp det, och nu gick det ju hur lätt som helst.

:: ljusstakar och plåtslöjd ::

Den ensamma fiskbulleljusstaken med treorör till ljushållare kände sig ensam och har inte blivit tänd många gånger sen den kom till för snart ett år sen. Nu har nu fått sällskap av två värmeljusstakar och har fått flytta in på köksbordet, det känns genast roligare att ha en trio och myskänslan mångfaldigades. Det är så fint när ljuset reflekterar mot den mässingfärgade plåten bakom ljuset så båda nya ljusstakarna fick mässingsplattor. En del av charmen med plåtslöjd är helt klart att klura och hitta på olika lösningar och varianter med plåtburkarnas form och färger, särskilt för själva ljushållaren som jag gjort olika på alla tre. Det är så himla stimulerande att göra såna här små plåtslöjd-projekt som blir klara på en dag när man är van vid broderier som tar flera veckor.

Inspirationen kommer så klart från boken Plåtslöjd av Gunnar Jeppsson och Kalle Forss, utgiven på Hemslöjdens Förlag.