:: nålbundna och broderade vantar ::

nålbundna vantar med broderi

Nålbindning i kombination med broderi känns verkligen som min grej, riktigt skoj och lagom stort som projekt. Att använda sig av en teknik som jag är nybörjare på tillsammans med en teknik som jag behärskar är också fint för självförtroendet. Jag gillar att valkningen döljer ojämnheter i nålbindningen så att vanten blir fin oavsett hur duktig du är på att nålbinda.  Nu kan Peter och jag gå sida vid sida tillsammans på söndagspromenad med nålbundna och broderade vantar när det blir kallt. Jag längtar tills det blir kallt!

nålbundna vantar med broderi

nålbundna vantar med broderi

nålbundna vantar
Nålbundna vantar innan valkning

När jag nålband vantarna blev de egentligen alldeles för långa men jag orkade inte klippa bort och göra om så jag frågade min nålbindningsexpert Maria om loppet var kört. Hon berättade att de krymper på längden om man valkar dem på längden så jag satsade på att valka ner dem till lagom längd vilket gick okej men de är fortfarande liite långa. Tvättbrädan fastnade tyvärr inte på bild, men valkningen gör jag på en gammal tvättbräda som jag ärvt efter farmor. Det har känts lite fånigt att ha en tvättbräda i förrådet i flera år så jag är glad för att den äntligen kommit till användning.

nålbundna vantar med broderi

Jag skissade först ett broderimönster med stora blad men det blev inte alls som jag tänkt mig eftersom den dubbelsidiga plattsömmen ser helt annorlunda ut på en mjuk valkad vante jämfört med på vanligt kläde som jag ju vanligtvis broderar på. Då var det bara att ta fram med skisspennan och inspirationen på Digitalmuseum igen. Resultatet blev att Peters vantar fick liknande blåa kvistar med rosa-gula blommor för att matcha mina vantar.

Processen att känna in och värka fram mönstret gjorde jag i flera steg och vanten fick ligga och vila medan jag kände efter. När mönstret och första vanten väl var bestämt så broderade jag färdigt vante nummer två på en eftermiddag + kväll. Det är spännande att se resultatet växa fram för det blir inte alltid som jag själv målat upp det i huvudet.

nålbundna vantar med broderi

Hela broderiet är gjort med själkstygn och dubbelsidig plattsöm. Jag tycker det är häftigt att man kan skapa ett mönster med bara två stygntyper som har stor variation i uttrycket tack vare olika färger och former. Du kan kalla mig lat, men möjligheterna till variation med de vanliga grundläggande broderistygnen är så stor att jag nästan aldrig rör mig utanför dess gränser.


nålbundna vantar med broderi
Blockning av vanten för att broderiet ska slätas ut och för att töja ut den lite på bredden.

Garn nålbindning: Rauma vamsegarn. Trevligt att nålbinda med men luddar sig en del efter valkningen.
Stygn: Dalbystygn - bra att brodera på eftersom ytan blir relativt platt. Kolla in Samato09 för massor av olika nålbindningstekniker och pedagogiskt för dig som vill lära dig att nålbinda.
Garn till broderiet: Fårö och brage
Virkad kant: Fårögarn med virknål 2,5mm. 3 lm, 1 fm med nedtag i vantkanten

nålbundna vantar med broderi

nålbundna vantar med broderi

:: finsjal av knasgarn ::

Stickad sjal av egenspunnet garnStickad sjal av egenspunnet garn

Plötsligt händer det! Tack vare Monthly Makers tema garn vågade jag sticka av garn som jag spunnit själv. Halleluja! Garnet som jag spann någon gång i vintras kommer  från en gott och blandat påse från World of wool. Påsen bestod av små mängder ull i olika kvaliteter och färger så jag plockade ihop och spann ull av några färger som jag gillade. Det här var bland det första garnet som jag spann på min spinnrock och kombinationen av nybörjarspinnare plus olika ullkvaliteter gjorde garnet ganska ojämnt men samtidigt roligt och fullt av liv.

Stickad sjal av egenspunnet garn

Stickad sjal av egenspunnet garn

Garnkorgen för egenspunna garner är full med mindre härvor spinnövningsgarn och jag har haft svårt att komma på bra projekt för det. Garnet fick bli en sjal! Enklast möjliga stickning med bara räta maskor, det knasiga garnet får visa upp sig med alla sina ojämnheter och det blir liksom fint. Jag är hur nöjd som helst för att jag vågade sticka med det och att det dessutom blev något så användbart och fint som en sjal.

Tack för det himla bra initiativet Monthly Makers som fick mig att slå slag i saken!

Stickad sjal av egenspunnet garn

Stickad sjal av egenspunnet garn


Sjalen maskades av med en i-cord, något som jag inte gjort på länge. Bra grej! 

Mönster: Julsjal av Garnomera.
Stickor: 5 mm
Garn: Spunnet av mig i blandade ullkvaliteter men gissningsvis mest merino och kanske bfl från World of wool.
Garnåtgång: 163g (Jag räknade ut hur många meter som skulle gå åt till i-cord-avmaskningen för att maximera sjalens storlek)

Stickad sjal av egenspunnet garn

:: sticka för husbehov ::

stickade disktrasor

stickade disktrasor

För tre år sen stickade jag ett helt gäng disktrasor i lin. Tidigare hade jag bara kört med trista wettextrasor men det tänker jag inte frivilligt gå tillbaka till; både för att de handstickade trasorna faktiskt är bättre att torka med och bättre ur ett miljöperspektiv. Jag har lagt märke till att disktrasorna mår bäst av (läs: luktar minst illa) om de tvättas i 60 grader istället för 40 grader som jag tvättar oftast och då uppkom ett behov av fler disktrasor. 

stickade disktrasor

Gammal versus ny disktrasa

stickade disktrasor

Jag fortsätter att nöta ner det enorma lagret av lingarn som jag köpte på second hand 2011 men med tanke på att lingarnstrasor håller i rätt många år så lär jag material till disktrasor tills min pensionering. Mamma hade fått en låda med rester av lin- och cottolinspolar från en kompis så för att pigga upp  trasorna och göra själva stickningen lite roligare fick de nya trasorna en färgtouch med hjälp av vävgarnet.

Det enda som jag har att klaga på med egenstickade disktrasor är att det tyvärr I N T E blir roligare med hushållsarbete.

stickade disktrasor

:: rekonstruktion av medeltida intarsiabroderier ::

Skepptunatäcket

Tidigare i höst blev jag helt plötsligt inbjuden till att delta i arbetet med att återskapa kopior av två medeltida täcken; Skepptunatäcket och Dalhemstäcket. Originalen finns på Historiska museet i Stockholm och som ni ser är det ju precis den typen av djur som jag älskar att brodera. Man ser direkt att det är föregångarna till hjortar, enhörningar och lejon i de skånska yllebroderierna från 1600-1800-talen.

Skepptunatäcket

Broderierna är gjorda med en teknik som kallas intarsiabroderi. Tekniken går ut på att man klipper ut ett mönster, t.ex. ett lejon i ett rött respektive blått tyg och sedan byter plats på lejonen. Genom små små kaststygn sys intarsian ihop och sedan täcks skarven med en smal remsa av gyllenläder som sys fast med läggsöm.  

Dalhemstäcket
Dalhemstäcket. Källa och foto: Historiska museet
Ni får ursäkta den kassa bildkvaliteten men ljuset inne i textilkammaren är naturligtvis svagt för att skydda textilierna.

Dalhemstäcket

Dalhemstäcket

Ovan och under ser ni två lejon i Dalhemstäcket som hör ihop. Den övre har grön botten och blått lejon medan den undre är tvärtom eftersom man bytt plats på lejonen.

Skoklosterdynan

Rekonstruktion av Skoklosterdynan
Rekonstruktion av Skoklosterdynan
Amica och Maria har sytt en rekonstruktion av Skoklosterdynan som också den finns på Historiska museet, du kan klicka dig vidare och läsa om den på deras blogg. De är båda superduktiga med gedigna textilutbildningar och kan typ allt om textilier i allmänhet och medeltiden i synnerhet. Man ser tydligt hur originalet består av skarvade bitar kläde. Tyg var en produkt som man inte slösade med i första taget!

Mönster på lejon i Dalhemstäcket
Mönster på lejon i Dalhemstäcket
Mönster på lejon i Dalhemstäcket
Mönster på lejon i Dalhemstäcket
Här är lejonet som jag valde. Först ritade jag upp mönstret, klippte ut lejonet och tejpade baksidan så att bitarna ska hålla sig på plats när jag nu ska börja sy. Det vänstra lejonet på nedersta bilden ska någon annan i gruppen sy.

rekonstruktion av Dalhemstäcket
baksidan med tejp
Tygerna som är växtfärgade med krapp, indigo, valnöt (och något mer som jag inte minns), är både kypert- och tuskaftvävda eftersom tygerna i originalen är just av olika kvaliteter.

rekonstruktion av Dalhemstäcket

Vi är drygt 20 personer som arbetar (obetalt) med täckena och det är Maria och Amica driver det hela. Jag känner mig lite som en outsider i gänget eftersom de flesta är inbitna medeltidsproffs, men det är ett jättetrevligt gäng och jag får lära mig mycket nytt. Det är ett spännande detektivarbete att försöka förstå hur de är broderade och det blir mycket diskussioner när vi upptäcker nya detaljer i broderierna. Nyfiken på att se oss arbeta? Kom då till Historisk sömnad inför publik som sker några gånger under hösten på Historiska museet.

rekonstruktion av Dalhemstäcket

:: dynor av gamla bolstervar ::

dynor av gamla bolstervar

I somras när jag var hos mina föräldrar på Österlen passade jag på att köpa flera stycken gamla bolstervar eftersom de jag har sen tidigare börjar ta slut. Antikbodar på Österlen och den stora loppisen i Suckarnas gång i Simrishamn är mina bästa och enda ställen som jag hittat bolstervar på. Bolstervaren var fortfarande fyllda med fjäder som säkert var över hundra år gammalt. Som innertäcke i ett av bolstervaren fanns det ytterligare ett täcke gömt. Vilket kalas och överraskning eftersom det täcket hade den finaste randningen av alla!

dynor av gamla bolstervar

För några veckor sedan fick jag ett ryck att sy dynor och det blev tre stycken; en till min syster, en till mamma och en till mig själv. Innerkuddarna av fjäder (från ikea) är ganska smala och avlånga vilket jag gillar eftersom de passar bra i svanken.

Det var ett åbäke att få dem någorlunda rena och fortfarande sticker det fram fjädrar genom tyget. Man penslade ofta insidan med en mjölvattenblandning för att få dem duntäta. Jag damsög, borstade och tvättade och slutligen duttade med en fuktig handduk på rätsidan för att få bort allt löst bös. 

dynor av gamla bolstervar

Gamla ullprodukter som bolstervar är ofta behandlade med starkt luktande ämnet naftalen i malmedel. Min erfarenhet är att det inte luktar när tyget är torrt men att det stinker när ullen är blöt, dvs när man tvättat den. Förra året slängde jag ett bolstervar just för att det luktade så mycket malmedel och jag hade inte hittat något sätt som man kunde få bort malmedlet på.

Ett av täckena som jag köpte i somras var malmedelbehandlat upptäckte jag vid tvätt så återigen satte jag mig ner och googlade för att hitta en lösning på problemet. Och om man ska lita på googlekunskap så kan man bli av med malmedel genom att vädra textilierna eftersom naftalenet i malmedlet då förångas. Om medlet verkligen försvinner eller om det bara är lukten som försvinner har jag inte hittat någon information om. Jag önskar att det fanns info om det hela på en trovärdig hemsida hos någon myndighet som Kemikalieinspektionen istället för att man ska läsa om det på diverse forum där snillen spekulerar.

dynor av gamla bolstervar