Ehh korsstygn? / Ehh cross stitch?

linnehandduk

Jag älskar broderi, det gör jag verkligen och korsstygn är hemskt fint, men jag medger fy fasiken vad jobbigt det är att brodera. Man måste ju r ä k n a samtidigt som man syr.Hur avslappnande är det på en skala? Jag gav mig på att brodera korsstygn på en linne- stuvbit; en  blivande kökshandduk med inspiration av Växbo lins färgglada och härliga gästhanddukar. Till och med bland dessa fem små hjärtan lyckades jag smyga in felstygn. Fast än det skulle bli en present så övertygade jag mig själv (vilket jag ofta har svårt för) att det går att ge bort icke-perfekta alster. Och vet ni vad, det gick alldeles fint.

I love embroidery, I really do, and cross stitch is very pretty, but I have to admit that it’s a pain in the ass to embroider. One has to c o u n t at the same time as stitching(!) How relaxing is that I ask you? Despite all of this I did do some cross stitching on a remnant linnen fabric, inspired by Växbo lins colorful hand towels. Even among these five tiny hearts I managed to make a mistake. In spite of that i convinced myself that i could give it away as a gift, which was my intention – and i normally find it dificult to do that. And you know what I did give it away, and it went just fine.

3 kommentarer :

  1. Fint!
    Har precis lika svårt som du att ge bort något som inte är perfekt. Visst är det en härlig insikt att se att det går alldeles utmärkt!
    Oftast är det dessutom bara man själv som ser det där operfekta...

    SvaraRadera
  2. Jag tycker om att se människan bakom verket så det operfekta är perfekt i mina ögon.

    SvaraRadera
  3. Jag tänker att man måste vara i ett särskilt tillstånd när man broderar. Lugn och fin...inte hysterisk och uppspidad och otålig.
    Broderandet tar ju sån tid och det är liksom en del i uttrycket tänker jag.

    Lycka till!!!!

    SvaraRadera

Tack för din fina kommentar!