:: fru sergel ::


Fru Sergel, redan en modern klassiker till mönster. Mönstret är av Tantulltuss och står att finna i hennes finfina bok #tantulltussockor. Det är första gången som jag stickar i Tant Koftas handfärgade sockgarn Trekking och det är verkligen något alldeles extra. Superfin kvalitet på garnet och otroligt lätt att sticka flerfärgsstickning med.


Parallellt som jag stickade på dessa sockor höll jag även på med Peters rosa-lila restgarnsrutan. Då blev skillnaden väldigt tydlig mellan det studsiga, mjuka sockgarnet och det lite sträva 2-trådiga ullgarnet. Även om jag verkligen rekommenderar trekkinggarnet så föredrar jag att sticka med vanligt 2-trådigt ullgarn.


Passformen är helt perfekt. Tack vare hälen med förkortade varv och stumheten som kommer av tvåfärgsstickningen så sitter sockan mer som en mockasin än en vanlig raggosocka. Väldigt fint till kjol eller klänning!



Stretchig uppläggning gjordes. Sakta men säkert lär jag mig att det lönar sig att bygga upp en kunskapsbank med uppläggningar, avmaskningar och andra fiffigheter. Det tar sin tid och tålamod att bygga på sitt inre hantverksbibliotek men det är otroligt mycket värt eftersom det ofta är detaljerna som gör hela skillnaden. 

Bonusbild på katt

:: äntligen stickar jag Polly ::


I flera år har jag velat sticka i garn från Solkustens spinnverkstad. Varje gång jag gått förbi deras monter på olika hantverksfestivaler har jag klämt, gosat och myst med det och nu blir det äntligen stickat av. Mönstret heter Polly och är det ultimata baskoftemönstret från Clara Linnéa. Modellen går nämligen att ändra på flera sätt. V-ringad eller rund hals, olika struktur på knäppkanterna samt en rak eller utställd modell. Mitt val föll på en rund hals och med enkel mosstickning på kanterna.

Kolla förresten in mitt nya fågelhalsband som jag köpt på Karin Ferners utställningen Jag tänker på sommaren på Svensk Hemslöjd i Stockholm. Åh vad jag älskar att shoppa hantverk direkt från hantverkaren eller slöjdaren. Det är sånt som gör mig jäkligt glad!


Mörkgrå underbar gotlandsull är garnet och det är helt omöjligt att fotografera men ljuvligt sticksmjukt att sticka med och ha på sig. Ärm nummer två är påbörjad, sen är det bara krage och knäppkanter kvar. 




:: Verum goes yllebroderi - den blå björnen ::

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Nu har jag gått i mål med #verumgoesyllebroderi nummer 2. Kolla vilken praktfull björn, dynan gör mig så glad att det pirrar i magen. Illustrationen är gjord av Maja Sten för Verums yoghurtsortiment och broderiet är gjort av mig.

Den blå björnen som är broderad med tusentals stygn har täta rader klyvsöm. Det dryga arbetet med att fylla en så stor yta med stygn gjorde att jag periodvis tappade inspirationen, vilket jag skrivit om tidigare, men oj så nöjd jag blev med det intensiva uttrycket. SÅ nöjd!

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Klyvsöm överallt! Det är häftigt att omvandla en illustration till broderi. I en tecknad bild kan man dra en tunn linje för att markera nosen men det skulle aldrig bli snyggt med en sådan kontur när man broderar yllebroderi.  Istället för konturlinjer har jag lagt stygnen i olika riktningar på nos och kinder. 

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

De två verumbroderierna gör sig fint tillsammans i soffan. Om du vill kan du läsa mer om mitt förra verumbroderi med lodjur.

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Texten på yoghurtburken är broderad i ljusgult lingarn.

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Mössans små partier jobbade jag mycket med, sprättade och ändrade stygnen. Till slut bestämde jag mig för att ta bort några av de minsta detaljerna för att få till det. Mössans boll av franska knutar är rolig eftersom strukturen är lite tredimensionell.

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Eftersom illustrationen är i stående posterformat sydde jag på remsor på var sida för att få den kvadratisk. Först var jag sugen på grönt kläde som inramning men tyvärr var det helt fel gröna nyanser. Broderiet är mer åt det turkosa hållet och tygerna drar åt helt andra nyanser. Men jag är väldigt förtjust i det gula klädet och det passar bra att plocka upp det gula från broderiet till inramningen. Det färgglada klädet har jag köpt hos Harry Hedgren.

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Hörnen dekoreras av små bollar i vinrött kläde. Bollarna stoppades med smala remsor kläde som blivit över när jag trimmade ner sömsmånen.

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Hemslöjdsband i bomull som knyts till rosetter används för att stänga dynan baktill.

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Innerkudden är Engmo dun, med svensk fjäder, inköpt på Tygverket i Stockholm (med förvånansvärt bra utbud av fjäderkuddar i olika storlekar).

Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Verum goes yllebroderi - den blå björnen


Verum goes yllebroderi - den blå björnen

Mina initialer är broderade på dynan precis som man gjorde förr på skånska dynor och Maja Stens namn är också broderat för att hon ska få cred för sin supersnygga illustration. Tack Maja för att jag fått brodera dina mönster!

Verum goes yllebroderi - den blå björnen


:: lilla restgarnsrutan ::


lilla restgarnsrutan

För två veckor sen åkte Peter och jag på en guidad STF-resa till Saltoluokta och Sitojaure för att åka turskidor en hel vecka. På skidsemester och lång tågresa ja då vill man ha en lustfyllt och lättsamt handarbete i ryggsäcken. För första gången på jättelänge så startade jag upp nytt projekt med noll dagars betänketid. På senaste tiden har jag gått och klurat på projekt jättelänge innan jag drar igång så det var otroligt befriande att plocka fram en av mina nya stickböcker ur bokhyllan, välja mönster och köra igång.

Saltoluokta fjällstation

Resan började och slutade på Saltoluokta fjällstation, dagarna däremellan var vi på Sitojaure fjällstuga utan el så där fick jag sticka med pannlampa(!). 

Saltoluokta fjällstation


Peter har fått två par vantar tidigare, kritstrecksrandiga och nålbundna broderade som båda är för stora. Denna gång hade jag därför siktet inställt på att göra dem lagom stora. Med farhågan att göra ett tredje par för stora vantar så höll jag mig aningen i underkant och resultatet blev tajt passform.


lilla restgarnsrutan

Under 2017 har jag som mål att använda så mycket som möjligt från mitt garn och tygförråd och inte köpa  (så mycket) nytt. Istället för två färger som mönstret anger har jag därför använt restgarner. Mitt på vante nr 2 tog två av de små lila nystanen slut och så fortsatte stickningen helt sonika med röd och hallonröd istället. Olika färger på höger och vänster blev oväntat bra!

lilla restgarnsrutan

Mönstret kommer från Johanna Wallins fantastiskt fina Sticka nordiska mönster och heter Lilla rutan. Det var riktigt härligt att sticka mönstret med så korta flotteringar att man aldrig måste binda in garnet, det gav ett helt annat flyt i stickningen jämfört med andra mönsterstickade plagg som jag gjort. Bara finheter att säga om detta projekt: riktigt rolig stickning (älskar de korta flotteringarna), bra mönster och tumkilen i sidan gör att vantarna sitter perfekt.

Note to self: förmodligen stickar jag lösare med långa flotteringar än korta så jag hade inte behövt gå ner från 2.5 till 2.25 mm.

lilla restgarnsrutan

Mönster: Lilla rutan ur boken Sticka nordiska mönster av Johanna Wallin
Garn: 2-trådigt ullgarn gissningsvis Kampes och Ullcentrums vita 2-trådiga ullgarn
Stickor: 2.25mm (istället för 2.5 mm som det står i mönstret)

Ändringar: Mönstret är damstorlek så följande ändringar gjordes för att passa stora killhänder
Uppläggning: Lägg upp 8m extra dvs 64m.
Sticka 1 rapport extra innan tumkilen
Tumkil: Gör en extra rapport på tumkilen från rad 21 till rad 32
Flytta 26 m (18+8) till restgarn
Varv 38-45 stickades 5ggr istället för 4ggr.
Tumme: 2 m extra (1 på varje sida om de 8 halvslagsmaskorna) plockades upp. Tumrapporten stickades 3.5 ggr istället för 2.

lilla restgarnsrutan

:: enhörningen och katten - den färdiga dynan ::

yllebroderi - enhörningen och katten

Det här är första yllebroderiet som jag ritat på ett ganska bra tag och det var riktigt roligt att vara igång igen och jag är supernöjd med slutresultatet! Under några veckor i januari till februari broderade jag intensivt på dynan som jag döpt till enhörningen och katten. Eftersom den är en present till min svåger som fyllt 50 år så hade jag en deadline att jobba mot, lite stressigt men ändå väldigt roligt. Fotona togs i all hast innan 50 årskalaset och saknar tyvärr skärpa men ni får hålla till godo med det som blev.

yllebroderi - enhörningen och katten

Det här är min allra första dyna som är broderat på rött bottentyg vilket både har varit superkul att jobba med ny färg men också otroligt frustrerande eftersom färgerna beter sig helt annorlunda när man broderar på rött jämfört med svart. Som grädde på moset hade jag också bestämt mig för att jobba med ett gäng nya färger som jag aldrig tidigare använt vilket definitivt inte gjorde saken lättare. Kompositionen består av många små detaljer vilket gjorde att broderiet gav ett plottrigt uttryck om inte färgerna hängde ihop på rätt sätt.

yllebroderi - enhörningen och katten

När jag nu ser färgerna så känns allt frid och fröjd och magkänslan säger att det är bra. Det är svårt att förstå vilken vånda jag kände när jag testade mig igenom hela färgpaletten och ingenting stämde. Desto konstigare att jag nu knappt minns varför jag våndades så mycket. Flera kvällar kämpade jag med val av stygn på enhörningen innan den slutligen fick bli broderad i plattsöm.



yllebroderi - enhörningen och katten

Redan vid första skissen på dynan hade jag bestämt att det inte skulle synas att det var en 50-årspresent. Det skulle med andra ord inte finnas hans namn och datum inbroderat. Däremot vill jag att den skulle vara personlig. Längst ner finns därför min syster och svågers tre pojkar uppradade och  i hörnen högst upp finns äpplen som representerar Österlen där de bor.

yllebroderi - enhörningen och katten

yllebroderi - enhörningen och katten

yllebroderi - enhörningen och katten
Bottensöm, nätbotten med diagonal trädning
yllebroderi - enhörningen och katten

yllebroderi - enhörningen och katten

yllebroderi - enhörningen och katten

Baksidan. Bolstervaret är köpt på loppis i Simrishamn för några somrar sedan. Jag har köpt flera bolstervar på loppis där för att det är så roligt och fint att ha ett gammalt bolstervar på baksidan istället för ett nytt tyg. Innerkudden är Engmo dun, med svensk fjäder, inköpt på Tygverket i Stockholm (med förvånansvärt bra utbud av fjäderkuddar i olika storlekar).

yllebroderi - enhörningen och katten

:: enhörningen och katten ::



Undrar du vad jag gjort hela januari och halva februari eftersom bloggen ekar tom? Jo mestadels har jag sytt på det här broderiet som blev klart i söndags. Jag har även färgat shiborimönstrad indigo, stickat på en islandströja, börjat sticka på ett par sockor, åkt längdskidor, besökt Tyg och otyg-Ida i Falun tillsammans med Josefinast och nu i helgen får jag besök av en hel hop med fina textilare som jag lärt känna via bloggar och instagram.

:: Recension - Sy väskor vackra som smycken ::

Sy väskor - Helena Bengtsson

Sy väskor vackra som smycken av Helena Bengtsson är en ny bok från Hemslöjdens förlag som har boksläpp nu till helgen på Syfestivalen i Stockholm. Förra veckan fick jag hem ett exemplar för att recensera boken. Under veckan har jag plockat upp den bläddrat, läst och tittat på de fina bilderna. Författaren Helena Bengtsson är en ny bekantskap för mig; genom bokens förord och hennes hemsida får jag reda på att hon arbetar mycket i skinn och läder, vilket tydligt satt sina spår i boken som innehåller en hel del sådant.

Sy väskor - Helena Bengtsson Bokens väskor bygger på och inspireras av gamla kjolsäckar/kjolväskor. Den innehåller tydliga bilder, ritningar och beskrivningar på hur man fållar och syr fast handtag med mera. Mönstren i boken är en blandning av mer traditionella mönster och sådana som drar åt det moderna hållet med jeans- och reflextyg. Skarvsömsväskan på bilden ovanför blev jag väldigt förtjust i. Själv gillar jag definitivt det traditionella bäst!  Om ni hängt med länge på bloggen så minns ni kanske att jag för några år sedan sydde några kjolväskor (här och här) inspirerade av det gamla sättet att sy och bära dem runt höften.

Sy väskor - Helena Bengtsson
Enkla och tydliga illustrationer på hur man syr hörn

Sy väskor - Helena Bengtsson

I början av 2016 gick Peter och jag en skinnsömnadskurs tillsammans men har nästan inte sytt varken i skinn eller i läder sedan dess. Nu blir jag riktigt sugen på att ta upp skinnålarna igen för att sy den enklaste skinnväskan. Modellerna på väskorna är enkla så de flesta skulle jag kunna sy utan beskrivning. Den stora behållningen med boken för mig är just läder-, skinnsömnaden och alla detaljerna som jag inte skulle kunna klura ut själv; så som hur man syr öglorna väskan här nedanför. Det är sådant jag går igång på. 

Sy väskor - Helena Bengtsson

Precis som böckerna från Hemslöjdens förlag brukar vara är den både gedigen, inspirerande och ganska så saklig. Boken innehåller vackra och tydliga bilder, korta beskrivningar om material, teknik, ursprung och Helenas filosofi om väskan och hur den kom till. Boken fokuserar på hur man konstruerar mönster till olika typer av väskor snarare än dekorationerna, vilket passar mig eftersom jag gärna ritar egna broderimönster. Jag gillar starkt att de flesta väskorna är handsydda eftersom det ger så himla mycket mer känsla än det maskinsydda.

Bra att veta: Det krävs en kopiator för att kunna förstora mönstren i boken eftersom den inte innehåller några mönsterark. Eller om man ritar på fri hand utifrån angivna mått.

Sy väskor - Helena Bengtsson
Toffelväskan på bilden nedan är en favorit ur boken.