:: prickaste mössan i staden - nummer två ::


Det freudianska misstaget att den broderade mössan som skulle vara i barnstorlek råkade bli lagom för en vuxen? Det prickiga och randiga broderiet blev klart redan i april men den blev visst aldrig monterad.




För en himla massa år sen köpte jag tre stuvbitar tunt bomullstyg i hög kvalitet med olika tryck. Min gissning är att tygerna är från 40-talet och jag har använt dem sparsamt. Nu kändes det verkligen lägligt att klippa ut foder i ett av tygbitarna. Det är liksom för fint för att inte använda, eller hur! 


Skånskt yllebroderi möter mexikanska bältdjur från den fantastiska regionen Otomi (ni måste googla otomi + mexican + textiles!!). Jag älskar de knasiga djuren i Otomi-broderierna och har kopierat dem på mössor fåglar och kurbitsbältdjur och prickar och påfåglar och kurbits.



Min systerson ska prova mössan och jag hoppas att den passar. Han var så himla söt i den förra med fåglar som jag broderade åt honom. 




Randiga band och prickig mössa. Knytbanden är loppisfyndade och hemvävda av någon som förmodligen höll på att lära sig att väva för de var inte särskilt jämna. Jag klippte bort de värsta ojämnheterna och tyckte sen att det passade finfint ihop. Gillar när det syns att det är hemgjort.


Summa summarum är jag väldans nöjd!

 


:: valka nålbunda vantar och rita mönster ::

nålbundna vantar

I går kväll tog jag fram farmors gamla tvättbräda och valkade de nålbunda vantarna. Efter drygt 24 timmar är de fortfarande fuktiga, långsamtorkande ull!  

nålbundna vantar
nålbundna vantar

Valkningen gick snabbare än vad jag hade tänkt mig och vips hade de krympt till lagom storlek. Jag sköljde dem noggrant och lät dem ligga i vatten med en skvätt ättika för att neutralisera och ta bort den sista såpan som är så svår att skölja bort helt. Sen kramade jag ur dem och tog bort det blöta genom att rulla in dem i en frottéhandduk. Eftersom de var precis lagom nu ville jag inte att de skulle dra ihop sig medan de torkade så jag hade dem på mig någon timme på kvällen medan jag låg och kollade på tv. De formade sig perfekt runt handen.

Den valkade ytan är jättesvår att fånga på bild särskilt med med släpande kvälljuset inomhus. Garnet är så luddigt och det bildas konstiga skuggor.

nålbundna vantar

Nog för att det är roligt att nålbinda men det är trots allt broderiet jag vill komma åt. Ikväll ritade jag mönstret som vantarna ska få. Den här biten av skaparprocessen gillar jag verkligen! Inspirationen kommer från broderade vantar på Digitalt Museum. Riktigt nöjd blev jag! Det återstår att se hur lika broderiet kommer vara ritningen eftersom jag kommer frihandsbrodera eftersom det är så svårt att föra över mönster på den ojämna ytan (läs mer om det på mina första broderade vantar)  

blommor från mina odlingslådor
Blommor från mina odlingslådor. Älskar kryddtagetes, den luktar ljuvligt!
I veckan köpte jag ett makroobjektiv, det har jag längtat efter i flera år så jag var bara tvungen att testa det på allt möjligt. 

nålbundna vantar

Charmigt knasiga tummar. 

nålbundna vantar
nålbundna vantar

 Luddiga, mjuka, lite kliiga och rejäla på samma gång.

nålbundna vantar

nålbundna vantar

: stickat till alla små kompisar ::

Mitt lilla ylle och små vågor

De två små tröjorna och den lilla koftan i det här blogginlägget borde ha blivit omskrivina i för flera länge sedan, ja till och med fler månader sedan i fallet med den blå tröjan på bilden här nedanför. Den har legat prydligt ihopvikt så länge att den till och med har fått ett litet veck. Redan efter den första Mitt lilla ylle blev jag liksom kär i både garnet och denna tröja med sin raglanärm i all sin enkelhet.


Mitt lilla ylle

Mitt lilla ylle

Den blå tröjan har fått flytta hem till min systerson som fick den i 6 årspresent. Den havsgrönrandiga blev en spontanpresent till min sambos 2årige lilla brorson.

Mitt lilla ylle

Det blev garn över efter den randiga tröjan så när vi åkte till sommarstugan och jag behövde en bilstickning så började jag på en matchande Små vågor-mössa.


Mitt lilla ylle och små vågor


Den tredje lilla kompisen har fått en stickad kofta med hålflätor. Lilla babyn som fått sommarfilten har även fått denna lilla kofta. Jag trodde att det skulle vara tråkigt och svårt att sticka i material som inte är ull men det gick faktiskt bra. Onion knit-garnet med hampa, bomull och modal var riktigt behagligt och mjukt som stickat fast ändå med struktur och lagom stadga.


Istället för att sticka två varv vardera på koftans  framkanter valde jag att sy på kantband för stadga på insidan.



Garn: Mohair tweed från Magasin Duett
Mönster: Mitt lilla Ylle av Kristin Virén
Stickor:  3,5mm och 4mm
Storlek:  100 och 120 cl. Ärmarna på modellen är väldigt långa så jag stickade dem kortare än vad som anges i mönstret. Kroppen på minsta (randiga) tröjan stickades några cm längre än vad mönstret angav.

Garn: Onion knit, Hemp, cotton+modal köpt på min nya lokala stickbutik Tvinnat.
Mönster: Rätstickad kofta med hålflätor, Babystickning på stickor 3
Stickor:  3mm 
Storlek: 3 månader

Garn: Mohair tweed från Magasin Duett
Stickor: 4mm
Mönster: Små vågor av Maria Carlander. 
 Mitt lilla ylle


Mitt lilla ylle

Mitt lilla ylle

:: viggmönstrade restgarnsvantar ::

viggmönstrade vantar

Sist på bollen började jag under vårvintern att lyssna på Nördic knitting. Det finns massor med avsnitt att fördjupa sig i och jag har fortfarande inte hunnit igenom alla gamla avsnitt. Älskar nörderiet och det finns mycket att lära om ull, garn, mönster och skapande. Kunskap är makt! Avsnittet där Heléne samtalar med Erika Åberg om garnkvalitet, gotländska stickmönster och -traditioner fastnade extra mycket för. 

Sedan dess har jag plockat fram boken Gotländsk sticksöm fler gånger och bläddrat bland mönstren och under sommaren har jag flera gånger sagt till mig själv att sluta drömma börja göra. Det finns nämligen så många projekt därute som bara väntar på att fångas in. Om jag inte tar tag i drömmarna så förpassas de till hyllan och förblir där som ouppnåeliga. Så vill jag ju inte ha det.  För några veckor sedan plockade jag därför fram högen med trassligt garn med målet att göra ett restgarnsprojekt.

Garn och gotländsk sticksöm

Peter målar och spelar Warhammer. Draken är otroligt detaljerad och han målade på den läänge. När han fotograferade den i ljuslådan passade jag på att fota min vantstickning bredvid. Ack så hög nördfaktor fast på två vitt skilda områden.
viggmönstrade vantar

I podden med Erika fick jag lära mig att det randiga zick-zackmönstret kallas vigg. Korta flotteringar och ett enkelt mönster kändes helt perfekt. Mitt 2-trådiga garn (mest Kampes) är tjockare än bokens Gottlandsgarn så jag fick riva upp en gång innan det blev rätt maskantal. På fotot ovan ser man att jag först stickade vit krage men den rev jag upp "bakifrån" och ersatte med blå eftersom det vita färgvalet kändes fel.

viggmönstrade vantar
 viggmönstrade vantar

Att välja färg var riktigt kul och fastän färgerna egentligen inte passar bra ihop så funkar det eftersom det är ett enda mischmasch och de vita ränderna binder ihop det hela. Ett par (rätt så små) vantar väger förvånansvärt lite, 32g/vante, och garnet kommer räcka till många restgarnsvantar med tanke på hur lite det gick åt.
 viggmönstrade vantar

Mönster: Bursviggen ur Gotländsk sticksöm av Violet Bergdahl och Ella Skoglund. Jag la upp 52m för mudden precis som mönstret anger men mönsterstickningen är stickad över 60m istället för 70m
Stickor: 2,5mm till mudden och 2mm till mönsterstickningen
Garn: blandad kvalitet 2-trådigt ullgarn, mest Kampes.
Vikt: 62g, med alla trådar fästa

viggmönstrade vantarviggmönstrade vantar

:: Om det nya och nygamla projektet men mest om Ghibli ::


Det här blogginlägget skulle egentligen handla om två garnrelaterade projekt som jag handarbetar med nu. Men så fort jag tar fram kameran och lägger fram det ulliga så dyker det alltid upp en tass som vill leka med garnnystan eller ligga på den där varma och sköna ullen. Sedan två veckor bor det nämligen en katt hos oss, en alldeles underbar katt som heter Ghibli.



Vi adopterade honom från ett katthem, han är ett år och fick flytta från sin förra ägare eftersom hen blev allergisk. I säkert tio år har jag velat ha katt men det har liksom inte känts rätt med så mycket ansvar när man bor ensam i en liten lägenhet där en katt inte har möjlighet att gå ut. När det slutligen kändes som att jag hade ett bra hem att erbjuda en katt så handlade det om att övertyga Peter om att katter är underbara djur. Det gjorde jag genom att skicka honom godnattkattbilder på mobilen varje gång han jobbade natt. Success!


I maj åkte vi för första gången till ett katthem och hälsade på och nu i juli åkte vi en andra gång. Vi blev genast förtjusta i den grå kissen med den vackra pälsen. Eftersom färgen förde tankarna till Totoro så leddes tankarna vidare och han fick sitt namn Ghibli efter den japanska animationsstudion


Han har en pigg, vaken och ganska pillemarisk blick men så fort jag närmar mig med kameran så tror han att jag ska kela med honom och då går han in i mys-mode och ögonen antar "klappa-mig-blicken".


Redan efter någon dag hittade han sina favoritsovplatser på fårfällen eller i fåtöljen där vi lagt en ullpläd åt honom. Ull is da shit, det vet till och med katter instinktivt!


Lycka är att få värma fötterna på en spinnande kisse.
 

Hur var det nu med de där nya och nygamla projekten? Jo det ena är ett par vantar som jag började nålbinda i fredags. Garnet är det alldeles underbara nålbindningsgarnet från Wålstedts, samma som jag gjorde mina första nålbunda och broderade vantar i förra sensommaren. Fibrerna är glansiga och långa och garnet är fluffigt men med spänst och en otrolig lyster. Stygnet är dalbystygn precis som de två tidigare vantarna jag gjort.




Projekt nummer två, som är det nygamla projektet är att jag froggat islandströjan som hade en hel kropp och två ärmar, men som dessvärre var för liten och stabbig eftersom jag stickat med stickor 5mm istället för 6mm. När garnet väl var uppnystat igen (ivrigt påhejat av en lekfull Ghibli) så gjorde jag om mönstret på den isländska mönsterkonstruktionssidan. Från Ida och Majstess fick jag på instagram tips om att börja sticka på ärmen för att kolla stickfastheten istället för att göra en provlapp. Genialisk grej! Jag stickade, mätte, konstaterade min stickfasthet och gjorde sedan om mönstret igen.


Behöver jag säga att vi är alldeles förälskade i honom?