:: Om det nya och nygamla projektet men mest om Ghibli ::


Det här blogginlägget skulle egentligen handla om två garnrelaterade projekt som jag handarbetar med nu. Men så fort jag tar fram kameran och lägger fram det ulliga så dyker det alltid upp en tass som vill leka med garnnystan eller ligga på den där varma och sköna ullen. Sedan två veckor bor det nämligen en katt hos oss, en alldeles underbar katt som heter Ghibli.



Vi adopterade honom från ett katthem, han är ett år och fick flytta från sin förra ägare eftersom hen blev allergisk. I säkert tio år har jag velat ha katt men det har liksom inte känts rätt med så mycket ansvar när man bor ensam i en liten lägenhet där en katt inte har möjlighet att gå ut. När det slutligen kändes som att jag hade ett bra hem att erbjuda en katt så handlade det om att övertyga Peter om att katter är underbara djur. Det gjorde jag genom att skicka honom godnattkattbilder på mobilen varje gång han jobbade natt. Success!


I maj åkte vi för första gången till ett katthem och hälsade på och nu i juli åkte vi en andra gång. Vi blev genast förtjusta i den grå kissen med den vackra pälsen. Eftersom färgen förde tankarna till Totoro så leddes tankarna vidare och han fick sitt namn Ghibli efter den japanska animationsstudion


Han har en pigg, vaken och ganska pillemarisk blick men så fort jag närmar mig med kameran så tror han att jag ska kela med honom och då går han in i mys-mode och ögonen antar "klappa-mig-blicken".


Redan efter någon dag hittade han sina favoritsovplatser på fårfällen eller i fåtöljen där vi lagt en ullpläd åt honom. Ull is da shit, det vet till och med katter instinktivt!


Lycka är att få värma fötterna på en spinnande kisse.
 

Hur var det nu med de där nya och nygamla projekten? Jo det ena är ett par vantar som jag började nålbinda i fredags. Garnet är det alldeles underbara nålbindningsgarnet från Wålstedts, samma som jag gjorde mina första nålbunda och broderade vantar i förra sensommaren. Fibrerna är glansiga och långa och garnet är fluffigt men med spänst och en otrolig lyster. Stygnet är dalbystygn precis som de två tidigare vantarna jag gjort.




Projekt nummer två, som är det nygamla projektet är att jag froggat islandströjan som hade en hel kropp och två ärmar, men som dessvärre var för liten och stabbig eftersom jag stickat med stickor 5mm istället för 6mm. När garnet väl var uppnystat igen (ivrigt påhejat av en lekfull Ghibli) så gjorde jag om mönstret på den isländska mönsterkonstruktionssidan. Från Ida och Majstess fick jag på instagram tips om att börja sticka på ärmen för att kolla stickfastheten istället för att göra en provlapp. Genialisk grej! Jag stickade, mätte, konstaterade min stickfasthet och gjorde sedan om mönstret igen.


Behöver jag säga att vi är alldeles förälskade i honom?

:: stugsemester ::


Vi delade upp vår semester mellan våra familjers stugor så det blev stughäng i skogen både på Hangö i sydvästra Finland och i Ramundberget i Härjedalen där min släkt har stuga. Jag lyckades verkligen varva ner och gjorde inte många knop. Det var fantastiskt att ta dagen som den kom med cykelturer till stranden, skogspromenader eller bara sitta på verandan och handarbeta.


På flera ställen på både instagram och bloggar har jag sett granskottssirap. Eftersom granskotten duggade tätt i dikena satte jag både granskottssirap (som fick stå och dra i 4v) och granskottsolja att ha i bastun. Sirapen ska tydligen vara god på pannkakor så när tiden löpt ut enligt receptet så stekte jag pannkakor i veckan. Jag ska inte hålla er på halster. Det var i n t e gott! Beskt och sött samtidigt. Kanske var granskotten inte tillräckligt unga, vad vet jag, men det var första och sista gången som det tillverkades granskottssirap i mitt hem. 



Peter fick passa på att modella med ett par tunna raggsockor som jag stickat åt honom. Jag har köpt garn så det ska bli ett par till mig också, men när man stickat ett par sockor i storlek 47 på stickor 2mm så tar det ett tag innan jag blir sugen på att lägga upp för nästa par.




Efter Finland var vi hemma 12 timmar och vände sen tog vi bilen till svenska fjällen. Ack som jag älskar doften av fuktig örtäng och grönskan. Jag börjar alltid med att bara andas när jag kommer fram till Ramundberget. Det var juni, blommorna hade precis börjat slå ut och midnattsolen gjorde kvällarna magiska.




Vi gjorde en dagsutflykt till Evagraven och gick en riktig vacker natur- och kulturtur där man se både gravformationen, hällmålningar som är mellan 4000-5000 år gamla och dvärgröding som vi dock inte såg eftersom vattenytan stördes av regn. Efter några dagar i stugan drog vi ut på fjällvandring i dagarna sex, men det tänkte jag visa foton från en annan dag.


:: sommarfilten ::

sommarfilten
Min kompis Sofia fick sin lilla flicka för lite mer än en vecka sedan och jag fick träffa lilla M i måndags, hon är så söt och oj så liten. Tidigare i vår fick hon den lilla stjärntröjan. Eftersom jag är inne i en fas när det känns som att jag har tillräckligt många vantar, koftor, dynor osv. så är det extra roligt att skapa åt andra som inte har lådorna och sofforna fyllda med handgjorda alster. Sofia har fått ärva massor med barnkläder var det behovet uppfyllt, men en filt hade de däremot inte så en filt fick det bli.

sommarfilten

Att sy en filt passade mig perfekt som semesterprojekt eftersom jag kände för ett riktigt okrångligt projekt som skulle gå att plocka fram även när jag var trött. Lagom till semestern i juni så förberedde jag mig därför genom att klippa ut och sy ihop ett lapptäcke med stora rutor hemma på symaskinen. Klipp, klipp utan att mäta, gasa på och sy snabbt med raksöm utan att zickzacka först. Inte särskilt noggrant med andra ord.  

sommarfilten

Baksidan där knutarna hamnade består av ett gammalt påslakan. De första 5-10 raderna med förstygn kändes långa och sega. Sen, när strukturen börjar växa fram i takt med att raderna blir allt fler så blir det beroendeframkallande att sy. Tänk att det kan vara så underbart med ett så enformigt handarbete. Det är till och med så att tankarna går mot att sy ett överkast till vår dubbelsäng i samma teknik.

sommarfilten

De flesta av tygbitarna i filten är loppisfyndade och har hängt med i många år. Successivt blir bitarna allt mindre men även små bitar tyg räcker förvånansvärt länge när man bara syr med små bitar som jag för det mesta gör. De två rutorna med rosa prickar och orange löv har jag tryckt själv.

sommarfilten

Strukturen syns bäst på baksidan.

sommarfilten


sommarfilten

Filten är lite mindre än 100x100 cm (kanske var det 90x90cm, jag minns faktiskt inte) och det gick åt ungefär 2,5 nystan av vitt DMC pärlgarn nr 8. Ganska många meter broderigarn! Eftersom tygerna är tunna och mjuka så är filten smidig och mjuk (trots att den ser rätt så kompakt ut). Eftersom filten är så mjuk ville jag att kantfållningen skulle vara följsam

sommarfilten

Både jag och lilla M:s föräldrar blev glada för filten!

sommarfilten

:: Broderi för alla i Slöjdrummet - jag berättar om mina broderier ::

fågeldynan i skarvsöm

Vet ni vad. Jag sitter just nu och jobbar på en presentation som jag ska ha på tisdag eftersom jag blivit inbjuden av Slöjd Stockholm att berätta om mina broderier och hålla i en prova-på-broderi därefter. Jag har funderat mycket runtikring vad jag har att förmedla eftersom det är första gången någonsin som jag håller i en sådan här presentation, så det är lite pirrigt faktiskt. Ju mer jag funderade desto mer tomt blev det i huvudet på idéer så i veckan tog jag hjälp på instagram om vad de skulle vara intresserade av att höra om så nu har jag många bra uppslag. 

fågeldynan i skarvsöm

Under morgonen har jag gått igenom flera års fotografier för att välja bilder till inspirationskvällen och det var jättesvårt att begränsa sig eftersom jag fick ännu fler idéer om vad jag ska prata om. 

Än så länge skissar jag på upplägget och har några rubriker som förmodligen kommer med: 
- Om att härmapa för att lära sig och få inspiration & När det är lättare att välja sin egen väg än att försöka härma 
- Om att rita mönster
- Om att hitta inspiration 
- Om att tappa inspirationen
- När övning ger färdighet och hur jag började brodera

Prova-på: Efter min presentation spenderas resten av kvällen med broderi. Jag visar hur man syr små fåglar på lappar som kan sammanfogas med skarvsöm.
  
fågeldynan i skarvsömBRODERI FÖR ALLA I SLÖJDRUMMETI Slöjdrummet träffas vi som tycker om att brodera, vi inspirerar varandra, pratar material och tipsar om det senaste kring broderi och så klart finns möjligheter till att fika. Broderiträffarna är till både för dig som kan brodera och för dig som vill ha lite hjälp i starten.
Under våren kommer varje träff bjuda på ett tema, ibland med en föreläsning och handledning i olika broderitekniker.

29 Mars - Vi syr kedjestygn med Siv Zettergren på 15x15 cm
12 april - Alla tar med ett eget broderi och har en gemensam miniutställning
26 april - Carina Olsson bjuder på inspiration, berättar om sina broderier och vi får ”prova på”
10 maj - Ylleintarsia med Maria Nejman och Amica Sundström, föreläsning om historiska broderier och ”prova på”. Material och föreläsningsavgift tillkommer.
24 maj  - Elin Jantze inspirerar och berättar om sina broderier och vi ”provar på”
7 Juni - Färga broderigarn med Kicki Trodin från Ateljé Huskroken. Ett färdigt ”kit” med  två           kvaliteter av silke, ull och färg ingår i materialkostnaden.

Plats:
Slöjdrummet, Stockholms läns museum, Järnvägsgatan 23, Nacka.
Start och tid:
Tisdagar ojämna veckor kl. 17-20.
Pris:
Ingen förhandsanmälan, fritt inträde utom vid föreläsningar, alla är välkomna! Föreläsningen historiska broderier med Maria och Amica kostar 50 kr. Materialavgifter tillkommer lite olika beroende på tillfälle. För dig som är nybörjare och inte hunnit skaffa ett eget broderi ännu finns gratis prova på-material att börja med. Material och föreläsning betalas på plats.  Fika finns till självkostnadspris.

:: verum hälsofil goes yllebroderi - den färdiga dynan ::

verum hälsofil goes yllebroderi
Kolla, nu är det helt klar; mitt verumbroderi. Eller nja faktiskt inte riktigt färdig eftersom jag ännu inte sytt dit mitt namn, årtal och så vill jag så klart brodera in illustratören Maja Stens namn. Måste klura lite till på hur jag ska lösa det. Maja Stens uttryck, form och färg är precis så som jag älskar och det tycker jag märks för visst passar den in i kuddsamlingen i min soffa!

Dynan har faktiskt varit klar ett tag men jag har dragit mig lite för att blogga om den eftersom jag ville vara på rätt sorts humör för att skriva om den. Jag blir lite ledsen när jag ser tillbaka på en del blogginlägg om alster som jag är jättenöjd med. Varför är jag ledsen? Jo för att jag skrivit så lite. Varför bredde jag inte på och beskrev mycket mer om det jag skapat. Ibland tänker jag att jag ska gå tillbaka och fylla på med mer uttömmande beskrivningar om hur jag tänkt och gjort. Just därför ville jag vara på rätt humör för att beskriva allt sådant som jag saknar i en del av mina inlägg.

verum hälsofil goes yllebroderi
Yoghurtburkens text broderade jag med lingarn
På många sätt har den här dynan varit lättare att brodera än de gamla yllebroderimönstren. Dels för att det är ganska få färger och få färger gör att man kan köra på. Det blir färre trådar att fästa och större ytor att fylla där man bara kan låta nålen flöda. En annan anledning har också varit att broderiet varit ovanligt mycket lustfyllt, eftersom jag tycker så himla mycket om lodjuren, då gick det liksom extra fort. En stor del av arbetet när jag broderar mönster som jag ritat själv går ut på att välja färger till broderiet. Då väljer jag först ut ett gäng färger som jag vill ha med och sedan balanserar och väljer jag efter hand vilka färger som ska användas. Det tar tid, ganska lång tid faktiskt. I detta verumrbroderiet råkade det vara så att jag hade de perfekta garnfärgerna hemma i stashen som matchade nästan exakt de färgerna som Maja Sten hade i illustrationen.

verum hälsofil goes yllebroderi

Broderiet är ungefär 50x30 cm och hela dynan är ungefär 60x60 cm. Hela broderiet är praktiskt taget gjort med 4 stygntyper: ensidig plattsöm, schattérsöm, klyvsöm, stjälksöm. Det är smått fantastiskt att man kan skapa så mycket variation med så få stygn. Det måste vara därför jag aldrig tröttnar på broderi i allmänhet och yllebroderi i synnerhet. Jag har liksom inget behov av att utforska nya och   komplicerade stygn eftersom jag kommer så långt med de allra vanligaste och mest basic stygnen.

verum hälsofil goes yllebroderi

I ett försök att ta en serie himla tjusiga och våriga foton lades kudden på gräset under häggen, men mest ser det ut som att det just kommit en hagelstorm.

verum hälsofil goes yllebroderi

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så jobbade jag mycket med att lägga stygnen så att de följer pälsen. Sådana detaljer kan jag ägna mycket tid åt. I skånskt yllebroderi sägs ofta att man inte ska sprätta när något blir knas utan man ska köra på. Det oregelbundna och operfekta är en del av uttrycket. Ibland följer jag det arbetssättet men oftast gör jag nog tvärt emot, det vill säga sprättar när det inte blir som jag tänkt eller att magkänslan säger stopp.

verum hälsofil goes yllebroderi

verum hälsofil goes yllebroderi

Det var svårt att välja baksidestyg. Traditionellt sätt brukar baksidan på gamla skånska dynor vara randiga, mönstrade och återbrukade. Det är fantastiskt fint att använda gamla bolstervar men just till denna kudden passade inget av de gamla bolstervaren så det fick bli senapsgult kläde istället. Innerkudden är Engmo dun som jag köpt på Tygverket i Stockholm. Engmos dun kommer från skandinaviska fåglar och det känns väldigt skönt att veta.

verum hälsofil goes yllebroderi

verum hälsofil goes yllebroderi

Jag är så himla himla nöjd med dynan framför allt för att den var så rolig att göra och den blev liksom bättre i verkligheten än hur den såg ut i huvudet när jag fantiserade om den. Hur coolt är inte det?! TACK Verum för att ni göra så snygga reklamer!

verum hälsofil goes yllebroderi

verum hälsofil goes yllebroderi

verum hälsofil goes yllebroderi

ps. Jag vet. Egentligen är det Verum hälsoyoghurt men hälsofil klingar bättre eftersom jag vant mig vid det efter tv-reklamen så det är roligare att säga.

:: den lilla sjärntröjan ::

stickad stjärntröja

Kommer ni ihåg den lilla vita tröjan som jag började sticka under Fårfest i Kil? Så fort jag fick reda på att en av mina närmsta vänner ska få barn i sommar började jag smida planer på allt som jag skulle kunna göra åt hen. En av idéerna jag fick var att sticka just det här stjärntröjemönstret som jag haft i min mönsterpärm i mer än 10 år. Mönstret kommer från Hemslöjden i Skåne och jag fick det när jag gjorde praktik där under några veckor vintern 2006. Jag bläddrar ganska ofta i mina pärmar för att få inspiration. I pärmarna sparas alla möjliga grejer allt från sömnadsmönster, stickmönster och beskrivningar på olika tekniker. Stjärnmönstret har jag tagit fram och tittat på många gånger eftersom jag tycker det sett så fint ut men det är första gången som jag stickar efter det.

stickad stjärntröja

Just detta stjärntröjemönstret består endast av text och ett diagram på den reliefstickade stjärnan. Inte ens en liten skiss på hur den färdiga tröjan skulle se ut. Egentligen skulle den stickas som separata fram- och bakstycken men jag stickade runt istället så långt det gick tills ärmhålen. När kroppen var färdig så plockade jag upp maskor för ärmarna istället för att sticka dem separat. Tänk vad stickdesigners på senaste tiden har utvecklat sättet man skriver och presenterar mönster!

stickad stjärntröja

När tröjan var klar hade fanns det ett litet nystan kvar av garnet så jag chansade på att det skulle räcka till en mössa. Och det gjorde det p r e c i s. Fast jag fick göra minskningarna lite snabbare i slutet för att få garnet att räcka. På bilden nedan ser man på mössan hur solkigt det vita garnet blev när man stickade och hur vitt och fint det är efter en handtvätt med ulltvättmedel.

stickad stjärntröja

Jag är supernöjd med reliefstjärnan. Enkelheten tilltalar mig verkligen! Tillsammans med Maria (som var med på Fårfesten i Kil när jag började sticka tröjan) började vi genast tänka ut hur man kunde ta in och göra om reliefmönstret med flera och olika stjärnor i stil med de gamla traditionella tröjmönstren.

stickad stjärntröja

Mina förutfattade meningar om merinogarn har sannerligen gjort lappkast de senaste åren. Tidigare merinogarner som jag har stickat med har varit superprocessade, stumma och livlösa. Man kan verkligen säga att jag helt ändrat åsikt. Efter att ha stickat två koftor i Tant Koftas Soft Donegal tweed, Mitt lilla ylle i mohair tweed från Magasin Duett och nu senast den lilla stjärntröjan i Pop, en tunn 4-trådig merino har jag lärt mig att det finns merinogarner kan se ut på tusen olika sätt.

Garn: Pop från Magasin Duett
Mönster: Stärntröja från Hemslöjden i Skåne och babymössan av Lene Holme Samsøe
Stickor:  2,5 mm