:: kolamvernissage ::

kolamutställningen

Det var sommarens första varma helg men inne i Dieselverkstaden, där Heliga cirklar och tusen trådar hade vernissage i lördags så var det svalt och skönt. Yllebroderi goes kolam, jäkligt spännande kombo! Det var så himla fint att se mina broderade dynor tillsammans med Kärsti Stieges foton, där inspirationen hämtats ifrån, att jag blev alldeles varm om hjärtat. Det är som att alla mönster i folkkonsten i hela världen är sammanflätade och att det inte går att fläta upp dem.

Jätteroligt att flera textilkompisar kom på vernissagen, det blev jag himla glad för!

kolamutställningen

Mina fyra dynor, där den översta och t.v. är broderade med applikationer i kläde och lingarn. Påfågeldynan t.h. och den stora gula blomman nederst är broderade med samma stygntekniker som i skånskt yllebroderi.

kolamutställningen

Att fotografera en fotoutställning var minsann inte det lättaste men jag hoppas att ni ser och känner lite av helhetsbilden som Kärsti byggt upp i utställningen. Det var allt från små buddastatyer, blomsterkolams, virkade dukar till det färgade rispulvret som används för att göra kolams. Till och med en riktig kolam fanns på golvet.

kolamutställningen

kolamutställningen

Hedvigs broderier var inspirerade av bygdebroderier och kolam, till höger ser ni svartstick.

Utställningen håller på i Nacka konsthall ända till 30 augusti, sen ska den visas för skåningar i nya Slöjdhuset i Landskrona. Fler vernissagebilder finns på Dieselverkstadens facebooksida.

kolamutställningen

kolamutställningen

:: nationella slöjddagen ::

Nationella slöjddagen

Tidigare i våras fick jag plötsligt idén om en slöjddag huvudet som inte gick att släppa, och ganska snabbt utan särskilt mycket eftertanke så satte jag den i verket - bokade bostadsrättsföreningens lokal och bjöd in slöjdiga kompisar. Idén var en slöjddag. En dag att slöjda tillsammans, man skulle ges tillfälle att prova på olika slöjdtekniker, att dela sin gemensamma passion för handens arbete och förhoppningsvis ge varandra idéer, kunskap och inspiration. Igår var dagen, som jag valde att kalla Nationella slöjddagen, då allt gick av stapeln. Att slöjda så här tillsammans blev verkligen så trevligt som jag hoppats på.

Nationella slöjddagen


Nationella slöjddagen
Fyra bord med olika teman (papper, plåt, broderi och tvåändsstickning) och så en täljcirkel. Några hållpunkter med prova-på-slöjd blev det. Jag visade hur man flätar korgar i papper. Lena hade förberett en stor korg med mössor, sockor, vantar och provlappa och visade tvåändsstickning; den långsamma vackra stickkonsten som jag äntligen fick chansen att lära mig.   


Nationella slöjddagen

Nationella slöjddagen

Nationella slöjddagen

Många fastnade för att tälja och det skapades krympburkar och krokar bland nybörjarna. Bara två skärsår blev det, lite blod hör ju till första gången man täljer. Att få tag på färskt virke inför slöjddagen var det som skapat mest huvudbry för mig. Jag har haft min täljhäst i några år nu men den används nästan aldrig just för att jag inte har något färskt trä. I god tid innan slöjddagen så kontaktade jag parkförvaltningen som glatt gav mig tillåtelse att hämta trä i närområdet när de fällt träd. Varje gång jag var ute tittade jag mig runt omkring och plötsligt så låg det stora högar med nedsågad al som jag kunde plocka med mig hem. Så himla bra!

Tack Linnea, Lena, Karin, Maria, Hanna och alla andra som kom!

Nationella slöjddagen

Nationella slöjddagen
Nationella slöjddagen

Nationella slöjddagen

:: kanthakudden ::

 kanthakudden
 
Tidigare i våras sydde jag ihop lapptäcket till det som skulle bli den här kudden. Den ursprungliga tanken var att kanthabroderiet med alla dess förstygn skulle bli ett sidoprojekt som jag kunde plocka upp när händerna ville ha ett handarbete men när huvudet var för trött för att tänka. Så var det också i början, men efter ett tag kunde jag inte sluta sy på den. Långa rader fram och tillbaka, fram och tillbaka och till slut var den klar, mycket snabbare än jag hade beräknat. 

kanthakudden

Innerkudden som är 72x72 cm, en gammal ikeakudde, är perfekt att ha att luta sig mot när man läser bok eller löser korsord i sängen.  Jag har länge sneglat och suktat efter vackra kanthabroderade överkast och kuddar (som man syr i Indien och Bangladesh) som säljs i inredningbutiker och broderat både en hexagonkudde och en  vanlig kudde inspirerade från dem. Nu har jag äntligen sytt en kudde till mig själv som är inspirerad av kantha.

kanthakudden

De flesta av tygerna är loppisfyndade stuvbitar, örngott, påslakan eller förkläden men några är nyinköpta. Det var ett jättebra projekt att ta slut på tygbitar som var för så för att sy ett helt plagg eller liknande av. De gamla, mjuktvättade tygerna var lätta och sköna att sy i jämfört med de de gröna och blå tygrutorna med guldtryck som var styva och inte så följsamma. Glad är jag att den gamla tråkiga kudden fått nytt liv och gör sovrummet färgglatt.

kanthakudden
 
kanthakudden

kanthakudden

kanthakudden

:: Filosofie doktor ::

Kartbroderi och avhandling

Sen drygt en vecka tillbaka kan jag titulera mig Dr Elin Jantze, doktor i naturgeografi, och det är så himla härligt känsla att jag har passerat gränsen över till de disputerades land. Under nästan 5 års tid har jag sett mina doktorandkollegor disputera men jag hade nog inte på riktigt fattat att jag också skulle genom hela denna arbetsamma och väldigt tuffa period som det senaste halvåret inneburit. Att arbeta så målinriktat och fokuserat som jag gjorde under de sena vintermånaderna visste jag själv inte att jag var kapabel. Fast det gått 11 dagar sedan disputationen är jag fortfarande lite tagen av både själva disputationsakten, disputationsfesten och det senaste halvårets intensiva arbete med att skriva den sammanfattande kappan och göra färdigt de 4 artiklarna som ingår i avhandlingen.


Kartbroderi och avhandling

Kartbroderi och avhandling



Kartbroderi och avhandling
De som följer mig på instagram har sedan länge fått se provtrycket till det broderade omslaget på avhandlingen, men för er andra så kommer här några nytagna bilder på den numera färdigtryckta avhandlingen och det inramade kartbroderiet som får pryda väggen tillsammans med bonaden som jag gjorde till Peter i julklapp och det grymma porträttet som Kristin har virkat.

Kartbroderi och avhandling

Början på den broderade bonadsväggen


:: kolambroderi - kurs ::


Samma helg som vernissagen på Tusen trådar & Heliga cirklar ger jag en broderikurs. Det blir broderier i lite mindre format om man jämför med mina dynor men man har chansen att utsmycka och leka desto mer med nål och tråd.

Med inspiration från traditionella indiska kolammönstren i utställningen Tusen trådar & Heliga cirklar på Nacka konsthall trycker vi schablon- och blocktryck som vi sedan broderar på. En inspirationskurs för dig som vill öva på att hitta nya uttryck genom att experimentera med olika stygn, mönster och färger. Kursen passar både dig som nybörjare och dig som har tidigare erfarenhet av att brodera.

Plats: Slöjdrummet, Slöjd Stockholm
Tid: 13-14 juni, kl 10-15:15 
Anmälan görs hos Slöjd Sthlm

Hoppas vi ses i på Dieselverkstaden!







:: Heliga cirklar & Tusen trådar - Utställning ::

Foto: Kärsti Stiege

Det är med en pirrig känsla i magen som jag vill hälsa er alla varmt välkomna på vernissage på en utställning på Nacka konsthall (Dieselverkstaden) den 13 juni kl 14.

Heliga cirklar & Tusen trådar 

Kärsti Stiege har under flera resor i södra Indien fotodokumenterat Kolams. En traditionell och fascinerande förgänglighetskonst, där kvinnor tidigt varje morgon skapar cirkelformade färggranna mönster med rismjöl eller färgpulver på marken framför sina hem. Tanken är att bjuda in de goda gudarna och bringa lycka och framgång till familjen. Under dagen löses de vackra mönstren upp när bybor, kor och cyklar passerar över. På kvällen när solen åter sänker sig över byn återstår bara några vaga färgfläckar – allt i förgänglighetens tecken. Dessa fotografier, fotocollage samt en film utgör basen för utställningen. Under arbetets gång upplevde Kärsti att mönstren liknade och hade samma symboler som många av de traditionella svenska mönsterskatterna.
Konstformen Kolam och den svenska hemslöjden kändes för mig som en förening av nutid och dåtid, tradition, skaparlust, fantasi och teknik med naturen som inspirationskälla, säger Kärsti. Utifrån den tanken bjöd hon in fyra svenska konstnärer att delta i utställningen; Elin Jantze, Hedvig Egerö, Teresa Oscarsson och Gustaf von Arbin.
Mer info hittar du hos Nacka konsthall
Utställningen pågår 13 juni till 31 augusti på Nacka konsthall i Dieselverkstaden i Sickla


Ett och ett halvt år har gått sedan Hedvig och jag blev engagerade i projektet via vår broderikompis Annika (som i sin tur hade blivit kontaktad av Kärsti Stiege). På utställningen kommer man förutom Kärstis alla fotografier att kunna se de fyra dynor som jag broderat till utställningen med inspiration från de indiska kolammönstren. Jag uppskattar att broderierna tagit omkring 100 timmar per kudde så det är mycket arbete bakom dem och det har varit både roligt att tänka i nya mönsterbanor, färger och former och att lösa problemen som uppstår i hur man överför ett mönster som är skapat i pulver till textil. Målet har hela tiden varit att fånga det indiska och att samtidigt ta in det traditionella svenska/skånska sättet att jobba med textilier. På instagram har man kunnat följa mina och Hedvigs broderier under hashtagen kolambroderi.

Foto: Kärsti Stiege


:: 300 000 HURRA! ::

Tänka sig att min blogg idag passerade 300 000 besökare sedan den startades 2008. I drygt 7 år har jag skrivit om mitt handarbete. I början trevade jag mig fram med bild och text, och fortfarande idag trevar jag mig fram över orden men med mycket större självsäkerhet. Att fritt få orda om och visa upp min slöjd och handarbete och få glada tillrop tillbaka har gjort mig säkrare och samtidigt gett mig en känsla av tillhörighet. I dagens industriella samhälle så finns det rum för oss som sysslar med handens arbete, vi tar oss plats och vi tar hand om varandra. Det gillar jag! 

300 000 besökare är så värt att fira! Först ska jag disputera sedan ska jag hitta på något kul sätt att fira på.
Tjipp! / Elin

:: några maratonpass vid spinnrocken ::

egenspunnet garn 

Efter den intensiva broderiperioden med mitt senaste kolambroderi och Abiskokartan fick jag för mig att jag skulle sticka något som omväxling. Jag satte således igång med både en slanted sleeven-kofta till mig själv och en kofta till min brorson. Efter några veckor med bara stickning blev jag totalt uttråkad på att sticka. När jag tänker efter är det inte första gången som jag lessnar på mina större stickprojekt om jag inte har något annat handarbete på gång samtidigt.

egenspunnet garn 

Spinna garn har jag länge längtat efter och plötsligt under valborgens långhelg tog jag fram ull och satte mig utan omsvep vid spinnrocken. Bara så där. Ibland går det snabbt från tanke till handling, det var en befrielse att köra igång med ett handarbete utan planering.
 
egenspunnet garn

egenspunnet garn

Precis som jag ville ha ett mål när jag spann garn till Peters virkade sjal bestämde jag att detta garnet ska bli till en kofta. Hela helgen satt jag sedan och spann och spann och spann. Att spinna måste utan tvekan vara det mest beroendeframkallande handarbete som jag testat.

egenspunnet garn

Jag är väldigt förtjust i de pigga, starka färgerna. De känns nästan självlysande när solen lyser på dem och jag hoppas att de kommer passa bra som en kofta. Eftersom det är första gången som jag spinner flerfärgat med så långa partier så vet jag inte hur pass randigt det kommer bli, gissningsvis väldigt bredrandigt med stora partier grön och en mindre bit blått. Det är spännande att ge sig ut på okänt vatten!

egenspunnet garn

:: en liten fin kofta ::

Fyra fina koftor, kofta B

En liten brorson som fyller 1år i dagarna ska få en stickad kofta i födelsedagspresent. Mönstret är Fyra fina koftor, mönster B av Lene Holme Samsøe. Jag tycker strukturen är superfint och garnet är jättemysigt att sticka i men mönstret i sig var bara sådär. Mönstret är nämligen konstruerat så att man ska sy ihop delarna; det tycker jag både är onödigt, svårt och tråkigt. Inspirerad av Lena stickade därför koftan i ett stycke precis som hon gjorde med samma modell. Genom att räkna på masktätheten och antalet maskor i ärmen beräknade jag hur lång kroppen skulle vara innan jag delade av för fram- och bakstycke. När fram- och bakstycke var klara plockade jag upp maskorna i ärmhålen och stickade dem uppifrån och ner, precis som Lena gjorde.

När man syr ihop stickat försvinner någon maska i sömsmånen. I efterhand insåg jag att i och med att jag stickade fram och bakstycke i ett så borde jag nog ha tagit bort 1 mönsterrapport i varje sida för att kompensera för detta. Fördelen med en för stor kofta är ju att pojken så småningom kommer att växa i den, även om det tar några år, hehe. För att sammanfatta kan jag säga att strukturen gör att att stickningen är jättestretchig i alla led så jag kan tänka mig att modellen är jättebra till små bebisar.

Stickor: 2,5mm och 3mm
Mönster: Storlek 2 år, Fyra fina koftor, modell B (Fire fine trøjer) från Babystickning på stickor 3 av Lene Holme Samsøe
Garn: Geilsk Bomuld og uld, Shade C2, 55%ull och 45% bomull från Litet nystan
 
Fyra fina koftor, kofta B

Fyra fina koftor, kofta B

Fyra fina koftor, kofta B

Fyra fina koftor, kofta B

Fyra fina koftor, kofta B

Fyra fina koftor, kofta B