Lever och frodas / Alive and well

Lever och frodas stod det i ett mms från Hanna, min Uppsala-kompis om vantarna. Mer än frodas skulle jag vilja säga. Att folk fortsätter att hänga upp vantar så här ett år efteråt. Det gör mig stolt som en tupp och funderar (med hybris) – än finns det hopp för mänskligheten.

Alive and well, Hanna, my Uppsala friend texed me about the mittens. More than alive, I would say. I can’t belive that people keep putting up mittens after a whole year. I am proud as peacock and i am thinking (with hubris) – there is still hope for humanity.

vantar-uppsala

Ursäkta skitkvaliteten. Min mobil är inte en såndär modern med appar.
Sorry for the shitty quality. My mobile is not one of those with apps.

- - - - - -

Också i Lund fortsätter vantarna sin stilla tillvaro på sitt klädstreck. Alla mina fina lappar och broderade budskap har dock blivit bortryckta (fy!). Men i gengäld har jag fått en tecknad serie av Alicia 7 år (lilla bilden längst ner till höger) som mer än väl tillgodogör förlusten.

“En gång var det en pojke.
Han tappade sin vante och en mus kröp in i vanten.
Sen kom en groda.
Sen kom en uggla.
Sen kom en mård och en panda.
Sen kom en räv.
Sen kom en karl.
Sen kom en vildsvin.
Sen kom en syrsa.
Och en björn.
Sen sprak vanten.”

In Lund the mitten continue their silent lives on her clothesline as well. All my notes and fine embroider statements has been snatched (shame!). But in return I have received a small cartoon by Alicia 7 years old (the small photo at the bottom right), which completely makes up for the loss.
"Once there was a boy.
He dropped his mitten and a mouse crawled into the mitten.
Then came a frog.
Then came an owl.
Then came a marten and a panda.
Then came a fox.
Then came a man.
Then came a wild boar.
Then came a cricket.
And a bear.
Then the mitten craked."

5 kommentarer :

  1. Läckert när ett projekt liksom får ett eget liv och utvecklas vidare!

    SvaraRadera
  2. Hej! Jag tror kanske att skitkvaliteten på Uppsalabilden kan ha att göra med min mobi :) Hur som är de fina såhär på vårkanten vantstrecken. kram

    SvaraRadera
  3. Metamorphosis - ja men visst är det läckert. Jag har funderat på vad som gör att vissa saker sprids av sig själv och andra inte. Jag tror en bra idé, "location, location, location" och rätt i tiden.

    Hanna - haha ja vi har väl likadana gam-mobiler och så länge mobilen lever o frodas så byter jag inte ut den ;)

    SvaraRadera
  4. Vilken söt saga, helt underbart att det kom in en panda också, lite oväntat. Jag hörde faktiskt en flicka prata fascinerat om ditt projekt med sin (förmodade) mamma när jag promenerade i närheten av Botan härom veckan, barn förstår nog ditt projekt bra!

    SvaraRadera
  5. En klok liten 7-åring, rart.

    SvaraRadera

Tack för din fina kommentar!

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.