:: några maratonpass vid spinnrocken ::

 

Efter den intensiva broderiperioden med mitt senaste kolambroderi och Abiskokartan fick jag för mig att jag skulle sticka något som omväxling. Jag satte således igång med både en slanted sleeven-kofta till mig själv och en kofta till min brorson. Efter några veckor med bara stickning blev jag totalt uttråkad på att sticka. När jag tänker efter är det inte första gången som jag lessnar på mina större stickprojekt om jag inte har något annat handarbete på gång samtidigt.

 

Spinna garn har jag länge längtat efter och plötsligt under valborgens långhelg tog jag fram ull och satte mig utan omsvep vid spinnrocken. Bara så där. Ibland går det snabbt från tanke till handling, det var en befrielse att köra igång med ett handarbete utan planering.

 

Precis som jag ville ha ett mål när jag spann garn till Peters virkade sjal bestämde jag att detta garnet ska bli till en kofta. Hela helgen satt jag sedan och spann och spann och spann. Att spinna måste utan tvekan vara det mest beroendeframkallande handarbete som jag testat.

Jag är väldigt förtjust i de pigga, starka färgerna. De känns nästan självlysande när solen lyser på dem och jag hoppas att de kommer passa bra som en kofta. Eftersom det är första gången som jag spinner flerfärgat med så långa partier så vet jag inte hur pass randigt det kommer bli, gissningsvis väldigt bredrandigt med stora partier grön och en mindre bit blått. Det är spännande att ge sig ut på okänt vatten!