:: historien om de broderade vantarna ::

Nålbundna vantar

Hej och välkomna till ett blogginlägg som flödar över av bilder på och ord om processen bakom mina nya nålbundna och broderade vantar. Flera gånger har jag skrivit att jag länge haft en dröm om att nålbinda och brodera vantar, kanske så många gånger att det blivit tjatigt, vad vet jag. Men! Det tål att upprepas; för nu har drömmen blivit verklighet. Mina första nålbundna vantar som jag fullkomligt älskar med alla sina ojämnheter.
 
Nålbundna vantar


Till att börja med hade jag tänkt att brodera traditionsenligt som på dalbyvantarna och lånade boken Vinterblomster på biblioteket. Boken beskriver ett stycke väldigt intressant kvinnohistoria och den har sammanfattat berättelser om kvinnor i Värmland som nålband och broderade till försäljning. Dalbyvanten bunden av dalbystygnet som lämpar sig för broderi eftersom ytan blir relativt platt och jämn. Efter ett tags bläddrande och tittandes på bilderna i boken kände jag dock att motiven inte tilltalade mig. Fast än dalbyvantarna är vackra så blev jag inte sugen på att brodera sådana motiv. Jag tycker mycket bättre om det skånska yllebroderiets lekfulla och operfekta formspråk jämfört med de tillrättalagda blommorna på dalbyvantarna.

Kyrkhandskar i vadmal med silkesbroderi. Källa: Digitalmuseum



Tvåändsstickade brudgumsvantar. Källa: Digitalmuseum

För att få inspiration till mönster sökte jag igenom Digitalmuseums hela vantarkiv med sina 983 sökträffar med taggen vantar. I det här läget är det en bra egenskap att vara smått besatt och envis. Allra bäst och mest fastnade jag för vantmodellerna som var sydda i vadmal, med silkesbroderier och fodrade med olika varma och vackra skinn. Broderierna på tvåändsstickade vantar tycker jag är också är fantastiska.


Så vad göra? Jag kopierade och kombinerade ihop mönster från kyrkhandskarna och brudgumsvantarna på bilderna ovan och prickade upp mönstret. Överföringen gick dock sisådär eftersom vantarna är så pass ojämna. Den blå färgen smetade också ut sig en del under arbetets gång så metoden var inte direkt optimal. Men alltså jäklar vad roligt det var att brodera på vantar. Lika men ändå olika mitt vanliga sätt att brodera yllebroderi eftersom man är tvungen att anpassa sig till nålbindningens struktur. Att brodera dubbelsidig plattsöm var också ovant för mig.

Nålbundna vantar


Broderi är en himla spännande teknik för uttrycket beror så mycket på valet av tyg, garn, färgval och handlag. Det går att variera in i oändligheten liksom! Mina vantar är broderade med fårö- och bragegarn, samma som används till skånskt yllebroderi. Om man hade valt något annat yllegarn att brodera med så hade uttrycket blivit helt annorlunda.

Nålbundna vantar 

Jag handtvättade vantarna i ulltvättmedel när broderiet var klart för att få bort den blå textilfärgen. Vantarna hade ganska tajt passform redan innan broderiet kom till så därefter blockade jag vantarna för att sträcka ut både vantar och broderi.

nålbundna vantar

Nu var vantarna nästan färdiga; bara kantprydnaden saknades. Under hela vantprocessen hade jag fantiserat om kavelfransen som skulle pryda kanten på vantarna men när jag kommit så här långt förstod jag att kavelfrans inte passar på vantar med utsvängd krage utan att man istället brukar ha virkad kant. Kavelfrans brukar man ha på raka vantar kom jag fram till efter allt sökande på digitalmuseum.  


Jag kunde inte hitta någon beskrivning på hur man gör den virkade kanten men av bilder på dalbyvantar att döma  så är den gjord med 1 fast maska, 2-3 luftmaskor, 1 fast maska osv, så så gjorde jag.  Den första virkade kanten (vanten till vänster på bilden nedan) med dubbelt 2-trådigt stickgarn och en 3mm virknål blev inte särskilt bra. Virkningen var ganska tjock och det såg liksom bylsigt ut. I det här läget var jag både peppad och lite besviken på kanten. Det var peppande att den virkade kanten fick vanten bra stabilitet och det behövs en kant av praktiska skäl inte bara för prydnads skull. Det är kanten du drar i när vanten ska sättas på handen och då behövs den virkade kanten för att kragen inte ska töjas och slitas. De visste hur man kombinerade funktion och prydnad förr!

Vad göra nu där jag satt i sängen med allt material uppdukat, podradion med Sommar i P1 påslagen och jag var hur sugen som helst på att bli klar med vantarna? Jo jag drog iväg ett meddelande till Lena för att fråga om råd och hon svarade snabbt med några tips att man kan blöta kanten för att se hur garnet formar sig eller testa virka ganska hårt med en mindre virknål. Jag gjorde precis så som Lena tipsade. Med en 2mm virknål, hårda luftmaskor och med dubbelt bragegarn (yllebroderigarnet) istället för stickgarn så blev resultatet genast mycket bättre (vanten till höger i bilden nedan).

Nålbundna vantar

Nålbundna vantar

Nålbundna vantar

Resultatet; ett par traditionella men ändå otraditionella och alldeles underbara vantar, smått ojämna, ganska tajta och lite olika stora vantar med en inte helt perfekt kant nedtill. Jag är så jäkla glad för dem, min vantdröm har äntligen gått i uppfyllelse!

Nålbundna vantar

14 kommentarer :

  1. Jösses…helt underbara!!! Och du, varken broderier, stickning, nålbindning etc. var exakta förr. Nu får jag lov att slutföra min Aran knitting och göra ett par vantar, så det så! Blåpennan, den har jag tyckt varit läskig, men det fungerar ju :-) Och som sagt häftiga vantar!!!
    /Lena

    SvaraRadera
  2. Vilka fantastiska vantar, och jag är imponerad av vilken tålamod du besitter!

    SvaraRadera
  3. Super! Tappa nu inte dem, eller ens en av dem. För det gjorde jag. Fick ett par av svärmor för 28 år sedan och grämer mig ännu. Är ganska säker på var jag blev av med dem, mina som var så fina med broderier i rosa och lila....( varför gjorde jag inte en snodd och trädde igenom jackan,så som man då och då ser att småbarn har?) När jag har lärt mig nålbinda ska jag göra en snodd.

    SvaraRadera
  4. Helt galet fina!
    Jag när också en dröm om ett par nålbundna vantar. Provade lite under Söderköpings Gästabud men fick inte riktigt in tekniken.
    Du har ett par vantar som antagligen kommer att glädja dej varje gång du bär dem.

    SvaraRadera
  5. Väldigt väldigt fina och kul att få ta del av dina tankar under arbetets gång .

    SvaraRadera
  6. Jättejättesnygga och några ojämnheter syns inte!

    SvaraRadera
  7. Så vackra, och vad roligt att få följa hela processen.

    SvaraRadera
  8. Blir så glad av synet at jeg nesten griner.
    Takk, Elin! Nydelig arbeid!

    - Aline

    SvaraRadera
  9. Oj vad fina! Jag har också länge klurat på ett par nålbundna och broderade vantar, men har inte riktigt kommit igång, kanske är dags snart..

    SvaraRadera
  10. De var väldigt vackra. Det som inte är helt perfekt är oftast det mest hänförande

    SvaraRadera

Tack för din fina kommentar!