:: Jotunheimen tur och retur ::

I Augusti hade vi semester. Efter en vecka i härbret i nordvästra hörnet av härliga Härjedalen kom Peters kompis upp med bussen från Stockholm och tidigt morgonen efter satte vi oss i bilen och körde 6 timmar till Jotunheimen i Norge. Varför åka så många timmar med bil när vi hade våra härjedalska fjäll runt knuten kan man undra. Jo, för att i Norge kan man parkera bilen och du behöver bara vandra 30 minuter så är du ovanför trädgränsen och uppe på kalfjället bland bergen direkt, jämfört med svenska fjällen där du måste vandra en hel dag innan du kommer upp på fjället.

Vi började vandringen i Gjendesheim och gick den berömda Besseggen som har utsikt över de två sjöarna på olika höjder. Majoriteten av alla vandrare som vi mötte hade liten eller ingen packning alls och då är klättringen nerför eller uppför kammen inte så tuff men med nästan 20 kg på ryggen var det något av en kraftansträngning. Mina två medvandrare hade väldigt liten erfarenhet av fjällen så de fick lite av en chockstart kan man säga. 

Dagsetapp 3 gick upp över Glittertind, Norges näst högsta berg och utsikten var magnifik och vädret var bästa tänkbara. Vi hade förresten knappt några moln på hela vandringen, det måste vara något slags rekord i tur-med-vädret-i-fjällen. Vandringen upp på Glittertind med sina 1000 höjdmeter var lätt som en plätt jämfört med vandringen ner med 1300 steniga, och på en sträcka väldigt branta, höjdmeter. Men ner till Spiterstulen tog vi oss och väl där möttes vi av en fantastisk dalgång med stora höjdskillnader mellan trädgränsen och utsikt över Galdhøpiggen.

Mitt nya 3-mannatält Akka-3 från Fjällräven, riktigt bra och rymligt även för mina två långa medvandrare som båda är typ 1,95m långa. Vi hade delat upp packningen så att jag bar de mesta av köksutrustningen och de två killarna delade på tältet. Jag har lärt mig att man inte ska bära mer än 1/3 av sin kroppsvikt och det brukar vara omkring där jag landar viktmässigt. Vi vägde packningen först på tredje dagens morgon och fick uppskatta hur mycket vikt som vi ätit upp, min startvikt var ungefär 19kg. Killarna bar inte så många kilon mer än jag men de har å andra sidan hela sin tyngre kroppsvikt att bära också.

Fjärde dagsetappen blev min favoritdag. Vandringen gick både över breda stora dalgångar, blockfält, flera kilometer snö och ner på andra sidan där vi badade i en sjö tillsammans med en stor oblyg fågel som jag tror var en storspov.

Storspoven?!

Femte och sista dagsetappen startade mulet och blåsigt men efter någon timmen var det vackra vädret tillbaka. Vi var alla småslitna i kropparna men samlade krafterna med att ta småpauser och titta på den fantastiska utsikten över Gjende (sjön) och Besseggen där vi gick första dagen. Vi var alla tre helt överens om att denna sträckan mellan Gjendesbu och Memurubu var vackrare och roligare vandring än den superkända Besseggen.

Överallt finns landskapsformationer som naturgeografen i mig går igång tokmycket på. Geomorfologi, glaciärer, fjällflora och lite geologi försökte jag lära killarna men det var nog inte så mycket som fastnade.

Sista natten spenderade vi vid Memurubu fjällstation och på morgonen den sjätte dagen tog vi båten tillbaka till Gjendesheim där bilen stod parkerad. Jag längtar redan till nästa års vandring!