:: gotländska rosenvantar och kampen om mönstret ::

gotländska rosenvantar

Oj som jag slitit med att få till ett bra mönster till dessa vantar. Jag fick repa upp så många gånger att jag tappade räkningen. Eftersom jag hade det tydliga målet att Peters mamma skulle få vantarna i 70-årspresent så kämpade jag envist på. Svårigheterna låg i att göra om mönstren från boken med de gotländska mönstren till garn av storleken "vanligt tvåtrådigt ullgarn". De gamla mönstren är nämligen stickade på ultratunna stickor. Enligt boken kan man sticka med Fårö-garnet på 2-2,5mm som man även använder i skånskt yllebroderi men alla mina härvor är uppklippta så de går inte att sticka med, men det funkade inte alls för mig. Vad jag förstått stickade man med ännu tunnare stickor, typ 1,25-1,5mm. De viggmönstrade vantarna stickade jag på 2mm men då fick jag också justera mönstret för att de inte skulle bli för stora.

gotländska rosenvantar

Utöver att stickfastheten var helt off jämfört med boken så ville jag inte heller ha så långa flotteringar som rosenmönstret i boken visar så jag fick göra om det helt. Det är här alla upprepningar av felstickning kom in i bilden. Jag testade två olika rosenmönster från boken och försökte nämligen sitta och göra omräkningar för dessa både på överhettat tåg utan ventilation på väg hem från jobbet och sedan hemma när jag var skittrött på kvällen. Inte konstigt att det blev fel. Det var dessutom första gången som jag gjorde om ett vantmönster, dessutom skulle jag prompt lägga in tumkil vilket försvårade det hela ännu mer.  Så här i efterhand förstår jag att anledningen till att allt kändes svårt, krångligt och att det blev så mycket upprepningar var just att jag jobbade med mönstret och omräkningarna när jag var som tröttast.

gotländska rosenvantar

Även om det var mycket fix och trix tycker jag ändå att det var superskoj att rita mönstret i excel och lära mig hur man ritar mönster. Jag har inte stickat många tumkilar i mina dagar, därför hade jag inte tänkt på hur man måste tänka när det ska passas in i mönstret på handens insida. Inte perfekt mönsterpassning men det gör ju faktiskt inget och oj vad jag har lärt mig mycket i det här projektet!  
 gotländska rosenvantar

Nu har det gått några veckor sedan vantarna blev klara, inslagna och bortgivna i present och redan har jag fått distans och ser jag dem på ett helt annat sätt. På bilderna ser jag inte längre alla instickade frustrationer och störningsmoment som jag kände innan jag fick till mönstret. Nu när jag bara tittar på min vantversion och inte jämför dem med bokens mönster tycker jag att de är jättefina. Summa summarum - ende gut alles mucho gut.

Mönster: Omgjort Rosenmönster från Gotländska stickmönster av Inger Gottfridsson och Ingrid Gottfridsson
Stickor: 2,5 mm
Garn: Olika restgarnet av 2-trådigt ullgarn, typ kampes och kanske från Klippans yllefabrik

gotländska rosenvantar

5 kommentarer :

  1. Hej
    Jättefina vantar och så roligt att läsa om din jobbiga väg, med många lärdomar, till ett perfekt resultat. Nästa par även om de är med annat mönster kommer att bli mycket lättare att skapa.
    Hälsningar Fröken Slöjd

    SvaraRadera
  2. Ja, de blev toppenfina! Aldrig kunde man ana att det var så mycket jobb bakom dem. Kul när man lär sig något också. Gillar ditt nagellack i förra inlägget. Precis min favoritnyans.

    SvaraRadera
  3. Alltså vilket himla jobb! Men så tycker jag dina vantar blev hästlängder vackrare än mönstret i boken! Helt obegripligt att de stickade med så tunt garn och tunna stickor, jag blir vimmelkantig av tanken. Snyggt moderniserat, Elin!

    SvaraRadera
  4. Hej. Jag har precis hittat hit. Vilka fina saker du gör! Fantastiska broderier och stickningar. Och söt katt! Hälsningar Anna

    SvaraRadera

Tack för din fina kommentar!