:: rekonstruktion av medeltida intarsiabroderier ::

Skepptunatäcket

Tidigare i höst blev jag helt plötsligt inbjuden till att delta i arbetet med att återskapa kopior av två medeltida täcken; Skepptunatäcket och Dalhemstäcket. Originalen finns på Historiska museet i Stockholm och som ni ser är det ju precis den typen av djur som jag älskar att brodera. Man ser direkt att det är föregångarna till hjortar, enhörningar och lejon i de skånska yllebroderierna från 1600-1800-talen.

Skepptunatäcket

Broderierna är gjorda med en teknik som kallas intarsiabroderi. Tekniken går ut på att man klipper ut ett mönster, t.ex. ett lejon i ett rött respektive blått tyg och sedan byter plats på lejonen. Genom små små kaststygn sys intarsian ihop och sedan täcks skarven med en smal remsa av gyllenläder som sys fast med läggsöm.  

Dalhemstäcket
Dalhemstäcket. Källa och foto: Historiska museet
Ni får ursäkta den kassa bildkvaliteten men ljuset inne i textilkammaren är naturligtvis svagt för att skydda textilierna.

Dalhemstäcket

Dalhemstäcket

Ovan och under ser ni två lejon i Dalhemstäcket som hör ihop. Den övre har grön botten och blått lejon medan den undre är tvärtom eftersom man bytt plats på lejonen.

Skoklosterdynan

Rekonstruktion av Skoklosterdynan
Rekonstruktion av Skoklosterdynan
Amica och Maria har sytt en rekonstruktion av Skoklosterdynan som också den finns på Historiska museet, du kan klicka dig vidare och läsa om den på deras blogg. De är båda superduktiga med gedigna textilutbildningar och kan typ allt om textilier i allmänhet och medeltiden i synnerhet. Man ser tydligt hur originalet består av skarvade bitar kläde. Tyg var en produkt som man inte slösade med i första taget!

Mönster på lejon i Dalhemstäcket
Mönster på lejon i Dalhemstäcket
Mönster på lejon i Dalhemstäcket
Mönster på lejon i Dalhemstäcket
Här är lejonet som jag valde. Först ritade jag upp mönstret, klippte ut lejonet och tejpade baksidan så att bitarna ska hålla sig på plats när jag nu ska börja sy. Det vänstra lejonet på nedersta bilden ska någon annan i gruppen sy.

rekonstruktion av Dalhemstäcket
baksidan med tejp
Tygerna som är växtfärgade med krapp, indigo, valnöt (och något mer som jag inte minns), är både kypert- och tuskaftvävda eftersom tygerna i originalen är just av olika kvaliteter.

rekonstruktion av Dalhemstäcket

Vi är drygt 20 personer som arbetar (obetalt) med täckena och det är Maria och Amica driver det hela. Jag känner mig lite som en outsider i gänget eftersom de flesta är inbitna medeltidsproffs, men det är ett jättetrevligt gäng och jag får lära mig mycket nytt. Det är ett spännande detektivarbete att försöka förstå hur de är broderade och det blir mycket diskussioner när vi upptäcker nya detaljer i broderierna. Nyfiken på att se oss arbeta? Kom då till Historisk sömnad inför publik som sker några gånger under hösten på Historiska museet.

rekonstruktion av Dalhemstäcket

11 kommentarer :

  1. Men vad tufft! Både att du är med i detta, och själva broderiet i sig!

    Blir påmind om hur hantverket är globalt, hur samma tekniker återkommer gång på gång i världen. I tidningen hemslöjd hade de för några nummer sedan ett reportage om filtmattor till jurtor - som görs med exakt den där tekniken fast i jätteskala!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det häftigt med hantverk som sprider sig över världen. Jag läste just på Elisabets (https://textilainslag.wordpress.com/) blogg om både jurtor och en textilkonstnär som gör skitsnygga enorma intarsiabroderier

      Radera
  2. Så spännande! Jag ska försöka komma och hälsa på i november eller december. Apropå lejon så såg jag en amstaff på tunnelbanan i dag som såg ut precis som Gripsholmslejonet. Jag fnissade och tänkte på dig :)!

    SvaraRadera
  3. Ett jättespännande projekt! Men det här att så proffsiga människor förväntas jobba gratis... Jag blir ganska irriterad (om jag uttrycker mig mycket milt). Hade tänkt åka och titta, men jag tappar lusten lite.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med! Det finns mycket att säga om att arbeta gratis och jag brukar själv irritera mig på det. Det finns 1000 saker att skriva om det här spännande projektet och jag kommer inte ihåg och kan göra allt rättvisa. Förhoppningsvis kommer ett matigt blogginlägg på deras blogg snart, men lite mer bakgrund som förklarar varför vi inte får betalt. Maria och Amica har dragit igång projektet helt på egen hand utan Historiska museets hjälp. Vi får sitta på museet men museet kommer alltså inte att äga täckena när det är klart utan vi som sytt kommer samäga det och få tillgång till det om vi vill visa upp, hålla föredrag osv om det.

      Radera
    2. Tack för informationen! Det framgår inte i inbjudan till evenemanget på FB vem som står bakom. Det är lätt gjort att uppfatta det som att det är Historiska Museet som vill ha repliker. Kanske dyker jag upp vid något tillfälle.

      Radera
  4. Intarsiabroderier har varit på min önskelista länge, men tiden har inte räckt till. Vad jag önskar att jag var i Stockholm så att jag hade kunnat komma till museet och se på ert arbete!

    SvaraRadera
  5. I like this historical stitching very much .

    SvaraRadera
  6. Jag ligger så fruktansvärt långt efter i mitt bloggläsande och det förbannar jag nu. Vilket helt makalöst inlägg! Så ballt att få ta del av bilderna från textilarkiven och ännu bättre att få vara med i rekonstruktionsprocessen! Gud vad kul Elin, bra jobbat och fortsatt lycka till!
    Och vilket himla meck det måste vara att få biten en klipper ut ur ett tyg att passa alldeles perfekt i hålrummet i ett annat. Den utmaningen skulle slarv-Alicia ha svår att ta sig an med lyckat resultat, men jag blev ändå sugen på att prova något i litet format :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det roligt och häftigt projekt, jag är jätteglad att få vara en del av det. Jag tror definitivt att du fixar att göra en snygg intarsia. Klädet i ull är dessutom tacksamt att jobba med; mitt arbete var alldeles buggligt innan jag våtpressade det

      Radera

Tack för din fina kommentar!