:: Om det nya och nygamla projektet men mest om Ghibli ::


Det här blogginlägget skulle egentligen handla om två garnrelaterade projekt som jag handarbetar med nu. Men så fort jag tar fram kameran och lägger fram det ulliga så dyker det alltid upp en tass som vill leka med garnnystan eller ligga på den där varma och sköna ullen. Sedan två veckor bor det nämligen en katt hos oss, en alldeles underbar katt som heter Ghibli.



Vi adopterade honom från ett katthem, han är ett år och fick flytta från sin förra ägare eftersom hen blev allergisk. I säkert tio år har jag velat ha katt men det har liksom inte känts rätt med så mycket ansvar när man bor ensam i en liten lägenhet där en katt inte har möjlighet att gå ut. När det slutligen kändes som att jag hade ett bra hem att erbjuda en katt så handlade det om att övertyga Peter om att katter är underbara djur. Det gjorde jag genom att skicka honom godnattkattbilder på mobilen varje gång han jobbade natt. Success!


I maj åkte vi för första gången till ett katthem och hälsade på och nu i juli åkte vi en andra gång. Vi blev genast förtjusta i den grå kissen med den vackra pälsen. Eftersom färgen förde tankarna till Totoro så leddes tankarna vidare och han fick sitt namn Ghibli efter den japanska animationsstudion


Han har en pigg, vaken och ganska pillemarisk blick men så fort jag närmar mig med kameran så tror han att jag ska kela med honom och då går han in i mys-mode och ögonen antar "klappa-mig-blicken".


Redan efter någon dag hittade han sina favoritsovplatser på fårfällen eller i fåtöljen där vi lagt en ullpläd åt honom. Ull is da shit, det vet till och med katter instinktivt!


Lycka är att få värma fötterna på en spinnande kisse.
 

Hur var det nu med de där nya och nygamla projekten? Jo det ena är ett par vantar som jag började nålbinda i fredags. Garnet är det alldeles underbara nålbindningsgarnet från Wålstedts, samma som jag gjorde mina första nålbunda och broderade vantar i förra sensommaren. Fibrerna är glansiga och långa och garnet är fluffigt men med spänst och en otrolig lyster. Stygnet är dalbystygn precis som de två tidigare vantarna jag gjort.




Projekt nummer två, som är det nygamla projektet är att jag froggat islandströjan som hade en hel kropp och två ärmar, men som dessvärre var för liten och stabbig eftersom jag stickat med stickor 5mm istället för 6mm. När garnet väl var uppnystat igen (ivrigt påhejat av en lekfull Ghibli) så gjorde jag om mönstret på den isländska mönsterkonstruktionssidan. Från Ida och Majstess fick jag på instagram tips om att börja sticka på ärmen för att kolla stickfastheten istället för att göra en provlapp. Genialisk grej! Jag stickade, mätte, konstaterade min stickfasthet och gjorde sedan om mönstret igen.


Behöver jag säga att vi är alldeles förälskade i honom?

4 kommentarer :

  1. Åh så fin katt! Och juste att ni hämtat honom från ett katthem. Vantarna ser ut att bli kanon!

    SvaraRadera
  2. Vilken underbar katt! Livet med katt är fantastiskt, även om de ibland erbjuder lite mer hjälp än vad man vill ha :)

    SvaraRadera
  3. Åh vad gullig! Ibland längtar jag efter en katt så jag blir tokig. Meen jag råkade bli kär i en kattallergiker så jag vet inte riktigt hur det blir med den saken. Om du känner att du vill utveckla din blogg mer åt katthållet så har jag iaf inget emot det ;)

    SvaraRadera
  4. Men ÅH! Jag vet inte var jag ska ta mig till, så glad och pirrig i magen blir jag! Det verkar som att du körde med exakt samma tekniker som Andreas gjorde på mig - och jag var nästan rädd för katter innan T&V tog över mitt liv (och se på mig nu...). SÅ fint Ghibli får det hos er, och ni hos honom. Bra namn också! Jag applåderar allt!

    SvaraRadera

Tack för din fina kommentar!