:: föra-över-mönster-film ::

Inspirerad av Handarbetaren har jag startat en egen youtube-kanal där man kan se filmklipp som visar olika steg i hur man trycker sitt eget mönster till yllebroderi. Just hur man överför det ritade mönstret till tyget är en av de vanligaste frågorna som jag får. Därför visar den nyaste filmen hur jag för över broderimönstret till klädet (eller möbeltyget i det här fallet) genom att pensla med vit textilfärg på det prickade skisspappret.

:: danska enhörningar ::

I fredags bestämde jag mig för att det gått alldeles för länge sedan jag broderade yllebroderi. Det har liksom känts som att det är något som saknats i livet nu under en lång tid, tänk att man kan sakna ett handarbete så mycket. Att klä in en stol i broderi är en idé som legat och grott i många år och det kändes som rätt tid att börja på det projektet nu. Att soffan här hemma är dessutom rätt så full med kuddar redan gör att jag känner mig både lite strategiskt och fiffigt på samma gång.

Som vanligt inspireras jag av gamla broderier, denna gången har jag otalet gånger bläddrat fram och tillbaka i Yllebroderier, som är en aldrig sinande inspirationskälla med alla sina vackra bilder. På en liten bild råkade jag få syn på en prickig enhörning och jag kände direkt att den måste jag rita av. En prickig dansk enhörning från Själland daterad 1786, hör ni vad härligt det är?! De broderade knutarna är ju inte så hållbara för slitage, därför placerade jag de små underverken på ryggdynan.  

Grönt ylle har jag aldrig broderat yllebroderi på förut men jag måste säga att det gör sig riktigt bra. Tyget, som är gjort för möbler och som min mamma fyndat på någon utförsäljning, är ganska tjockt, mycket tjockare än kläde som man brukar använda så jag får ta i med fingermusklerna när jag gör knutarna eftersom man då måste igenom både det tjocka tyget och ett lager klyvsöm.

Om du vill ägna dig en hel helg åt stygn kan jag tipsa om att det fortfarande finns platser kvar på min helgkurs i skånskt yllebroderi som går av stapeln till helgen. 

:: om slöjdande i mars ::

Tiden rullar på och just när vi invaggats i tron att våren var här med då jag i söndags satt utomhus på gården och täljde pinnar, så vaknade jag upp till en vit värld på måndagsmorgonen. Nästan all snö har smält bort igen men den varma vårluften är fortfarande borta.

Om några veckor, den 12 april, ska vi ha påskbasar på Hemslöjden i Stockholm och det ska bli riktigt trevligt tror jag minsann. Då får ni jättegärna komma förbi och ta en fika, köpa slöjd eller bara snacka lite! För att ha något att sälja på basaren så har vi bett medlemmarna bidra med nya slöjdalster eller begagnade sådana till vårt loppisbord. Mitt bidrag ska bli blompinnar så jag har under några veckor när jag haft en stund över klippt plåtblommor, och så nu har även pinnarna täljts till.

 

Deco-koftan har jag kommit riktigt långt med under sjukskrivningen. Stickningen efterlämnar en JAG KAN-känsla eftersom jag inte är någon storstickare, det är riktigt roligt att lära sig hur ärmhålen formas och hur man sen plockar upp maskor för att sticka i ärmen. Att plocka upp maskor för att sticka en ärmkulle har jag aldrig gjort förr och jag förundras över hur häftigt mönstret är. Sedan i måndags är jag tillbaka på jobbet igen, så avslutningen av koftan kommer förmodligen inte gå lika snabbt som stickandets under sjukskrivningen.

Som värd på våra kurser på hemslöjden får man delta i aktiviteterna om det finns plats. När det var täljning och spånad i lördags fick jag testa att karda och spinna garn. Sjukt svårt! I väntan på att min beställda slända ska komma med posten har jag lånat en slända och hittills har det blivit två små härvor. Man känner nästan historiens vingslag under sig när tråden formas mellan fingrarna, det är en häftig känsla att lära sig en gammal teknik. Eftersom mitt forskarjobb som doktorand består av oändligt långsamma processer med deadlines långt fram i tiden är det en skön kontrast att komma hem och spinna garn där man får omedelbart resultat, en riktig kick!

:: rösta på samtidsbilden ::

Nu kan man rösta på min bild som en del i tävlingen Samtidsbilden på Stockholms Läns Museum. Temat är vardag, samhällstrend och kommunikation. Rösta genom att klicka dig vidare till fotot.

:: fintweedens tid ::

Med foten i bandage och inget annat att göra än att ständigt ha den i högläge efter en fotoperation så har jag mycket tid för handarbete. På Syfestivalen i februari köpte jag merinoullsgarnet Donegal Tweed hos Tant Kofta. Egentligen var jag ute efter ett ljusare garn och hittade en härlig senapsgul i Tant Koftas koffert, tyvärr fanns det inte tillräckligt många härvor kvar av det gula garnet. När jag kom hem så insåg jag det komiska i att jag kom hem med blått garn eftersom de senaste två koftorna/tröjorna jag stickat varit just blå. På något märkligt sätt dras jag som en magnet till just det blå.

Garnet är entrådigt, vilket jag aldrig testat att sticka i förut, men det är mysigt och lätt att sticka i, vilket passar mig alldeles utmärkt. Tweeden har fin struktur med sina ojämnheter i röda och ljusblå pluppar. Nu peppar jag för att börja sticka ärmarna.

Mönster: Deco av Kate Davies
Stickor: 3 mm
Garn: Donegal Tweed av Tant Kofta

:: imponerad av det riktigt gamla ::

Imponerad är inte tillräckligt starkt. De här gamla textilierna inger så mycket respekt att jag bara bävar av tanken på allt de varit med om. Det är Barbro (och hennes man) på Broderikaféet som är stolt ägare till båda ågedynorna (åkdynorna). Den översta dynan är en flamskväv, som är en traditionell skånsk konstvävningsteknik som delar mycket formspråk med det skånska yllebroderiet.

Det finns inget årtal på dynan men när jag går in på Hemslöjden Skånes webshop hittar jag exakt samma dyna, den heter Blomsterurna med par och fåglar. Där kan man läsa så här:

Denna mönstertyp utgör den största gruppen bland skånska flamskvävnader och har vävts i hela sydvästra Skåne. Man kan känna igen nejlikor, tulpaner, kejsarkronor, rosor och narcisser. Mannens och kvinnans kläder varierar från dyna till dyna. Ofta har kvinnans kläder vävts så att hon är klädd som kvinnorna på orten. Den äldsta dynan med denna mönstertyp är daterad 1776 och sedan följer märkningar ända fram till 1848. Motivet har vävts under hela den traditionella flamskvävnings perioden.

Klicka på bilderna för att få dem större.
 

Dynan är (i mina o-väv-kunniga) ögon väldigt välgjord - jämn och fint vävd. Titta på de små fingrarna och alla andra små detaljer. Jag imponeras alltid av flamskvävda dynor, både för att det är så snyggt, roligt och eftersom jag vet vilken tidskrävande teknik det är. Men att få hålla, klämma, känna och studera en gammal dyna  vars hörn är nötta (det är ju i hörnen man lyfter en kudde), se glansen i de slitna ullfibrerna och bli glad åt den skarvade baksidan är något alldeles extra.

Både flamskdynan och yllebroderiet nedan hade Barbros man köpt på auktion för en bra stor slant. När Barbro visade dynorna på Broderikaféet så satt vi länge efter och var innerligt glada för att gamla textilier har ett så stort värde för folk. Återigen, fatta att den här dynan är 227 år gammal. Någon kvinna, kanske hette hon Karin HansDotter, har broderat denna. Hon bodde förmodligen på en rik bondgård där man hade råd med sådana här dyrbarheter, och hade råd att anställa folk till att arbeta för dem så att hon hade tid för tex broderi. När jag ska brodera så köper jag både garn och kläde. Förr i tiden skulle man först processa ullen, spinna garn, färga väva, bereda tyget osv. Ja det var en hel del arbete bakom varje dyna må ni tro. I mönstret ser jag tulpaner, granatäpplen och så kanske narcisser, eller kanske är det liljor. Jag är särskilt förtjust i de små hjulen med knutar. 

Tack för att vi fick titta på dyna vackra dynor Barbro!

:: tenugui - japanskt ::

Precis som Karin och Anna-Lisa besökte jag Svensk Hemslöjd häromveckan. Under en kort tid hade de ett samarbete med den japanska konsthantverksbutiken KiKi och vid premiärkvällen var de japanska ägarna på hemslöjden för att berätta om de handtryckta handdukarna som kallas tenugui. De används främst som handdukar, att slå in presenter i eller att hänga på väggen, men man kunde också använda dem som huvudbonad (tänk bandana) eller scarfs. 

Helt otroligt fina var de. De flesta var mönstrade i traditionella mönster med olika betydelser, som välgång, lycka, fruktbarhet osv. Vi textilare som kommit dit på premiären bara stod där och klappade dreglandes på alla tyger. Man ville helst roffa åt sig alla och snabbt som tusan springa där ifrån. Det var väldigt svårt att välja vilka jag skulle köpa! Eftersom tygerna är tunna och tryckta med mycket färg så har de ingen avigsida, en detalj som jag uppskattar mycket.

:: det sexkantiga projektet ::

Att sy sexkanter för hand var väldigt roligt (och tidskrävande). Eller. Blommorna sys ganska snabbt, det som är både tidskrävande och svårt är sammanfogandet till rader och så småningom ett helt täcke. Snabbt märker man att förarbetet i att få till lika stora och exakta sexkanter och vidare att tejpa tyget på mallarna är A och O för trevligt sömnadsarbete och att få ett snygg resultat. 

Hur som helst är det väldigt roligt att ro hem ett projekt som jag började i juni förra året. Trots att både bakstycketyg och quilttråd var inhandlade så låg lapptäcket hela hösten och halva vintern som UFO i korgen hemma bredvid soffan. Quilta kan väl inte vara så svårt tänkte jag. Tji fick jag. Första försöket med en tjockare flanell (sån där som farmödrar har under bordsduken för att duken ska ligga mjukt och snyggt) som mellanlägg gick bara sådär. Tjockt som tusan var det och svårt att få till jämna stygn utan att det rynkade sig. När jag tog bort mellanlägget så gick det mycket lättare. Jag har verkligen fått respekt för alla lapptäcksproffs som får till det snyggt.

I veckan lämnades lapptäcket över till lilla Hilma, som redan hunnit bli fyra månader. När man är så liten roas man av att titta på mönstrade tyger och glada färger berättade min kompis, det vill säga Hilmas mamma. Jag hoppas att täcket får följa med på många parkhäng i sommar och att det kommer slitas med hälsan.

Mönster: sexkanter/hexagoner av kartong och beskrivning hos Nusse
Storlek: 100x115 cm
Tyg: Blandade kvaliteter, nytt och gammalt. Alla lappar är från tyglådan, och jag hoppades att tygberget skulle minska men det märks absolut ingen skillnad.