:: rekonstruktion av medeltida intarsiabroderier ::

Tidigare i höst blev jag helt plötsligt inbjuden till att delta i arbetet med att återskapa kopior av två medeltida täcken; Skepptunatäcket och Dalhemstäcket. Originalen finns på Historiska museet i Stockholm och som ni ser är det ju precis den typen av djur som jag älskar att brodera. Man ser direkt att det är föregångarna till hjortar, enhörningar och lejon i de skånska yllebroderierna från 1600-1800-talen.

Broderierna är gjorda med en teknik som kallas intarsiabroderi. Tekniken går ut på att man klipper ut ett mönster, t.ex. ett lejon i ett rött respektive blått tyg och sedan byter plats på lejonen. Genom små små kaststygn sys intarsian ihop och sedan täcks skarven med en smal remsa av gyllenläder som sys fast med läggsöm.  

Dalhemstäcket. Källa och foto: Historiska museet

Ni får ursäkta den kassa bildkvaliteten men ljuset inne i textilkammaren är naturligtvis svagt för att skydda textilierna.

Ovan och under ser ni två lejon i Dalhemstäcket som hör ihop. Den övre har grön botten och blått lejon medan den undre är tvärtom eftersom man bytt plats på lejonen.

Rekonstruktion av Skoklosterdynan

Amica och Maria har sytt en rekonstruktion av Skoklosterdynan som också den finns på Historiska museet, du kan klicka dig vidare och läsa om den på deras blogg. De är båda superduktiga med gedigna textilutbildningar och kan typ allt om textilier i allmänhet och medeltiden i synnerhet. Man ser tydligt hur originalet består av skarvade bitar kläde. Tyg var en produkt som man inte slösade med i första taget!

Mönster på lejon i Dalhemstäcket

Mönster på lejon i Dalhemstäcket

Här är lejonet som jag valde. Först ritade jag upp mönstret, klippte ut lejonet och tejpade baksidan så att bitarna ska hålla sig på plats när jag nu ska börja sy. Det vänstra lejonet på nedersta bilden ska någon annan i gruppen sy.

baksidan med tejp

Tygerna som är växtfärgade med krapp, indigo, valnöt (och något mer som jag inte minns), är både kypert- och tuskaftvävda eftersom tygerna i originalen är just av olika kvaliteter.

Vi är drygt 20 personer som arbetar (obetalt) med täckena och det är Maria och Amica driver det hela. Jag känner mig lite som en outsider i gänget eftersom de flesta är inbitna medeltidsproffs, men det är ett jättetrevligt gäng och jag får lära mig mycket nytt. Det är ett spännande detektivarbete att försöka förstå hur de är broderade och det blir mycket diskussioner när vi upptäcker nya detaljer i broderierna. Nyfiken på att se oss arbeta? Kom då till Historisk sömnad inför publik som sker några gånger under hösten på Historiska museet.

:: Dalhemstäcket och Skepptunatäcket ::

För en månad sedan hade vi inlämning av rutorna till Dalhemstäcket och Skepptunatäcket, då såg det ut såhär. Man vet inte hur täckena har använts; kanske som bonad på väggen eller som altarduk i en kyrka. Varje täcke väger dock 2-3 kg och intarsiasömmarna är inte så tåliga för att hänga så det känns rätt troligt att de legat på ett bord. Det faktum att det inte finns någon upp- eller nersida på Dalhemstäcket stödjer den teorin.

Djuren har de fantasifulla tolkningarna av utseende och vi har spekulerat mycket i varför de ser ut som de gör och varför tvillingdjuren på täckena är så olika varandra. Även bårderna runt djuren skiljer sig mycket åt i detaljnivå.

Under de senaste veckorna har det pågått ett intensivt monteringsarbete som jag tyvärr inte kunnat vara med på men jag har följt arbetet i vår facebookgrupp och jag kan intyga att det blir fan-fucking-tastic. Så j ä k l a mäktigt!!  Vernissaget av dessa båda prakttäcken missar jag tyvärr också eftersom det infaller på påskveckan då jag ska åka till fjällen men jag rekommenderar alla Stockholmsbor att ta sig dit.

Välkomna vernissage av Dalhemstäcket och Skepptunatäcket på Historiska museet i Stockholm den 23 mars kl. 18:00!

 Lejon (med sin tvillinglejon nedanför)

Lejon

Skepptunatäcket. Någon slags drak-grip, hjort, enhörning och enhörning igen.

Hjort med treklöver

Enhörning. Notera ögonskuggan.

:: det medeltida lejonet och dess guld ::

 

Arbetet med min ruta i rekonstruktionen av Dalhemstäcket (länk till Historiska museets samlingar) - det medeltida intarsiabroderiet -  fortsätter så sakteliga. När intarsian var färdigsydd så våtspände jag rutan eftersom sömmarna hade dragit ihop tyget och det var ojämnt och bubbligt. Tack vare ullens fantastiska egenskaper blev klädet helt slätt. När grundarbetet väl var färdigt blev det äntligen dags för det roliga, nämligen att dekorera med guld! Att sy fast guldskinnsremsorna (gyllenläder) är riktigt roligt och beroendeframkallande. Utan guldet upplevde jag ytan som platt och ganska tråkig. Nu växer lejonet till liv på riktigt med de dekorativa guldskinnsremsorna. Som ni ser på bilden sys guldet fast med läggsöm.

Det har redan gått åt 8 m remsor och som ni ser på de två bilderna ovanför kvarstår en hel del dekorationer på lejonkroppen så väl som hela lejonets kontur. Remsorna är ungfär 1,8mm breda och kräver varsam hantering för att guldet inte ska skavas av eller skinnet ska veckas. Rutan är hela 55x55cm stor så ni kan nog ana hur maffigt det kommer bli när hela täcket är klart.

Franska liljor pryder hörnen.

:: Dalhemslejonet i sin fulla prakt ::

 

I början i februari var det inlämning av alla rutor och bårder till Dalhemstäcket och Skepptunatäcket så att de ska kunna sys ihop (bilder på de andras rutor kommer i ett eget inlägg). Tänk att det gått fyra månader sen Maria och Amica drog igång projektet att rekonstruera de två medeltida täckena, det har sannerligen varit en rolig och lärorik resa att följa med på. När jag började med intarsiabroderiet hade jag svårt att föreställa mig hur det skulle bli när remsorna av gyllenläder kom på plats och hur den vita bården ramade in arbetet.  Det kändes som att slutförandet låg mycket långt fram i framtiden.

 

Remsorna av gyllenläder är fastsydda med läggsöm och känsliga så de tål inte väta eller att man pillar för mycket, därför har det inte gått att våtsträcka ut broderiet när det väl var klart.

På baksidan ser man vilka delar som är intarsia och vilka som är applikation. 

 Och att alla intarsiadelar är sydda två gånger; först hopsydda och sedan kom läggsömmen ovanpå.
 

En kvalificerad gissning är att jag lagt 50-60 timmar på broderiet som är 55x55cm stort. Eftersom hela Dalhemstäcket består av 12 rutor plus välarbetade bårder så förstår ni vilket stort team work det varit. I arbetet måste man även räkna in växtfärgningen av tygerna som Maria och Amica gjort själva, uppritningen av mönstren och att gyllenlädret skurits i tunna tunna remsor (vilket var väldigt tidskrävande enligt Maria).

 

:: detaljer på Dalhemslejonet ::

Kan ni tänka er att den där tunna slingriga remsan som är 1,5 m lång ska nålas och sys fast på den röda inramande cirkeln här nedanför? Nu när jag kommit så här långt i sömnaden på lejonet så kändes det som att jag nästan var färdig. Tji fick jag. Att klippa ut och applicera fast bården var bland det pilligaste och mest tidskrävande på lejonet hitintills. Åtminstone kändes det så.

 

Först skulle den klippas ut remsan, bara det steget tog nog drygt två timmar eftersom det var så många snirkliga svängar och små klipp. Sedan var det många timmars arbete med att sy små kaststygn. Klippningen tog mig några timmars arbete i lördags och sedan sydde jag hela söndagen. Samtidigt lyssnade jag på I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist som jag velat läsa sedan han var med i Babel förra året. Nu har jag kommit drygt halvvägs i boken och den är helt fantastisk, jag rekommenderar den varmt!

klippa klippa klippa

Nåla nåla nåla

Sy sy sy små kaststygn

Nu ska hela bårdens kontur dekoreras med guld så jag har många timmars arbete och lyssnande på talbok kvar. Alla de broderade rutorna till Skepptunatäcket och Dalhemstäcket ska var klara sista januari och efter det ska vi montera ihop dem.

Du kan läsa mina tidigare blogginlägg om lejonet, hur projektet inleddes och guldremsorna syddes fast. Personerna som leder projektet är Maria och Amica som bloggar på Historical textiles.