:: hela hösten och halva vintern ::

Det är så många roliga grejer som hänt under hösten och vintern som jag inte hunnit blogga om. Hösten har varit fylld med både mycket slöjd men också full fart på mitt "daytime job" så att de mesta fotona hamnar på instagram istället för här på bloggen. Här kommer därför hösten och halva vintern som en snabbgenomgång.

I slutet av september gick Peter och jag en kurs i fiskskinnsgarvning på Östergötlands hemslöjd i Linköping. Kursen hölls av Linda Maasing och det var helt fantastiskt häftigt. Gillade mycket!

fiskskinn färgat med fläderbär av Linda Maasing

När september gick över i oktober fick jag besök av kompisarna Ida och Josefine och vi hade en grym slöjdhelg i Stockholm. Tryckte tyg på gatbrunnar, gick på museum, åt långfrukost, gjorde kavelfrans och mycket mer. Slöjd brings people together, så jäkla skoj!

I oktober gick jag även på kurs i påsöm för Anna-Karin Jobs Arnberg. På bilden ovan ser ni hennes fantastiska dräktjacka till dala-floda-dräkten som hon broderat. Med sig hade hon en hel samling gamla tvåändsstickade vantar med påsömsbroderier, den ena mer fantastisk än den andra. Gissa om det spädde på min slöjddröm att sticka och brodera tvåändsstickade vantar. Det var en väldigt rolig kurs men oj så ovant att brodera med mjukt fluffigt garn. Så mycket mer tillrättalagt och förutbestämt hur broderiet ska se ut jämfört med det skånska yllebroderiet.

Senare i oktober hängde jag en kväll bakom kulisserna på Historiska museet där Amica i Historical textiles visade originalen till de medeltida broderade guldskinnstäcken som vi har och håller på att återskapa. Det var en upplevelse utöver det vanliga! Det går inte att beskriva känslan av att se 500 år gamla broderier på nära håll. Man förstår så mycket mer i hur de jobbat när man kan studera detaljerna.

Sen fick min kompis barn och utöver den broderad mössan hon fick så sa jag att jag mer än gärna tog emot beställningar på stickat. När vinterkylan slog till önskade hon sig vantar och sockor. Efter inte så många sticktimmar blev resultatet blev en svensk flagga. Pyttesmå och söta! Sockorna är första tossan av Erika Åberg och vantarna är från Järbo.

I november sydde jag en leoparddräkt till min treårige brorson. Den blev ursöt och jag hoppas ta fler bilder när vi ses i jul. Treåringar brukar inte sitta stilla så värst länge så vi får se hur det går.

November förgylldes även av denna fantastiska keramik som keramikern Åsa Olofsson gjort. Älskar hennes formspråk med rejäla former, knasiga djur och färgerna. Jag åkte till hennes verkstad och fick en väldigt fin pratstund med Åsa. Så skoj att träffa folk på riktigt när eftersom jag följt henne länge på instagram.

I december täljde jag flugsvampar som blev årets tillskott till julpyntet tillsammans med lucian från Lisa Larsson som skymtar i bakgrunden.

Ghibli är antingen ute eller så sover han. Även han påverkas av mörker och kyla. Jag gillar vintern men jag gillar inte att konstant vara trött. 

 Nu har vi nått slutet av höstens och vinterns summering. Igår kväll maskade jag av den näverstickade sjalen i det egenspunna garnet. Den är stor, jättegosig och i femtio nyanser av grått så jag kommer matcha vintern väl. Mer bilder kommer!

Slutligen önskar jag er alla en riktigt GOD JUL!!

:: spinna garn till näversjal - del 2::

Det märks att hösten så smått börjar övergå i vinter. Mörker, tidsomställningen, pendling och stressigt på jobbet gör att jag är trött som en klubbad säl när jag kommer hem efter jobbet och jag håller mig till enkla handarbeten som kan kombineras med horisontalläge och tv-tittande.

Varje dag swishar det förbi bilder på vackra handspunna garner i mitt facebookflöde i gruppen Spinnare. Mitt egenspunna garn är vare sig välbalanserat eller jämnt spunnet men det är mitt och jag har gjort det själv, och det är jag jättestolt för. Det är lätt att svepas med i att bli avundsjuk på alla andras vackra hantverk och glömma hur mycket tid personerna förmodligen lagt ner för att bli så skickliga.

I ett tidigare inlägg visade och skrev jag om garnet som ska bli en näverstickad sjal. I helgen spann jag färdigt det sista kardbandet och i veckan så tvättade jag alla härvorna. Anledningen att jag kom till skott med att spinna sista ullen är att Maria Gustafsson ska ha en kurs i näverstickning på Slöjd Stockholm nästa vecka. Ett sådant bra tillfälle att lära mig tekniken näverstickning vill jag förstås inte missa.

Tyvärr har jag bara 350 gram garn så jag hoppas verkligen att det kommer räcka till en sjal. Annars skulle jag bli väldigt snopen.

:: slakta en tröja - brodera vantar ::

Det är en fantastisk känsla när en idé som grott inom mig i säkert två år äntligen är förverkligad. En slöjddream come true så att säga. Man kan ju undra varför det ska ta så orimligt lång tid att förverkliga en så enkel dröm som att slakta en gammal ylletröja, brodera på dem och sätta kavelfrans på.

Flammigheten på ena vanten i det mörkblå stickade tyget beror på att jag färgat det själv med indigo.

Den randiga tröjan som fick bli insida på vantarna fick jag av Sjömans-Elin när jag på instagram beklagade mig över hur svårt det är att få tag på tröjor i 100% ull på second handbutiker. Väldigt trist att 99% av alla tröjor består av olika syntetblandningar. Elin hade en tröja som fått ett stort hål vid tvätt i maskin så hon donerade tröjan till mig, tusen tack för det!

 

Mönstret ritade kom till efter hand som jag broderade. Som vanligt har jag en fot i det förflutna när jag gör mina mönster. Den här gången inspirerades jag av muddar som jag sett på Digitalt museum, det outsinliga arkivet av inspiration.

För att utmana mig själv är broderiet gjort enbart i den blå-gröna skalan.  Efter en hel del sprättande och byte av färger fick jag till en kombination och komposition som både är i harmoni, kontrast och ihopflytande. Den tovade tröjan i sig själv är en utmaning att brodera på eftersom det är svårt att rita upp mönster på den luddiga ytan. Man tvingas jobba med suddiga stödlinjer på fri hand.

De flesta av färgerna i vantbroderiet är spelsaugarn från Rauma som jag köpt på Hemslöjden i Skåne. Glansen är något utöver det vanliga i dessa spelsaugarner, som ögongodis! Majoriteten av garnerna i min stash är Fårö och Brage av Borgs vävgarner men jag har köpt på mig mer och mer av spelsaugarnet när jag varit i butiken i Landskrona för det är så enormt vackert. 

Vantmodellen är en klassisk vante som man ofta ser på gamla vantar. Jag utgick ifrån ett mönster från boken Varmt och stickat : vantar, mössor, sockor, sjalar, tröjor och lite spets, som jag sedan modifierade utifrån eget tycke. Vantarna blev lite väl långa så nästa par kommer bli kortare annars så är de förvånansvärt sköna och smidiga. Jag trodde att de skulle kännas klumpiga, de ser nämligen klumpiga ut utan handen instucken, men det är de inte. 

Om du gillar processbilder finns de att kolla in på instagram under hashtaggen #slaktaentröja

Det är tydligt att jag gillar den blågröna färgskalan när man ser skogvantarna och de broderade vantarna bredvid varandra. 

:: restgarnsvanten skog ::

Tillåt mig att presentera tredje paret restgarnsvantar i mitt försök att använda upp alla små och lite större garnnystan. De två tidigare paren var lilla restgarnsrutan som Peter fick i våras och de gotländska viggvantarna som jag startade på med inspiration från ett avsnitt av Nördic knitting.

Mönstret heter Skog och kommer från boken Sticka mönster som jag recenserade för ett tag sedan. Stickningen var rolig och trots att jag inte riktigt memorerade mönstret fullt ut så flöt det på ganska bra. Eftersom jag har ett mål att bli bättre på detaljer och tekniker för stickning tog jag mig tiden att läsa på om uppläggningstekniker i Sticka - detaljer som gör skillnad. Där fick jag lära mig att kedjeuppläggning (som jag tidigare bara använt för att lägga upp maskor mitt i en stickning) är en rejäl uppläggning som funkar bra både till resår- och rätstickning.

Som jag beskrev redan i recensionen gick det lite väl hastigt när jag skulle lägga upp och inte hittade  beskrivningen på rutorna i boken. Jag hittade istället på ett eget sätt att sticka dem med lyfta maskor och så här i efterhand var det lika bra eftersom jag inte har en susning om hur man stickar tvåfärgsstickning med aviga maskor (som mudden egentligen skulle varit). Det låter ju fasligt krångligt även om jag själv inte testat.

Mönster: Skog från Sticka mönster av Ann-Mari Nilsson
Stickor: 2,5mm
Garn: blandad kvalitet 2-trådigt ullgarn, mest Kampes tror jag

:: broderad mössa med inspiration från centraleuropa ::

Förbered dig på en fotokavalkad. En broderad mössa med mönster runt hela över praktiskt taget omöjlig att fota när det inte är någon människa i mössan.  För att kompensera har jag istället fotat mössan hängandes på min hand i tusen olika vinklar.

Broderiet är inspirerade från olika centraleuropeiska folkloristiska mönsterskatter som jag hittat på pinterest. Det är inte helt enkelt att hitta ursprungen till pinterestbilder men jag tror att de bland annat är bulgariska och slovenska. Här ser man några vackra slovenska mönster. Många folkloriska mönster liknar varandra så det är inte helt lätt för mig som otränad på deras mönsterskatter att se skillnad mellan de olika länderna.

Med mönstren framför mig i mobilen skissade jag fritt med vit gelpenna direkt på klädet. Lagom storlek på mössa är inte helt enkel att få till, gissningsvis är kommer den att passa en 0-1 åring.

Mössan ovansida fram

Fodertyget tryckte jag själv med egentillverkade stämplar. Fodret skulle kunna vara lite mindre än tygstyckena i mössan, annars blir det lite bylsigt inuti. Det ska jag försöka att minnas till nästa mössa.

Turligt nog fanns det ett kantband i bandlådan hemma som hade perfekt rosa nyans som matchar både fodertyget och garnet.

Broderiet är gjort helt i färger som jag kände för och tycker är snygga ihop. Inte en tanke ägnade jag åt att den skulle passa en pojke eller flicka rent färgmässigt. Jag är jättenöjd med hur färgkompositionen blev mot det mörkröda klädet.

Mössan ovanifrån

:: Marius herrgenser ::

I över ett år, ja kanske till och med två år, har jag sagt att Peter ska få en stickad tröja. Eftersom en stor herrtröja tar mycket längre tid att sticka en liten tjejtröja har jag föreslagit att han ska få en Riddari, stickad på lite grövre stickor. Även om han har gillat bilder på andras Riddari som jag visat för honom, så har de inte klickat för honom. Till slut visade jag istället några norska koftor och tröjor som jag tycker är snygga. Självklart tyckte han att tröjorna med tunna stickor var mycket snyggare!

Vi tog hjälp av den fiffiga hemsidan Strikkefarger för att välja färg.


Friskt vågat, hälften vunnet tänkte jag och gav mig på det största stickprojektet som jag någonsin gjort. Första herrtröjan och första tröjan/koftan med mönsterstickat ok. Det är även första gången som jag stickar med rauma finull. Det är mycket rundare och stunsigare än vad jag föreställt mig, riktigt fylligt. Samtidigt som det ger en ren och ullig känsla. Gillar mycket!

Jag stickar båda ärmarna parallellt. Mönsterstickningen stickar jag hemma och raksträckorna fungerar som tågstickning. I skrivande stund har jag även stickat halva ärm nummer två så det går snabbare än vad jag trott. Fördelen med att inte låga förväntningar, att det ska ta skitlång tid att sticka, gör att man blir positivt överraskad när transportstickningen är klar och det är dags för den roliga mönsterstickningen.

:: katt, hund och ko ::

En broderad present i form av en sypåse till mamma som nyligen fyllt år. För det är alltid roligare att packa sina sy- och stickgrejer i en rolig påse. Och påsar och förvaring kan man (nästan) aldrig få för många av även om man är vuxen och redan har allt.

Två broderier våtspändes samtidigt. Det högra broderiet ska bli en mössa så småningom.



När mamma hälsade på för ett tag sedan så gjorde vi tygtryck med mina hemmagjorda stämplar. Hon tyckte att det var jätteroligt så jag bestämde mig för att göra några stämplar till henne. Stämplarna klipper och skärs ut i ett material som kallas softcut, som säljs i de flesta välsorterade hobby- och konstnärsbutiker. Billigt och drygt när man gör så små stämplar som jag. Sen sågar jag till en regel och limmar fast dem med superlim eller trälim.
 

Det är superskoj att trycka tyg och svårt att sluta i tid medan mönstret är lagom mycket färg och form, less is more liksom. Den här gången lyckades jag hejda mig själv i tid.

Gamla dragkedjor är så mycket snyggare än nya. Därför köper jag då och då på mig dragkedjor på loppis så att jag har ett lager hemma att välja bland. 

Nu ska ni få veta något jättesorgligt. Motivet på broderiet kommer från mammas liv. Kon - de bor granne med en kohage så korna är en del av vardag. Den lilla gröna figuren till höger på kon är deras nya lilla hund, en virvelvind som är en frisk fläkt och charmtroll. Till vänster på kons rygg står deras gamla katt som med åldern kom att se ut som en gammal samuraj. Det sorgliga är att samma dag som presenten postades blev föräldrarna tvungna att ta bort katten eftersom han blivit allvarligt sjuk på sistone, något som jag inte alls kände till när jag broderade. Nu är han i katthimlen och mamma fick honom förevigad på ett broderi.