:: hela hösten och halva vintern ::

Det är så många roliga grejer som hänt under hösten och vintern som jag inte hunnit blogga om. Hösten har varit fylld med både mycket slöjd men också full fart på mitt "daytime job" så att de mesta fotona hamnar på instagram istället för här på bloggen. Här kommer därför hösten och halva vintern som en snabbgenomgång.

I slutet av september gick Peter och jag en kurs i fiskskinnsgarvning på Östergötlands hemslöjd i Linköping. Kursen hölls av Linda Maasing och det var helt fantastiskt häftigt. Gillade mycket!

fiskskinn färgat med fläderbär av Linda Maasing

När september gick över i oktober fick jag besök av kompisarna Ida och Josefine och vi hade en grym slöjdhelg i Stockholm. Tryckte tyg på gatbrunnar, gick på museum, åt långfrukost, gjorde kavelfrans och mycket mer. Slöjd brings people together, så jäkla skoj!

I oktober gick jag även på kurs i påsöm för Anna-Karin Jobs Arnberg. På bilden ovan ser ni hennes fantastiska dräktjacka till dala-floda-dräkten som hon broderat. Med sig hade hon en hel samling gamla tvåändsstickade vantar med påsömsbroderier, den ena mer fantastisk än den andra. Gissa om det spädde på min slöjddröm att sticka och brodera tvåändsstickade vantar. Det var en väldigt rolig kurs men oj så ovant att brodera med mjukt fluffigt garn. Så mycket mer tillrättalagt och förutbestämt hur broderiet ska se ut jämfört med det skånska yllebroderiet.

Senare i oktober hängde jag en kväll bakom kulisserna på Historiska museet där Amica i Historical textiles visade originalen till de medeltida broderade guldskinnstäcken som vi har och håller på att återskapa. Det var en upplevelse utöver det vanliga! Det går inte att beskriva känslan av att se 500 år gamla broderier på nära håll. Man förstår så mycket mer i hur de jobbat när man kan studera detaljerna.

Sen fick min kompis barn och utöver den broderad mössan hon fick så sa jag att jag mer än gärna tog emot beställningar på stickat. När vinterkylan slog till önskade hon sig vantar och sockor. Efter inte så många sticktimmar blev resultatet blev en svensk flagga. Pyttesmå och söta! Sockorna är första tossan av Erika Åberg och vantarna är från Järbo.

I november sydde jag en leoparddräkt till min treårige brorson. Den blev ursöt och jag hoppas ta fler bilder när vi ses i jul. Treåringar brukar inte sitta stilla så värst länge så vi får se hur det går.

November förgylldes även av denna fantastiska keramik som keramikern Åsa Olofsson gjort. Älskar hennes formspråk med rejäla former, knasiga djur och färgerna. Jag åkte till hennes verkstad och fick en väldigt fin pratstund med Åsa. Så skoj att träffa folk på riktigt när eftersom jag följt henne länge på instagram.

I december täljde jag flugsvampar som blev årets tillskott till julpyntet tillsammans med lucian från Lisa Larsson som skymtar i bakgrunden.

Ghibli är antingen ute eller så sover han. Även han påverkas av mörker och kyla. Jag gillar vintern men jag gillar inte att konstant vara trött. 

 Nu har vi nått slutet av höstens och vinterns summering. Igår kväll maskade jag av den näverstickade sjalen i det egenspunna garnet. Den är stor, jättegosig och i femtio nyanser av grått så jag kommer matcha vintern väl. Mer bilder kommer!

Slutligen önskar jag er alla en riktigt GOD JUL!!

:: en rejäl pall ::

 När jag fick möjlighet att få virke från parkförvaltningen visste jag direkt att jag ville göra en pall. Jag är så nöjd att jag faktiskt slutförde min pall. Många slöjdprojekt kan jag drömma om i flera år innan de blir av men nu skred jag liksom till verket ganska så bestämt. Nog för att det tog ungefär två månader från första knivtaget till slutförandet; så snabbt har det inte gått, men jag hade liksom en målbild av att pallen skulle stå ute på gården bland odlingarna och att jag skulle sitta där och dricka kaffe. Att ha en målbild hjälper mig att slutföra grejer!

Min täljhäst fick komma ut i solen. Den blev glad av att bli använd och gnäggade förnöjt. Sittbrädan hade jag ursprungligen tänkt att använda bandkniv för att få jämn men brädan var mycket bredare än bandkniven så det gick inte. Istället så hyvlade jag med en vanlig puthyvel. Hyvla har jag knappt gjort sen slöjden på högstadiet. Oj så roligt det är att se hyvelspånen yra och successivt se brädan bli slätare och slätare. 

 

En klokskap som jag insett (i efterhand) är att hålen för benen borde  suttit längre in mot mitten på brädan så att den inte ska spricka. Det hade också varit mycket lättare att tälja runda tappar och borra runda hål istället för att forma hålen efter benen. Nu fick jag i alla fall möjlighet att använda stämjärnen och skölpen som jag fått i disputationspresent av mina föräldrar. Alla sätt är bra utom de dåliga, som man brukar säga.

Japansåg är bra grejer det!

När jag kilade fast benen uppstod några sprickor här och där och jag fick hjärtat i halsgropen när jag för en sekund trodde att allt skulle braka samman men den höll och nu tror jag att den kommer fortsätta att hålla. Nu njuter jag av att jag klarat av att snickra en pall helt på egen hand och av allt som jag lärt mig på vägen. En riktigt rejäl och fin pall!

:: sommarslöjdande ::

På sommaren brukar jag slöjda med material som jag inte brukar använda resten av året. Det blir både täljning och kransar eller oroar. På den sanka åkern bredvid Peters familjs stuga växer säv och smörblommor så därför föll materialvalet till årets kronor på dem. Säven var härlig att fläta med, så mjuk och följsam. Jag fick berättat för mig att man vävde mattor med säv som inslag och brukade som mattor i de gamla skärgårdbostäderna förr i tiden. Eller tja, inte så länge sedan egentligen eftersom det var min svärmor som berättade att hennes farmor vävde sådana mattor.

Lena som lärde mig att tvåändssticka på Nationella slöjddagen tyckte absolut att man ska ha en nystpinne när man nystar garnet. Att använda nystpinne gör att man hamnar i rätt lugna sinnesstämning jämfört med den snabba nystvindan. När jag var på Österlen passade jag på att köpa pigment till linoljefärg när jag hälsade på syster min på hennes jobb Byggfabriken. Så nån gång i förhoppningsvis inte allt för avlägsen tid så ska nystpinnen målas.

Tvåändstickningen gillar jag skarpt. Det går liksom långsamt men utan att det känns oövervinnerligt. Och ränderna blir så himla fina. Garnet är Ullcentrums z-tvinnade garn som jag köpt på Svensk hemslöjd.

:: ljusstakar och plåtslöjd ::

Den ensamma fiskbulleljusstaken med treorör till ljushållare kände sig ensam och har inte blivit tänd många gånger sen den kom till för snart ett år sen. Nu har nu fått sällskap av två värmeljusstakar och har fått flytta in på köksbordet, det känns genast roligare att ha en trio och myskänslan mångfaldigades. Det är så fint när ljuset reflekterar mot den mässingfärgade plåten bakom ljuset så båda nya ljusstakarna fick mässingsplattor. En del av charmen med plåtslöjd är helt klart att klura och hitta på olika lösningar och varianter med plåtburkarnas form och färger, särskilt för själva ljushållaren som jag gjort olika på alla tre. Det är så himla stimulerande att göra såna här små plåtslöjd-projekt som blir klara på en dag när man är van vid broderier som tar flera veckor.

Inspirationen kommer så klart från boken Plåtslöjd av Gunnar Jeppsson och Kalle Forss, utgiven på Hemslöjdens Förlag.

:: en slöjdifierad ikeajulgran ::

För en dryg vecka sen åkte jag till IKEA och köpte mig en granen som de kallar VINTER 2014. En gran på metervara som man kan ha år efter år om man så önskar. Den barrar inte och tar lagom liten plats när man inte bor så stort. Nu har den fått ordentlig upphängning med rundstavar uppe och nere för att hålla tyget utsträckt. I helgen sydde jag vimplar i rött kläde och gjorde stjärnor av konservburkar att pryda den med. Stjärnorna var roliga och busenkla att göra, jag härmade stjärnor som jag sett i Skansenbutiken. Jag gillar min slöjdifierade gran, jag blir glad av att titta på den.

:: sommaren sista dagar ::

Under sommarens sista semesterdagar åkte åkte jag en vecka till södra Finlands kust och skogar. På tallmon gick vi skogspromenader, letade svamp, andades in den starka doften av skvattram och plockade blåbär. På tomten växte vildhallon och svarta vinbär. Skafferiet är nu påfyllt med både saft och sylt så att sommarens smaker kommer att finnas kvar hela året. På morgnarna innan de andra gått upp så kurade jag med mitt broderi, en kopp kaffe och talbok i hörlurarna.



Vi fick sista veckan med sommarväder. Fast regnet öste ner på nätterna och blixtrarna lyste upp hela himlen. Sista dagen i Finland regnade det dock, då satte vi oss på verandan och täljde krympburkar. Jag tycker om de små burkarna som man kan ha till saltkar eller förvara smycken i.

Några läsare har förresten sagt att min blogg ser konstig ut, hos mig ser dock allt ut som vanligt; både på mac:en, pc:n och mobilen och inga konstigheter syns på inställningarna. Om konstigheterna fortsätter så får ni hojta till. 

:: att följa i historiens fotspår ::

I en workshopserie på Historiska museet i Stockholm har jag slöjdat i historiens fotspår. På Historiska pågår just nu utställningen Massakern vid muren – slaget om Visby 1361, och i anslutning till den har museet anlitat föreningen Battle of Wisby 1361 för dessa små kurser. Det var två underbara onsdagar då jag susade på cykeln direkt efter jobbet ner till museet för att först slöjda en slända i medeltidsmodell och nålbindning onsdagen därefter. Jag hade dessutom sällskap av min lika slöjdnördiga kompis Lena, och tillsammans grottade vi ner oss ordentligt i det härliga som workshoparna hade att erbjuda.  Eftersom jag köpte en slända, modell större, tidigare i år så gjorde jag en liten och lätt slända på workshopen. Med en lätt slända kan man nämligen spinna tunnare garn.

Jag provspann sländan på bilden här ovanför, den har ett trisshuvud av lera och en topp som påminner om ett virknålshuvud. Två trisshuvuden och en bennål (för vävning eller nålbindning) som är 1000 år gamla plockades fram ur museets förråd. 

Vi raspade och filade trisshuvuden i täljsten (som man kan köpa i bastuaggregatsbutiker) och täljde själva pinnen i torr lönn. Kolla även Lenas slända. Vi hamnade i slöjdhimlen när vi fick slöjda våra egna redskap. Jag har spunnit en första liten härva på min medeltida slända. Det får inte plats så mycket garn på den lilla sländan, men det är en känsla av eufori när garnet tar form. Den spinner inte lika länge som min stora slända så man får jobba för att hålla den i snurr. Ett stort plus i kanten till de duktiga ledarna.

Nålbindning var temat för den sista workshopen. Nålbindning har jag länge velat lära mig och tro mig, jag har försökt flera gånger men tekniken har liksom inte fastnat trots mina idoga försök framför böcker och youtube. Denna gången känns det helt annorlunda! Pedagogiska och duktiga lärare i kombination med tiden och tålamodet att sitta ner under en längre tid verkar vara receptet på nålbindning. Lena och jag har beställt nålbindningsgarn från Wåhlstedts så nu ska jag banne mig sy mig ett par vantar eller sockor.

För medeltidsnörden kan jag rekommendera Vetenskapens värld som sände ett avsnitt om slaget vid Visby tidigare i år.