:: inspiration från brudgummens muddar ::

På sistone har jag spenderat mycket tid sökandes efter armmuddar och broderier på Digitaltmuseum.se, det är lite som att hänga på pinterest fast bara med gamla grejer. Det går att fördjupa sig i mönster, ursprung och tekniker, ja det är helt enkelt väldigt härligt att klicka runt bland de museiskatter som någon gång burits av vanliga människor för hundra till tvåhundra år sedan. I många av armmuddarnas beskrivningar står det att de är brudgumsmuddar, alltså sydda för en brudgums dräkt, och om jag förstått det rätt så användes den här typen av armmuddar endast av män.

Foto: Armmuddar från  Nås i Dalarna. "1 par mansmuddar av mörkblå vadmal mönstrade i fritt broderi med tvinnat ullgarn i rött, mellanblått och litet ljusgult lingarn i stjälksöm och plattsöm" Digitalmuseum.se

 

Med mönster och teknik har jag starkt inspirerats och plockat av olika muddar. Resultatet är ett sammelsurium av vad jag kunnat utläsa från de ganska små bilderna, materialet i form av garn och tyg som jag använt skiljer sig förmodligen från vad man använde förr. Om jag förstått beskrivningarna rätt så kan de mönstrade fransarna både vara sydd kavelfrans eller och vävda flossa, men det är fortfarande lite oklart för mig. Genom att försöka härma mönstren som är sydda med kavel har jag lärt mer om tekniken. Det är vansinnigt roligt! Det skulle var spännande att hålla i ett par för att se hur de är monterade och vad man använt för teknik när man sytt ihop mudden.

Som kontrast till att försöket att vara historiskt korrekt gick jag bananas på knalliga i den rosa-orange färgskalan. Fransen till den här mudden började jag på redan i somras, sen fick den ligga och mogna tills jag jag visste vilket motiv som skulle broderas på. Jag tycker om att använda armmuddarna som armband, och då är den här lilla mer praktisk att använda till vardags jämfört med den stora röda.

:: kurs - tre sorters kavelfransar ::

Det finns fortfarande platser kvar på min kurs i kavelfransar nästa vecka. 

Tre sorters kavelfransar på armband, pulsvärmare och armsmycken: 
En prova-på och inspirationskurs! På kursen får du lära dig hur man gör tre olika sorters kavelfrans som alla kan användas som utsmyckning på armband, pulsvärmare och broderade dynor.

När: 1 okt kl. 18.00-20.30 Pris: 350 kr, inkl. fika med smörgås 
Var: 2stickares lokal på Högalidsgatan 52 A, Stockholm 
Mer info och anmälan till Madelaine - janssonmadelaine@hotmail.com

Igår kväll hade jag kurs i grannlåtsbroderi på armband hos 2stickare. Det var fullsatt runt bordet och vi hade en himla trevlig kväll. Några hade inte broderat sen grundskolan medan andra var vana brodöser, en skön blandning. Att gå på kurs är så mycket mer än att lära sig nya stygn, mest verkar det handla om inspiration och för de som inte handarbetar så ofta gäller det att kickas igång. Det pratade och syddes så att det blev varmt och vi fick öppna fönstret. 

Det var extra roligt att en tjej från London som jag följer på instagram är på semester i Sverige och passade på att gå på min kurs. Internet gör världen bra liten ibland! Kolla in @sweaterspotter

:: franstillverkning ::

Små fransar som tar mycket plats, för visst är de maffiga, den här typen av frans. De liksom griper tag i mig. Tekniken hittar man på muddar i Dalarna och jag har hört den kallas kavelfrans men på Digitalmuseum kallas den flossa. Jag har för mig att flossa ska knytas, och den här fransen är sydd utan knutar. Om någon textilkunnig sitter inne på kunskap i ämnet får ni gärna förklara vilken benämning som är rätt, eller om man kan använda båda?

:: imponerad av det riktigt gamla ::

Imponerad är inte tillräckligt starkt. De här gamla textilierna inger så mycket respekt att jag bara bävar av tanken på allt de varit med om. Det är Barbro (och hennes man) på Broderikaféet som är stolt ägare till båda ågedynorna (åkdynorna). Den översta dynan är en flamskväv, som är en traditionell skånsk konstvävningsteknik som delar mycket formspråk med det skånska yllebroderiet.

Det finns inget årtal på dynan men när jag går in på Hemslöjden Skånes webshop hittar jag exakt samma dyna, den heter Blomsterurna med par och fåglar. Där kan man läsa så här:

Denna mönstertyp utgör den största gruppen bland skånska flamskvävnader och har vävts i hela sydvästra Skåne. Man kan känna igen nejlikor, tulpaner, kejsarkronor, rosor och narcisser. Mannens och kvinnans kläder varierar från dyna till dyna. Ofta har kvinnans kläder vävts så att hon är klädd som kvinnorna på orten. Den äldsta dynan med denna mönstertyp är daterad 1776 och sedan följer märkningar ända fram till 1848. Motivet har vävts under hela den traditionella flamskvävnings perioden.

Klicka på bilderna för att få dem större.
 

Dynan är (i mina o-väv-kunniga) ögon väldigt välgjord - jämn och fint vävd. Titta på de små fingrarna och alla andra små detaljer. Jag imponeras alltid av flamskvävda dynor, både för att det är så snyggt, roligt och eftersom jag vet vilken tidskrävande teknik det är. Men att få hålla, klämma, känna och studera en gammal dyna  vars hörn är nötta (det är ju i hörnen man lyfter en kudde), se glansen i de slitna ullfibrerna och bli glad åt den skarvade baksidan är något alldeles extra.

Både flamskdynan och yllebroderiet nedan hade Barbros man köpt på auktion för en bra stor slant. När Barbro visade dynorna på Broderikaféet så satt vi länge efter och var innerligt glada för att gamla textilier har ett så stort värde för folk. Återigen, fatta att den här dynan är 227 år gammal. Någon kvinna, kanske hette hon Karin HansDotter, har broderat denna. Hon bodde förmodligen på en rik bondgård där man hade råd med sådana här dyrbarheter, och hade råd att anställa folk till att arbeta för dem så att hon hade tid för tex broderi. När jag ska brodera så köper jag både garn och kläde. Förr i tiden skulle man först processa ullen, spinna garn, färga väva, bereda tyget osv. Ja det var en hel del arbete bakom varje dyna må ni tro. I mönstret ser jag tulpaner, granatäpplen och så kanske narcisser, eller kanske är det liljor. Jag är särskilt förtjust i de små hjulen med knutar. 

Tack för att vi fick titta på dyna vackra dynor Barbro!

:: kavelfransen ::

Kavelfrans är en kul grej, man undrar ju hur människan har kommit på alla dessa finurliga tekniker. Den här typen av kavelfrans kan man både väva i en bandvävstol (brasklapp; jag har aldrig vävt själv så jag vet inte hur det går till)och slå på en kavel . Kaveln som man använder är samma sort som den där linjalliknande pinnen som man har för att göra jämna fransar på ryamattor. Eftersom kavlarna var slut på hemslöjden här i Stockholm så plockade jag isär en tumstock och tog två av dess pinnar, det gick alldeles prima. 

Kavelfransar på gamla dynor kan vara randiga med restgarner från broderiet, enfärgade, eller med färger som inte alls kom från broderiet. Man gjorde som man kände för helt enkelt, skön inställning tycker jag! Till min kavelfrans så valde jag ut fem av färgerna från dynan, eftersom dessa garner har jag mycket av och för att de är vackra ihop. Den färdiga kavelfransen är lite oregerlig så man måste vara snäll mot den och inte ha bråttom. Först nåla fast den, sen tråckla, sen sy fast den på maskin och sist vändsyr man fast den tillsammans med bakstycket.

Sugen? Ragga upp en kavelfranskompis (man måste vara två personer). Se filmen från Slöjd i Skåne om hur man gör kavelfrans och läs beskrivningen.

:: tycker om de enkla mönstren ::

Till kursen sydde jag några nya armband för att ha som inspiration. Jag gläds åt de enkla mönstren. En bladranka, franska knutar och frans. Små broderier som går snabbt att sy och ger tillfredsställelsen av att slutföra något. Fransen har jag nyligen lärt mig av min kompis Lena med den vackra livkjolen som jag lärde känna på folkdräktskursen i somras.  

Mera enkla mönster. Tre små blommor i plattsöm, blommor av öglestygn utströsslade tillsammans med korsstygn. 

Inget annat än franska knutar. Kan man annat än älska franska knutar.  

Mönster och färgkomposition på en vit-röda-turkosa bladrankan hämtade jag från Lejonborgen.  Sen kunde jag inte låta bli att börja på en till i helt andra färger och med vit kläde istället för svart. Vilken skillnad!

:: blommigt ::

Lappen som jag frihandsbroderade blev också en liten väska med dragkedja.

Kavelfrans är vanligt på skånska åkdynor, men det kan vara klurigt att läsa sig till hur man gör den. Slöjd i Skåne har gjort en video med Eva Berg från butiken som visar hur man gör. 

:: kavelfrans ::

Samtidigt som jag broderade stjärn-mobilfodralet till min kompis så gjorde jag ett likadant till mig själv som nu äntligen blivit monterat. Ulrika undrade hur man gör kavelfrans så jag fotograferade steg för steg hur jag gjorde. Med reservation för att det finns kavelfransproffs där ute i världen så visar jag har lärt mig att göra det genom att titta på bilder och även fått berättat för mig hur man gör.

En träplatta med två borrhål, lagom för en sticka. Vira garn från spetsen på stickorna och in mot träplattan (på så sätt kan du peta av färdig frans och vira mer inåt). Sy kedjestygn med knyppelgarn genom de två lagren av garn.

Gör fransen några centimetrar längre än det uppmätta tygstycket eftersom fransen drar ihop sig något när du tar bort den från stickorna. Sy fast med efterstygn och klipp sedan upp fransen. För att få fransen tät och fluffig så lägger du den (färdigmonterad) mellan en fuktig/blöt kökshandduk och stryk med ångstrykjärn på. Klipp sen till fransen så att du får önskad rundning och form. Så, nu har du en färdig kavelfrans!

Beskrivning till kavelfrans

Här finns en kanonbeskrivning för kavelfrans. När man gör kavelfrans måste man vara två personer. Det kan vara knivigt i början, men när man väl fått in det så går det snabbt och lätt.

Kavelfrans används till kanter på kuddar och dynor i skånskt yllebroderi, men det är bara din fantasi som sätter gränserna för vad det kan användas till, t.ex. armband och mudden på vantar.