:: imponerad av det riktigt gamla ::

Imponerad är inte tillräckligt starkt. De här gamla textilierna inger så mycket respekt att jag bara bävar av tanken på allt de varit med om. Det är Barbro (och hennes man) på Broderikaféet som är stolt ägare till båda ågedynorna (åkdynorna). Den översta dynan är en flamskväv, som är en traditionell skånsk konstvävningsteknik som delar mycket formspråk med det skånska yllebroderiet.

Det finns inget årtal på dynan men när jag går in på Hemslöjden Skånes webshop hittar jag exakt samma dyna, den heter Blomsterurna med par och fåglar. Där kan man läsa så här:

Denna mönstertyp utgör den största gruppen bland skånska flamskvävnader och har vävts i hela sydvästra Skåne. Man kan känna igen nejlikor, tulpaner, kejsarkronor, rosor och narcisser. Mannens och kvinnans kläder varierar från dyna till dyna. Ofta har kvinnans kläder vävts så att hon är klädd som kvinnorna på orten. Den äldsta dynan med denna mönstertyp är daterad 1776 och sedan följer märkningar ända fram till 1848. Motivet har vävts under hela den traditionella flamskvävnings perioden.

Klicka på bilderna för att få dem större.
 

Dynan är (i mina o-väv-kunniga) ögon väldigt välgjord - jämn och fint vävd. Titta på de små fingrarna och alla andra små detaljer. Jag imponeras alltid av flamskvävda dynor, både för att det är så snyggt, roligt och eftersom jag vet vilken tidskrävande teknik det är. Men att få hålla, klämma, känna och studera en gammal dyna  vars hörn är nötta (det är ju i hörnen man lyfter en kudde), se glansen i de slitna ullfibrerna och bli glad åt den skarvade baksidan är något alldeles extra.

Både flamskdynan och yllebroderiet nedan hade Barbros man köpt på auktion för en bra stor slant. När Barbro visade dynorna på Broderikaféet så satt vi länge efter och var innerligt glada för att gamla textilier har ett så stort värde för folk. Återigen, fatta att den här dynan är 227 år gammal. Någon kvinna, kanske hette hon Karin HansDotter, har broderat denna. Hon bodde förmodligen på en rik bondgård där man hade råd med sådana här dyrbarheter, och hade råd att anställa folk till att arbeta för dem så att hon hade tid för tex broderi. När jag ska brodera så köper jag både garn och kläde. Förr i tiden skulle man först processa ullen, spinna garn, färga väva, bereda tyget osv. Ja det var en hel del arbete bakom varje dyna må ni tro. I mönstret ser jag tulpaner, granatäpplen och så kanske narcisser, eller kanske är det liljor. Jag är särskilt förtjust i de små hjulen med knutar. 

Tack för att vi fick titta på dyna vackra dynor Barbro!