:: hela hösten och halva vintern ::

Det är så många roliga grejer som hänt under hösten och vintern som jag inte hunnit blogga om. Hösten har varit fylld med både mycket slöjd men också full fart på mitt "daytime job" så att de mesta fotona hamnar på instagram istället för här på bloggen. Här kommer därför hösten och halva vintern som en snabbgenomgång.

I slutet av september gick Peter och jag en kurs i fiskskinnsgarvning på Östergötlands hemslöjd i Linköping. Kursen hölls av Linda Maasing och det var helt fantastiskt häftigt. Gillade mycket!

fiskskinn färgat med fläderbär av Linda Maasing

När september gick över i oktober fick jag besök av kompisarna Ida och Josefine och vi hade en grym slöjdhelg i Stockholm. Tryckte tyg på gatbrunnar, gick på museum, åt långfrukost, gjorde kavelfrans och mycket mer. Slöjd brings people together, så jäkla skoj!

I oktober gick jag även på kurs i påsöm för Anna-Karin Jobs Arnberg. På bilden ovan ser ni hennes fantastiska dräktjacka till dala-floda-dräkten som hon broderat. Med sig hade hon en hel samling gamla tvåändsstickade vantar med påsömsbroderier, den ena mer fantastisk än den andra. Gissa om det spädde på min slöjddröm att sticka och brodera tvåändsstickade vantar. Det var en väldigt rolig kurs men oj så ovant att brodera med mjukt fluffigt garn. Så mycket mer tillrättalagt och förutbestämt hur broderiet ska se ut jämfört med det skånska yllebroderiet.

Senare i oktober hängde jag en kväll bakom kulisserna på Historiska museet där Amica i Historical textiles visade originalen till de medeltida broderade guldskinnstäcken som vi har och håller på att återskapa. Det var en upplevelse utöver det vanliga! Det går inte att beskriva känslan av att se 500 år gamla broderier på nära håll. Man förstår så mycket mer i hur de jobbat när man kan studera detaljerna.

Sen fick min kompis barn och utöver den broderad mössan hon fick så sa jag att jag mer än gärna tog emot beställningar på stickat. När vinterkylan slog till önskade hon sig vantar och sockor. Efter inte så många sticktimmar blev resultatet blev en svensk flagga. Pyttesmå och söta! Sockorna är första tossan av Erika Åberg och vantarna är från Järbo.

I november sydde jag en leoparddräkt till min treårige brorson. Den blev ursöt och jag hoppas ta fler bilder när vi ses i jul. Treåringar brukar inte sitta stilla så värst länge så vi får se hur det går.

November förgylldes även av denna fantastiska keramik som keramikern Åsa Olofsson gjort. Älskar hennes formspråk med rejäla former, knasiga djur och färgerna. Jag åkte till hennes verkstad och fick en väldigt fin pratstund med Åsa. Så skoj att träffa folk på riktigt när eftersom jag följt henne länge på instagram.

I december täljde jag flugsvampar som blev årets tillskott till julpyntet tillsammans med lucian från Lisa Larsson som skymtar i bakgrunden.

Ghibli är antingen ute eller så sover han. Även han påverkas av mörker och kyla. Jag gillar vintern men jag gillar inte att konstant vara trött. 

 Nu har vi nått slutet av höstens och vinterns summering. Igår kväll maskade jag av den näverstickade sjalen i det egenspunna garnet. Den är stor, jättegosig och i femtio nyanser av grått så jag kommer matcha vintern väl. Mer bilder kommer!

Slutligen önskar jag er alla en riktigt GOD JUL!!

:: slakta en tröja - brodera vantar ::

Det är en fantastisk känsla när en idé som grott inom mig i säkert två år äntligen är förverkligad. En slöjddream come true så att säga. Man kan ju undra varför det ska ta så orimligt lång tid att förverkliga en så enkel dröm som att slakta en gammal ylletröja, brodera på dem och sätta kavelfrans på.

Flammigheten på ena vanten i det mörkblå stickade tyget beror på att jag färgat det själv med indigo.

Den randiga tröjan som fick bli insida på vantarna fick jag av Sjömans-Elin när jag på instagram beklagade mig över hur svårt det är att få tag på tröjor i 100% ull på second handbutiker. Väldigt trist att 99% av alla tröjor består av olika syntetblandningar. Elin hade en tröja som fått ett stort hål vid tvätt i maskin så hon donerade tröjan till mig, tusen tack för det!

 

Mönstret ritade kom till efter hand som jag broderade. Som vanligt har jag en fot i det förflutna när jag gör mina mönster. Den här gången inspirerades jag av muddar som jag sett på Digitalt museum, det outsinliga arkivet av inspiration.

För att utmana mig själv är broderiet gjort enbart i den blå-gröna skalan.  Efter en hel del sprättande och byte av färger fick jag till en kombination och komposition som både är i harmoni, kontrast och ihopflytande. Den tovade tröjan i sig själv är en utmaning att brodera på eftersom det är svårt att rita upp mönster på den luddiga ytan. Man tvingas jobba med suddiga stödlinjer på fri hand.

De flesta av färgerna i vantbroderiet är spelsaugarn från Rauma som jag köpt på Hemslöjden i Skåne. Glansen är något utöver det vanliga i dessa spelsaugarner, som ögongodis! Majoriteten av garnerna i min stash är Fårö och Brage av Borgs vävgarner men jag har köpt på mig mer och mer av spelsaugarnet när jag varit i butiken i Landskrona för det är så enormt vackert. 

Vantmodellen är en klassisk vante som man ofta ser på gamla vantar. Jag utgick ifrån ett mönster från boken Varmt och stickat : vantar, mössor, sockor, sjalar, tröjor och lite spets, som jag sedan modifierade utifrån eget tycke. Vantarna blev lite väl långa så nästa par kommer bli kortare annars så är de förvånansvärt sköna och smidiga. Jag trodde att de skulle kännas klumpiga, de ser nämligen klumpiga ut utan handen instucken, men det är de inte. 

Om du gillar processbilder finns de att kolla in på instagram under hashtaggen #slaktaentröja

Det är tydligt att jag gillar den blågröna färgskalan när man ser skogvantarna och de broderade vantarna bredvid varandra. 

:: katt, hund och ko ::

En broderad present i form av en sypåse till mamma som nyligen fyllt år. För det är alltid roligare att packa sina sy- och stickgrejer i en rolig påse. Och påsar och förvaring kan man (nästan) aldrig få för många av även om man är vuxen och redan har allt.

Två broderier våtspändes samtidigt. Det högra broderiet ska bli en mössa så småningom.



När mamma hälsade på för ett tag sedan så gjorde vi tygtryck med mina hemmagjorda stämplar. Hon tyckte att det var jätteroligt så jag bestämde mig för att göra några stämplar till henne. Stämplarna klipper och skärs ut i ett material som kallas softcut, som säljs i de flesta välsorterade hobby- och konstnärsbutiker. Billigt och drygt när man gör så små stämplar som jag. Sen sågar jag till en regel och limmar fast dem med superlim eller trälim.
 

Det är superskoj att trycka tyg och svårt att sluta i tid medan mönstret är lagom mycket färg och form, less is more liksom. Den här gången lyckades jag hejda mig själv i tid.

Gamla dragkedjor är så mycket snyggare än nya. Därför köper jag då och då på mig dragkedjor på loppis så att jag har ett lager hemma att välja bland. 

Nu ska ni få veta något jättesorgligt. Motivet på broderiet kommer från mammas liv. Kon - de bor granne med en kohage så korna är en del av vardag. Den lilla gröna figuren till höger på kon är deras nya lilla hund, en virvelvind som är en frisk fläkt och charmtroll. Till vänster på kons rygg står deras gamla katt som med åldern kom att se ut som en gammal samuraj. Det sorgliga är att samma dag som presenten postades blev föräldrarna tvungna att ta bort katten eftersom han blivit allvarligt sjuk på sistone, något som jag inte alls kände till när jag broderade. Nu är han i katthimlen och mamma fick honom förevigad på ett broderi.

:: marsman med rosa tigrar och en harlekin ::

Marsma är en sypåse där man förvarar sygrejer som nålar, sax, trådrullar och annat oumbärligt som en alltiallo-handarbetare kan tänkas behöva. Broderiet till den här marsman började jag på i juni när jag en dag plötsligt inte hade något handarbete att ha med mig på den dagliga pendlingen.
 

Marsman är större än den förra, vilket verkligen behövs eftersom den förra alltid svämmade över av alla trådrullar och plåtburkar för nålar och bivaxet. 

Rosa tigrar och en rosa flamingo. Kantbandet är marimekko-tyg från ett loppisfynd för länge sedan.

Den är liksom inte välkomponerad i form och färg eftersom den är broderad med restgarner och motiven har växt fram efterhand. Oftast strävar jag efter att allt ska passa ihop men det sket jag i nu. Befriande roligt!När jag broderar och får en garntåt över sparas den i en liten plåtburk. Plåtburken har länge varit överfylld så till detta broderiet använde jag upp de där små restgarnerna. 

Den första tigern tyckte jag var helknäpp med konstiga proportioner men efter överväldigande peppiga kommentarer om den på instagram (där heter jag @elinjantze) fortsatte jag glatt med nästa, och nu är jag helnöjd.

Trogna läsare kanske minns ni att jag 2014 broderade en harlekinmarsma till Tant Kofta. Sedan dess har det motivet funnits i bakhuvudet men jag har inte hittat någon passande kudde att brodera det på.

Marsman stängs genom att vika ihop den och sedan snurra snöre runt.

:: prickig katt ::

När ens börs har så stora hål att alla mynten trillar ur, ja då är det läge att brodera en ny. För inspiration bläddrade jag i en bok med textilier med textilier från den islamiska världen (Textiles of the Islamic World). I boken hittade jag en svartvit bild på den här roliga prickiga katten. På fri hand ritade jag av den direkt på tyget och körde igång med broderiet. 

Det blå tyget är färgat med indigo. Det färgades som en test när syrran och jag färgade tillsammans. Vare sig hon eller jag har så bra koll på tekniken bakom olika sätt att färga tyg och garn så vi körde på och experimenterade.   Nyligen lyssnade jag på ett poddavsnitt av Återskapat där proffsen Maria och Amica är med och pratade växtfärgning så nästa gång vet jag bättre hur man ska göra.

På sistone har jag mest dragit igång med stora handarbetesprojekt så det var en ren fröjd att brodera smått och fritt. Direkt när broderiet till börsen var klar så fortsatte jag brodera på ett nytt projekt på det indigoblå klädet. Mer om det i ett senare inlägg.  

:: Verum goes yllebroderi - den blå björnen ::

Nu har jag gått i mål med #verumgoesyllebroderi nummer 2. Kolla vilken praktfull björn, dynan gör mig så glad att det pirrar i magen. Illustrationen är gjord av Maja Sten för Verums yoghurtsortiment och broderiet är gjort av mig.

Den blå björnen som är broderad med tusentals stygn har täta rader klyvsöm. Det dryga arbetet med att fylla en så stor yta med stygn gjorde att jag periodvis tappade inspirationen, vilket jag skrivit om tidigare, men oj så nöjd jag blev med det intensiva uttrycket. SÅ nöjd!



Klyvsöm överallt! Det är häftigt att omvandla en illustration till broderi. I en tecknad bild kan man dra en tunn linje för att markera nosen men det skulle aldrig bli snyggt med en sådan kontur när man broderar yllebroderi.  Istället för konturlinjer har jag lagt stygnen i olika riktningar på nos och kinder. 



De två verumbroderierna gör sig fint tillsammans i soffan. Om du vill kan du läsa mer om mitt förra verumbroderi med lodjur.



Texten på yoghurtburken är broderad i ljusgult lingarn.





Mössans små partier jobbade jag mycket med, sprättade och ändrade stygnen. Till slut bestämde jag mig för att ta bort några av de minsta detaljerna för att få till det. Mössans boll av franska knutar är rolig eftersom strukturen är lite tredimensionell.

Eftersom illustrationen är i stående posterformat sydde jag på remsor på var sida för att få den kvadratisk. Först var jag sugen på grönt kläde som inramning men tyvärr var det helt fel gröna nyanser. Broderiet är mer åt det turkosa hållet och tygerna drar åt helt andra nyanser. Men jag är väldigt förtjust i det gula klädet och det passar bra att plocka upp det gula från broderiet till inramningen. Det färgglada klädet har jag köpt hos Harry Hedgren.

Hörnen dekoreras av små bollar i vinrött kläde. Bollarna stoppades med smala remsor kläde som blivit över när jag trimmade ner sömsmånen.

Hemslöjdsband i bomull som knyts till rosetter används för att stänga dynan baktill.

Innerkudden är Engmo dun, med svensk fjäder, inköpt på Tygverket i Stockholm (med förvånansvärt bra utbud av fjäderkuddar i olika storlekar).

Mina initialer är broderade på dynan precis som man gjorde förr på skånska dynor och Maja Stens namn är också broderat för att hon ska få cred för sin supersnygga illustration. Tack Maja för att jag fått brodera dina mönster!