:: julstrumpor ::

I helgen fick jag en beställning från  min kusin att sy julstrumpor till hennes två barn. Efter en hel del googlande på julstrumpor så blev jag inte  imponerad eller inspirerad av de maskinbroderade gullegullduttidutttomtar som jag hittade. Vi bollade några bilder på sms och kusinen blev mest förtjust i en traditionell variant med tomte, så tomte fick det bli.

Med tanke på att jag bara hade några dagar på mig och att motivet inte är särskilt nytänkande så är jag nöjd med resultatet. Det fanns inte tid att göra något detaljerat broderi så jag höll modellen enkel med applikationer som syddes fast med kastsöm. 

:: prickaste mössan i staden - nummer två ::

Det freudianska misstaget att den broderade mössan som skulle vara i barnstorlek råkade bli lagom för en vuxen? Det prickiga och randiga broderiet blev klart redan i april men den blev visst aldrig monterad.

För en himla massa år sen köpte jag tre stuvbitar tunt bomullstyg i hög kvalitet med olika tryck. Min gissning är att tygerna är från 40-talet och jag har använt dem sparsamt. Nu kändes det verkligen lägligt att klippa ut foder i ett av tygbitarna. Det är liksom för fint för att inte använda, eller hur! 

Skånskt yllebroderi möter mexikanska bältdjur från den fantastiska regionen Otomi (ni måste googla otomi + mexican + textiles!!). Jag älskar de knasiga djuren i Otomi-broderierna och har kopierat dem på mössor fåglar och kurbits,  bältdjur och prickar och påfåglar och kurbits.



Min systerson ska prova mössan och jag hoppas att den passar. Han var så himla söt i den förra med fåglar som jag broderade åt honom. 

Randiga band och prickig mössa. Knytbanden är loppisfyndade och hemvävda av någon som förmodligen höll på att lära sig att väva för de var inte särskilt jämna. Jag klippte bort de värsta ojämnheterna och tyckte sen att det passade finfint ihop. Gillar när det syns att det är hemgjort.

Summa summarum är jag väldans nöjd!

 

:: sommarfilten ::

Min kompis Sofia fick sin lilla flicka för lite mer än en vecka sedan och jag fick träffa lilla M i måndags, hon är så söt och oj så liten. Tidigare i vår fick hon den lilla stjärntröjan. Eftersom jag är inne i en fas när det känns som att jag har tillräckligt många vantar, koftor, dynor osv. så är det extra roligt att skapa åt andra som inte har lådorna och sofforna fyllda med handgjorda alster. Sofia har fått ärva massor med barnkläder var det behovet uppfyllt, men en filt hade de däremot inte så en filt fick det bli.

Att sy en filt passade mig perfekt som semesterprojekt eftersom jag kände för ett riktigt okrångligt projekt som skulle gå att plocka fram även när jag var trött. Lagom till semestern i juni så förberedde jag mig därför genom att klippa ut och sy ihop ett lapptäcke med stora rutor hemma på symaskinen. Klipp, klipp utan att mäta, gasa på och sy snabbt med raksöm utan att zickzacka först. Inte särskilt noggrant med andra ord.  

Baksidan där knutarna hamnade består av ett gammalt påslakan. De första 5-10 raderna med förstygn kändes långa och sega. Sen, när strukturen börjar växa fram i takt med att raderna blir allt fler så blir det beroendeframkallande att sy. Tänk att det kan vara så underbart med ett så enformigt handarbete. Det är till och med så att tankarna går mot att sy ett överkast till vår dubbelsäng i samma teknik.

De flesta av tygbitarna i filten är loppisfyndade och har hängt med i många år. Successivt blir bitarna allt mindre men även små bitar tyg räcker förvånansvärt länge när man bara syr med små bitar som jag för det mesta gör. De två rutorna med rosa prickar och orange löv har jag tryckt själv.

Strukturen syns bäst på baksidan.

Filten är lite mindre än 100x100 cm (kanske var det 90x90cm, jag minns faktiskt inte) och det gick åt ungefär 2,5 nystan av vitt DMC pärlgarn nr 8. Ganska många meter broderigarn! Eftersom tygerna är tunna och mjuka så är filten smidig och mjuk (trots att den ser rätt så kompakt ut). Eftersom filten är så mjuk ville jag att kantfållningen skulle vara följsam

Både jag och lilla M:s föräldrar blev glada för filten!

:: Monthly Makers cykeltryck ::

En börs med cykeltryck är mitt bidrag till Monthly Makers januaritema avtryck.

I höstas gjorde jag min första bygelbörs, det gick sådär. Eftersom jag är envisare än en åsna gav jag inte upp utan här är försök nummer två med ett annat textillim (Gütermann H2 textil), utan tång och med en börserfarenhet i bagaget.

Hippietyget som jag tryckte förra veckan ville inte alls bli utsidan på en börs - magkänslan sa "nej det här passar inte alls". I det här fallet blev insidan utsida och tvärtom.  Till foder var det först tänkt att använda ett misslyckat provtryck med cyklar och en schablon. För att snygga till tygtrycket fyllde jag på med fler cykeltryck och plötsligt var fodret snyggare än den tilltänkta utsidan. Det blir inte alltid som man tänkt sig och det är rätt skoj att kunna ändra sig mitt i processen.
 

När börsen var helt färdig, limmad och allt, förstod jag att det var för mycket bredd på påsen i förhållande till bygeln så jag sprättade och klippte bort en centimeter på varje sida. Lite handsömnad för att få till det men det gick fint till slut.

Hela det här projektet påminner mig om hur det oftast var när jag började sy och skapa allt mer på gymnasiet. Innan jag lärde mig att man kan sy i dragkedjor och vändsy foder till börsar hittade jag på egna lösningar som oftast involverade handsömnad för att få till knöligheter runt dragkedjan och att sy fast fodret för hand.  Man lär sig av sina misslyckanden.

Tips: För att göra mönstret följde jag beskrivningen hos U-handbag. Följ beskrivningen på texillimmet; precis som kontaktlim måste det torka lite innan man fäster ihop ytorna. Denna gången tog jag endast lim i bygeln och det gick ganska kladdfritt men ha en fuktig trasa när tillhands för att kunna torka bort lim från bygeln och tyget.

:: två draksyskon ::

Finns det något sötare än barn i maskeraddräkt? "Vråla som en drake!" och jag fick de sötaste vrålen och grimaserna till svar. När minste systersonen fick en drakdräkt i födelsedagspresent tidigare i december blev mellanbrorsan avundsjuk så jag bestämde mig för att sy en likadan dräkt till mellanpojken i julklapp. På julafton blev det full fart när båda pojkarna sprang omkring som drakar och lekte med sina julklappar. Den mörkblå rödvingade draken blev snabbt en elddrake medan den klarblå grönvingade draken istället sprutade vatten.

Sömnaden i allmänhet var inte särskilt komplicerad, att sy i mjukistyger går väldigt lätt sen jag köpte en begagnad overlock på blocket i våras. Däremot var det synnerligen pilligt och koncentrationskrävande att sy genom de tjocka tyglagren på ryggen med bakstycken, vingar och ryggfena. När jag väl klarat av den svordomsfyllda och ansträngande sömmen mitt bak var jag tvungen att prova dräkterna själv och jag kan ju erkänna att jag är en smula avundsjuk.

Kolla vad gulliga!! En mosters hjärta smälter som smör.

Det smalrandiga röda manchestertyget har länge legat i tyglådan och väntat på att bli använt. Det fanns inte så mycket manchester kvar av de efter att jag sytt de gulligaste hängslebyxorna. Nu dök äntligen ett bra tillfälle upp att använda det som var kvar och jag gillar verkligen kombinationen av det klarröda mot det mörkblå.

Mönstret är detsamma som när jag sydde en apdräkt för två år sen. Det är väldigt bra att ha mönster,  tyg och sytillbehör hemma så att det bara är att sätta igång och sy när inspirationen faller på. Jag spenderar mycket hellre en dag framför symaskinen än en ångestfylld och svettig dag på stan för att köpa julklappar.

Mönster: Maskeraddräkt från Stoff och Stil

Material: Mörkblått och klarblått sweatshirttyg, ljusgrön velour, syntetisk fiberfyllning, platt syntetvadd, röd manchester (loppis) och resårgummiband.

:: tygtryck ::

Det är roligt att känna det där drivet och suget efter att skapa. Så kändes det när jag startade med projekten att sy och trycka en tygkasse som en nära vän nu har fått i födelsedagspresent och trycka tyget till en börs till min syster.

Jag klippte ut och gjorde tryckklossarna precis som när jag tryckte på en body. Efter en liten provlapp där jag övade hur mönstret skulle se ut och tryckteknik så körde jag igång med tygkassen och börsen. Riktigt roligt är det att trycka!

När den roliga tryckningen var klar och börsen var ihopsydd var det dags för momentet som jag fasat för, nämligen att fästa samman bygeln med själva börstyget. Under processen slängdes det ur mig diverse svordomar och muttrande läten. 

I närbild ser man både limrester och bitmärken från tången som jag använde för att klämma med. Jag tror trixet är att använda ett riktigt bra lim så att man inte behöver klämma ihop den med tång. Nu i efterhand har jag köpt Gütermann H2 textil som det tipsades om i beskrivningen jag följde.

Inspirerad av Alicia Sivert har jag köpt namnband för att märka mina alster. Bra grej!

:: dynor av gamla bolstervar ::

I somras när jag var hos mina föräldrar på Österlen passade jag på att köpa flera stycken gamla bolstervar eftersom de jag har sen tidigare börjar ta slut. Antikbodar på Österlen och den stora loppisen i Suckarnas gång i Simrishamn är mina bästa och enda ställen som jag hittat bolstervar på. Bolstervaren var fortfarande fyllda med fjäder som säkert var över hundra år gammalt. Som innertäcke i ett av bolstervaren fanns det ytterligare ett täcke gömt. Vilket kalas och överraskning eftersom det täcket hade den finaste randningen av alla!

För några veckor sedan fick jag ett ryck att sy dynor och det blev tre stycken; en till min syster, en till mamma och en till mig själv. Innerkuddarna av fjäder (från ikea) är ganska smala och avlånga vilket jag gillar eftersom de passar bra i svanken.

Det var ett åbäke att få dem någorlunda rena och fortfarande sticker det fram fjädrar genom tyget. Man penslade ofta insidan med en mjölvattenblandning för att få dem duntäta. Jag damsög, borstade och tvättade och slutligen duttade med en fuktig handduk på rätsidan för att få bort allt löst bös. 

Gamla ullprodukter som bolstervar är ofta behandlade med starkt luktande ämnet naftalen i malmedel. Min erfarenhet är att det inte luktar när tyget är torrt men att det stinker när ullen är blöt, dvs när man tvättat den. Förra året slängde jag ett bolstervar just för att det luktade så mycket malmedel och jag hade inte hittat något sätt som man kunde få bort malmedlet på.

Ett av täckena som jag köpte i somras var malmedelbehandlat upptäckte jag vid tvätt så återigen satte jag mig ner och googlade för att hitta en lösning på problemet. Och om man ska lita på googlekunskap så kan man bli av med malmedel genom att vädra textilierna eftersom naftalenet i malmedlet då förångas. Om medlet verkligen försvinner eller om det bara är lukten som försvinner har jag inte hittat någon information om. Jag önskar att det fanns info om det hela på en trovärdig hemsida hos någon myndighet som Kemikalieinspektionen istället för att man ska läsa om det på diverse forum där snillen spekulerar.

:: uppstart ::

Våren är här och några handarbeten är avslutade, så uppstår plötsligt ett tomrum. Ett utrymme med potential, där det står helt fritt att välja vad man vill göra härnäst. Hos mig finns det några idéer legat i ide långt bak i huvudet länge nog att det var dags att släppa fram dem. Den första idén som ville komma fram var det här lapptäcket som så småningom ska bli ett kuddfodral till den stora kudden som är så bra att ha i sängen bakom ryggen när man löser korsord på söndagsförmiddagen ni vet. Hela lapptäcket ska fyllas med förstygn med 1 cm mellanrum. Det kommer ta sin lilla tid och det får det lov att göra, att ha ett handarbete som är enkelt att ta fram ibland och sy några rader; det har verkligen sin charm.  

Nästa handarbete är en koftstickning som jag gått och grunnat på i ett helt år. Jag har till och med vetat vilken modell jag skulle sticka av garn som jag fick efter ett hantverksbyte med Tant Kofta. Precis som stressen som smyger sig på när jag ska sy ett nytt klädesplagg för att mönsterarken är fullt med oändligt många linjer i olika färger och former, så kan stickbeskrivningar få mig att tappa suget. För det mesta är det ju inga problem om man väl sätter sig ner i lugn och ro, men oftast vill man ju komma igång nu nu nu och då finns det ingen tid till eftertanke. Koftmönstret har därför legat i handarbeteskorgen i ett helt år innan jag fann ro att plocka upp det, och nu gick det ju hur lätt som helst.