:: nålbundna finvantar med fåglar :

Om jag snöat in mig på vantar de senaste månaderna undrar ni? Japp det har jag! Inte för att jag behöver ett till par vantar, mina första nålbunda broderade vantar bär jag fortfarande med stolthet när jag söndagspromenerar, men det är så roligt att nålbinda och brodera. Trogna läsare kommer kanske ihåg mönstret som jag ritade till vantarna och ser att jag inte riktigt följt mönstret.

Jag kan avslöja att jag fick något av en existentiell kris när jag broderade dessa. Efter att jag ritat mönstret la jag nämligen upp en bild på det på instagram som fick massor med likes. Det var som att jag jinxat mig själv för efter det kändes ingenting bra. Mönstret var alldeles för detaljerat med en massa småpill i förhållande till garnet och vantarna, alla färger jag testbroderade kändes fel så jag repade upp, testade igen och igen. Till historien hör också att det stapplande broderiet gjordes samtidigt som jag hade kurs i just yllebroderi vilket bara förstärkte jinxen. Efter mycket om och men trillade färgpoletten ner och jag fick den där braiga känslan i magen av att färgerna träffat rätt. Lika underbar känsla varje gång, fast extra skönt när man kämpat med dem. Fördelen med att rita sina egna mönster är så klart att man också kan ändra dem!

Nästa par vantar är redan nålbunda och väntar på att valkas, de är raka i modellen och garnet är  Ullcentrums 3-trådiga garn. Det ska bli spännande att se skillnaden efter valkningen mellan Wålstedts och Ullcentrums garn.

Mönster vantar: Nålbundna med dalbystygn

Broderi: Eget mönster

Nålbindningsgarn: Wålstedts 2-trådiga nålbindningsgarn

Broderigarn: fårö från Hemslöjden i Skåne

Virkad kant: virknål 2,5 mm i 3 trådar fårö

:: den välfyllda handarbeteskorgen ::

På Hemslöjden i Skåne köpte jag mig en alldeles ny och välgjord korg som är flätad i hassel och gjord av korgmakaren Jan Johansson. Jag har länge drömt om att köpa en korg till mina pågående handarbeten tidigare mest förvaras i olika påsar på golvet nedanför soffan. Nu är korgen redan fylld av färdiga,  nästan färdiga och pågående projekt. 

En sockstickning har jag nästan alltid på gång eller som mellanprojekt. Med på bild är också strumpstickshållaren som jag täljde häromåret men som nog inte fastnat på bild förrän nu. Jag har härmat en strumstickshållare som min mamma köpt på en marknad, tyvärr vet jag inte vad slöjdaren som gjorde den hette.

I korgen ligger de nålbunda och broderade vantarna som är praktiskt taget klara tillsammans med islandströjan som jag stickar några varv på då och då. Det enda som saknas på de nålbunda vantarna är den virkade kanten nedtill, det är hög tid att fixa färdigt dem!

Det mest aktuella projektet är dessa rosenmönstrade vantar som Peters mamma ska få i 70-årspresent när hon fyller år nu i september. Jag har stickat, repat upp, fixat och trixat en hel massa med mönstret men mer om det i ett eget inlägg senare. 

Sist ut bland mina pågående projekt är att kompletteringsspinna garn så att garnet jag spann i maj 2015 ska räcka till att sticka en kofta. Detta mina vänner är ett projekt som tumlat runt i mitt huvud väldigt länge. Det var superskoj att spinna garnet och jag älskar färgerna men det har varit svårt att visualisera en färdig koftamodell som funkar med tanke på de långa färgflotteringarna och det egenspunna (och därmed ojämna) garn. 

När tjejerna i podcasten Stickkontakt drog igång en Knit-A-Long med den rätstickade koftan Charlotte fick jag en plötslig aha-upplevelse att den skulle vara en bra modell för det egenspunna garnet. Jag har tidigare stickat en rätstickad sjal i garn jag spunnit själv så jag vet att rätstickat funkar bra tillsammans med det ojämna garnet. Jag har ingen aning om stickfastheten på garnet men hoppas att det är någorlunda med det som rekommenderas för koftan. Jag är väldigt pepp så jag hoppas av hela mitt hjärta att det kommer bli bra eftersom det blir min första kofta i egenspunnet garn (ett tidigare koftförsök är preskriberat och har åkt i soporna). Nu måste jag bara sticka färdigt rosenvantarna innan jag får spinna vidare.

garn som jag spann för drygt ett år sedan

:: valka nålbunda vantar och rita mönster ::

I går kväll tog jag fram farmors gamla tvättbräda och valkade de nålbunda vantarna. Efter drygt 24 timmar är de fortfarande fuktiga, långsamtorkande ull!  

Valkningen gick snabbare än vad jag hade tänkt mig och vips hade de krympt till lagom storlek. Jag sköljde dem noggrant och lät dem ligga i vatten med en skvätt ättika för att neutralisera och ta bort den sista såpan som är så svår att skölja bort helt. Sen kramade jag ur dem och tog bort det blöta genom att rulla in dem i en frottéhandduk. Eftersom de var precis lagom nu ville jag inte att de skulle dra ihop sig medan de torkade så jag hade dem på mig någon timme på kvällen medan jag låg och kollade på tv. De formade sig perfekt runt handen.

Den valkade ytan är jättesvår att fånga på bild särskilt med med släpande kvälljuset inomhus. Garnet är så luddigt och det bildas konstiga skuggor.



Nog för att det är roligt att nålbinda men det är trots allt broderiet jag vill komma åt. Ikväll ritade jag mönstret som vantarna ska få. Den här biten av skaparprocessen gillar jag verkligen! Inspirationen kommer från broderade vantar på Digitalt Museum. Riktigt nöjd blev jag! Det återstår att se hur lika broderiet kommer vara ritningen eftersom jag kommer frihandsbrodera eftersom det är så svårt att föra över mönster på den ojämna ytan (läs mer om det på mina första broderade vantar)  

Blommor från mina odlingslådor. Älskar kryddtagetes, den luktar ljuvligt!

I veckan köpte jag ett makroobjektiv, det har jag längtat efter i flera år så jag var bara tvungen att testa det på allt möjligt. 

Charmigt knasiga tummar. 

 Luddiga, mjuka, lite kliiga och rejäla på samma gång.

:: Om det nya och nygamla projektet men mest om Ghibli ::

Det här blogginlägget skulle egentligen handla om två garnrelaterade projekt som jag handarbetar med nu. Men så fort jag tar fram kameran och lägger fram det ulliga så dyker det alltid upp en tass som vill leka med garnnystan eller ligga på den där varma och sköna ullen. Sedan två veckor bor det nämligen en katt hos oss, en alldeles underbar katt som heter Ghibli.



Vi adopterade honom från ett katthem, han är ett år och fick flytta från sin förra ägare eftersom hen blev allergisk. I säkert tio år har jag velat ha katt men det har liksom inte känts rätt med så mycket ansvar när man bor ensam i en liten lägenhet där en katt inte har möjlighet att gå ut. När det slutligen kändes som att jag hade ett bra hem att erbjuda en katt så handlade det om att övertyga Peter om att katter är underbara djur. Det gjorde jag genom att skicka honom godnattkattbilder på mobilen varje gång han jobbade natt. Success!

I maj åkte vi för första gången till ett katthem och hälsade på och nu i juli åkte vi en andra gång. Vi blev genast förtjusta i den grå kissen med den vackra pälsen. Eftersom färgen förde tankarna till Totoro så leddes tankarna vidare och han fick sitt namn Ghibli efter den japanska animationsstudion

Han har en pigg, vaken och ganska pillemarisk blick men så fort jag närmar mig med kameran så tror han att jag ska kela med honom och då går han in i mys-mode och ögonen antar "klappa-mig-blicken".

Redan efter någon dag hittade han sina favoritsovplatser på fårfällen eller i fåtöljen där vi lagt en ullpläd åt honom. Ull is da shit, det vet till och med katter instinktivt!

Lycka är att få värma fötterna på en spinnande kisse.

 

Hur var det nu med de där nya och nygamla projekten? Jo det ena är ett par vantar som jag började nålbinda i fredags. Garnet är det alldeles underbara nålbindningsgarnet från Wålstedts, samma som jag gjorde mina första nålbunda och broderade vantar i förra sensommaren. Fibrerna är glansiga och långa och garnet är fluffigt men med spänst och en otrolig lyster. Stygnet är dalbystygn precis som de två tidigare vantarna jag gjort.

Projekt nummer två, som är det nygamla projektet är att jag froggat islandströjan som hade en hel kropp och två ärmar, men som dessvärre var för liten och stabbig eftersom jag stickat med stickor 5mm istället för 6mm. När garnet väl var uppnystat igen (ivrigt påhejat av en lekfull Ghibli) så gjorde jag om mönstret på den isländska mönsterkonstruktionssidan. Från Ida och Majstess fick jag på instagram tips om att börja sticka på ärmen för att kolla stickfastheten istället för att göra en provlapp. Genialisk grej! Jag stickade, mätte, konstaterade min stickfasthet och gjorde sedan om mönstret igen.

Behöver jag säga att vi är alldeles förälskade i honom?

:: nålbundna och broderade vantar ::

Nålbindning i kombination med broderi känns verkligen som min grej, riktigt skoj och lagom stort som projekt. Att använda sig av en teknik som jag är nybörjare på tillsammans med en teknik som jag behärskar är också fint för självförtroendet. Jag gillar att valkningen döljer ojämnheter i nålbindningen så att vanten blir fin oavsett hur duktig du är på att nålbinda.  Nu kan Peter och jag gå sida vid sida tillsammans på söndagspromenad med nålbundna och broderade vantar när det blir kallt. Jag längtar tills det blir kallt!

Nålbundna vantar innan valkning

När jag nålband vantarna blev de egentligen alldeles för långa men jag orkade inte klippa bort och göra om så jag frågade min nålbindningsexpert Maria om loppet var kört. Hon berättade att de krymper på längden om man valkar dem på längden så jag satsade på att valka ner dem till lagom längd vilket gick okej men de är fortfarande liite långa. Tvättbrädan fastnade tyvärr inte på bild, men valkningen gör jag på en gammal tvättbräda som jag ärvt efter farmor. Det har känts lite fånigt att ha en tvättbräda i förrådet i flera år så jag är glad för att den äntligen kommit till användning.

Jag skissade först ett broderimönster med stora blad men det blev inte alls som jag tänkt mig eftersom den dubbelsidiga plattsömmen ser helt annorlunda ut på en mjuk valkad vante jämfört med på vanligt kläde som jag ju vanligtvis broderar på. Då var det bara att ta fram med skisspennan och inspirationen på Digitalmuseum igen. Resultatet blev att Peters vantar fick liknande blåa kvistar med rosa-gula blommor för att matcha mina vantar.

Processen att känna in och värka fram mönstret gjorde jag i flera steg och vanten fick ligga och vila medan jag kände efter. När mönstret och första vanten väl var bestämt så broderade jag färdigt vante nummer två på en eftermiddag + kväll. Det är spännande att se resultatet växa fram för det blir inte alltid som jag själv målat upp det i huvudet.

Hela broderiet är gjort med själkstygn och dubbelsidig plattsöm. Jag tycker det är häftigt att man kan skapa ett mönster med bara två stygntyper som har stor variation i uttrycket tack vare olika färger och former. Du kan kalla mig lat, men möjligheterna till variation med de vanliga grundläggande broderistygnen är så stor att jag nästan aldrig rör mig utanför dess gränser.

Blockning av vanten för att broderiet ska slätas ut och för att töja ut den lite på bredden.

Garn nålbindning: Rauma vamsegarn. Trevligt att nålbinda med men luddar sig en del efter valkningen.
Stygn: Dalbystygn - bra att brodera på eftersom ytan blir relativt platt. Kolla in Samato09 för massor av olika nålbindningstekniker och pedagogiskt för dig som vill lära dig att nålbinda.
Garn till broderiet: Fårö och brage
Virkad kant: Fårögarn med virknål 2,5mm. 3 lm, 1 fm med nedtag i vantkanten

:: historien om de broderade vantarna ::

Hej och välkomna till ett blogginlägg som flödar över av bilder på och ord om processen bakom mina nya nålbundna och broderade vantar. Flera gånger har jag skrivit att jag länge haft en dröm om att nålbinda och brodera vantar, kanske så många gånger att det blivit tjatigt, vad vet jag. Men! Det tål att upprepas; för nu har drömmen blivit verklighet. Mina första nålbundna vantar som jag fullkomligt älskar med alla sina ojämnheter.
 

Till att börja med hade jag tänkt att brodera traditionsenligt som på dalbyvantarna och lånade boken Vinterblomster på biblioteket. Boken beskriver ett stycke väldigt intressant kvinnohistoria och den har sammanfattat berättelser om kvinnor i Värmland som nålband och broderade till försäljning. Dalbyvanten bunden av dalbystygnet som lämpar sig för broderi eftersom ytan blir relativt platt och jämn. Efter ett tags bläddrande och tittandes på bilderna i boken kände jag dock att motiven inte tilltalade mig. Fast än dalbyvantarna är vackra så blev jag inte sugen på att brodera sådana motiv. Jag tycker mycket bättre om det skånska yllebroderiets lekfulla och operfekta formspråk jämfört med de tillrättalagda blommorna på dalbyvantarna.

Kyrkhandskar i vadmal med silkesbroderi. Källa: Digitalmuseum

Tvåändsstickade brudgumsvantar. Källa: Digitalmuseum

För att få inspiration till mönster sökte jag igenom Digitalmuseums hela vantarkiv med sina 983 sökträffar med taggen vantar. I det här läget är det en bra egenskap att vara smått besatt och envis. Allra bäst och mest fastnade jag för vantmodellerna som var sydda i vadmal, med silkesbroderier och fodrade med olika varma och vackra skinn. Broderierna på tvåändsstickade vantar tycker jag är också är fantastiska.

Så vad göra? Jag kopierade och kombinerade ihop mönster från kyrkhandskarna och brudgumsvantarna på bilderna ovan och prickade upp mönstret. Överföringen gick dock sisådär eftersom vantarna är så pass ojämna. Den blå färgen smetade också ut sig en del under arbetets gång så metoden var inte direkt optimal. Men alltså jäklar vad roligt det var att brodera på vantar. Lika men ändå olika mitt vanliga sätt att brodera yllebroderi eftersom man är tvungen att anpassa sig till nålbindningens struktur. Att brodera dubbelsidig plattsöm var också ovant för mig.

Broderi är en himla spännande teknik för uttrycket beror så mycket på valet av tyg, garn, färgval och handlag. Det går att variera in i oändligheten liksom! Mina vantar är broderade med fårö- och bragegarn, samma som används till skånskt yllebroderi. Om man hade valt något annat yllegarn att brodera med så hade uttrycket blivit helt annorlunda.

 

Jag handtvättade vantarna i ulltvättmedel när broderiet var klart för att få bort den blå textilfärgen. Vantarna hade ganska tajt passform redan innan broderiet kom till så därefter blockade jag vantarna för att sträcka ut både vantar och broderi.

Nu var vantarna nästan färdiga; bara kantprydnaden saknades. Under hela vantprocessen hade jag fantiserat om kavelfransen som skulle pryda kanten på vantarna men när jag kommit så här långt förstod jag att kavelfrans inte passar på vantar med utsvängd krage utan att man istället brukar ha virkad kant. Kavelfrans brukar man ha på raka vantar kom jag fram till efter allt sökande på digitalmuseum.  

Jag kunde inte hitta någon beskrivning på hur man gör den virkade kanten men av bilder på dalbyvantar att döma  så är den gjord med 1 fast maska, 2-3 luftmaskor, 1 fast maska osv, så så gjorde jag.  Den första virkade kanten (vanten till vänster på bilden nedan) med dubbelt 2-trådigt stickgarn och en 3mm virknål blev inte särskilt bra. Virkningen var ganska tjock och det såg liksom bylsigt ut. I det här läget var jag både peppad och lite besviken på kanten. Det var peppande att den virkade kanten fick vanten bra stabilitet och det behövs en kant av praktiska skäl inte bara för prydnads skull. Det är kanten du drar i när vanten ska sättas på handen och då behövs den virkade kanten för att kragen inte ska töjas och slitas. De visste hur man kombinerade funktion och prydnad förr!

Vad göra nu där jag satt i sängen med allt material uppdukat, podradion med Sommar i P1 påslagen och jag var hur sugen som helst på att bli klar med vantarna? Jo jag drog iväg ett meddelande till Lena för att fråga om råd och hon svarade snabbt med några tips att man kan blöta kanten för att se hur garnet formar sig eller testa virka ganska hårt med en mindre virknål. Jag gjorde precis så som Lena tipsade. Med en 2mm virknål, hårda luftmaskor och med dubbelt bragegarn (yllebroderigarnet) istället för stickgarn så blev resultatet genast mycket bättre (vanten till höger i bilden nedan).

Resultatet; ett par traditionella men ändå otraditionella och alldeles underbara vantar, smått ojämna, ganska tajta och lite olika stora vantar med en inte helt perfekt kant nedtill. Jag är så jäkla glad för dem, min vantdröm har äntligen gått i uppfyllelse!