Från farmor / from granny

Jag var och hälsade på hos min farmor förra helgen. Hon är riktigt gammal, fyller 97 år nästa vecka. I hennes linneskåp finns det väldigt mycket textilier trots att hon varje jul ger bort dukar, kökshanddukar och tygservetter. Farmor har handarbetat mycket i sina dagar och hon brukar säga att min mor hon, hon kunde sy. Och jag har sett det själv, både farmors och hennes mors verk. I linneskåpen, men aldrig framme. Varför är det så? Använda och vårda behöver ju inte gå stick i stäv.

Det är inte utan att jag känner mig som en gam när jag tittar i hennes kistor och garderober efter syattiraljer, garner med mera. Ögonen börjar lysa när jag ser vackra askar där hon förvarat garndockor. Jag insåg först nu när jag fotade askarna att den vita asken med nejlikor på måste vara en tvålask.

I visited my granny last weekend. She is really old, she turns 97 years next week. In her linen closet, there are a lot of kitchen towels and table cloths even though she gives those kind of things away every Christmas. Grandma has been crafting a lot in her days and she often says that my mother she was, she was the one who could sew. And I've seen it myself, both granny's and her mothers work, lying in the linen closet, but is noone is using it. Why is that? I believe that using and caring don't need not be opposing eachother .
I sort of feel like a vulture when I look in her wardrobes for craft supplies, yarns and more. My eyes start shining when I see beautiful boxes in which she kept the floss. I realized only now, when I took photos of them that the white box with carnations on must be soap containers.




Purveyor to the king.









Jag fick också en otroligt fin handväska i ljusbrunt läder. Den känns nordafrikans tycker jag. Och jag bara älskar knäppningen.

She also gave me an incredible pretty leather bag. It reminds me of northern Africa. And I just love the buttoning.