:: tack ::

Det är ju inte klokt, så många kommentarer har jag nog aldrig fått, stort tack för allt fint ni sagt om mitt yllebroderi, ni gör mig alla så himla glad ska ni veta!

I veckan som gått har jag varit ute och flugit. Ända till Manitoba i Kanada bar resan för en konferens i jobbet. På ditresan stickade jag som en tok på min raglantröja efter egna mått som jag började efter kurs hos Maria. Väl framme möttes jag av snö, kyla och det plattaste landskapet som jag någonsin sett. Svenskar i allmänhet skojar ofta med oss skåningar om att Skåne är så himla platt. Då har de uppenbarligen aldrig varit på prärien i Nordamerika som är en gammal havsbotten. Plattare än plattast så man kan se kilometervis åt varje håll. Den bjöd också varje dag på fantastiska soluppgångar och solnedgångar.



Den långa flygresan och en bussresa ut på prärien gjorde att jag äntligen har jag kommit en bra bit ner på kroppen på min tröja. Nu inser jag dock varför alla inbitna stickare ger sig på mer och mer avancerade mönster när det sticka tröjor. Slätstickning med drygt 200 maskor på 3,5 milimetersstickor är inte så upphetsande i längden. På hemresan stickades inte ett enda varv eftersom tröttheten tog över. Borta bra men hemma bäst; tack och lov för  svensk kaffe och filmjölk till frukost. Nu botar jag min jet lag med mera slätstickning och talbok i soffan.