:: bandgrind ::

Först, tusen och åter tusen tack för alla fina kommentarer om fågeldynan. Det är härligt att få så mycket pepp och det gör mig väldans glad. Inte så sällan tycker jag att det känns väldigt ego att ha en blogg. Att vara ego tror jag ingen tycker är en eftersträvansvärd egenskap. Jantelagen gör sig påmind. Samtidigt är det ju just det, för det är så härligt att läsa alla fina ord, så ibland när jag behöver muntras upp så kan jag läsa gamla kommentarer, och så får jag en ego-boost och så känner jag mig bra igen. Jante, bra eller dåligt?

Nu till något annat. Jag har länge gått och tänkt bandgrindstankar. Att snickra ihop en själv verkar inte så svårt, men jag har inte kommit till skott. Jag har köpt Börja väv! en barnbok med instruktioner, och kollat in bandvävböcker på bibblan, men längre än så har jag inte kommit. Kanske var det lika bra, för i helgen är jag hemma hos föräldrarna och när mamma och jag pratar handarbete (vilket vi gör mycket!) så börjar vi prata bandgrindar och hux flux så tar hon fram två stycken ur gömmorna. Vilken flax!

Jag har försökt att hitta vävsedlar på nätet för bandgrindar för att komma igång redan i helgen, men det verkar finnas mest mönster för brickväv (som jag också vill lära mig). Nåja, randigt ska jag ju kunna väva utan mönster i alla fall.

Trevlig helg från Skåne på er alla!