Maskrosen. Blomman som jag älskade att plocka som barn. Jag glömde bort dess storhet, hur vacker den är när man verkligen betraktar den; alla små blad och den lysande gula färgen. Tänk att få återupptäcka den via slöjden, det måste ju vara två år sen vid det här laget som inlägg nummer fyra på 365slojd.se visade hur man gjorde en oro av maskrosor. Nu kommer jag aldrig att glömma maskrosens storhet.
Fett somrigt!! :)
SvaraRaderaMen gud vad lustigt, jag som gick och tänkte på exakt sådana maskroskronor här för kanske en halvtimme sedan.
SvaraRaderaVad kul! kanske är det så att vi slöjdare ser slöjd i allting omkring oss. Ser vi en maskros så tänker man givetvis maskrosoro.
RaderaSom solstrålar!
SvaraRaderaOjoj vad fint, vill också. Men här har inte ens björkarna slagit ut så det dröjer till maskrosorna.
SvaraRaderaÄlskar maskorosfält! Fast när de kommer i mina rabatter eller mellan plattorna gillar jag dem inte. Som oro fungerar de perfekt!
SvaraRaderaHärlig maskroskrona! Och coola brodertigrar!
SvaraRaderaMen åh, så vackert!
SvaraRaderaWow! Vilken toppengrej att göra med "ogräs"! Måste prova!
SvaraRadera