:: fågelparaden anno 2013 ::

Det kan vara svårt att ge bort ett handarbete som är en kärt. Fågelparaden är mig verkligen kär, men att ge bort det till någon som verkligen uppskattar det, ja då är det faktiskt trippel lycka. Så kändes det i helgen när min syster fick Fågelparad-dynan i födelsedagspresent.

Hyskarna och hakarna syddes i precis innan jag rusade iväg på födelsedagstillställningen och fotona togs i stor hast, men det finns sån tur är finare bilder på den omonterade dynan här.

Fågelparaddynan är min tredje egenkomponerade dyna (om man bortser från den rutiga skarvsömsdynan till vänster). Det är kul att se den första dynan jag ritade (den vänstra i fotot nedanför) förra året tillsammans med den tredje och nyaste. Jag tycker själv att jag utvecklats och gått framåt i mönsterkompositionen, det ger en varm känsla i maggropen.

Dynan är monterad med en öppning baktill (som stängs med hyskar och hakar) för att man ska kunna ta ut innerkudden. Det randiga bakstycket köpte jag för en rätt så billig peng på en stor loppis i Simrishamn i somras. Tyget är ett bolstervar som är vävt med ull i inslaget och lin i varpen, det är något luggslitet och har några små hål här och där och det tycker jag gör det extra charmigt. Gammelheten ger liksom en extra dimension. Även innerkudden köptes på samma loppis. Måtten på dunkudden stämde inte med broderiets så jag tömde fjädrarna i en sopsäck och klippte upp, skarvade och sydde om innerkudden innan fjädrarna fick åka tillbaka ner. Den gamla kudden hade säkert 50-70 år på nacken och det kändes på fjädrarna som hade tappat mycket spänst, men några år till får den tjäna sitt syfte som kudde.

Tofsarna sydde jag fast på Broderikaféet i torsdags, kvällen fick snabbt benämningen Skrytkaféet eftersom det lustigt nog var flera som hade färdiga yllebroderier med sig. Sakta men säkert erövrar det skånska yllebroderiet Stockholm! Kika in hos Maria, Gun och Hedvig för att se våra yllebroderier.