:: om att överraska sig själv med en ny hobby som jag inte visste att jag hade i mig ::

Förra året fyllde jag med sökande efter nya och olika tekniker. Jag har nålbundit vantar, lärt mig tvåändssticka, gjort tygtryck, skulpterat kylskåpsmagneter och grytunderlägg av rep. För att inte tala om rekonstruktionen av det medeltida lejonet. Visst broderade jag en del men långt i från så mycket som jag brukar. Kan hända har den kuddöverfyllda soffan minskat suget efter att brodera eftersom jag inte behöver fler dynor eller så behöver jag helt enkelt nya utmaningar. Jag har funderat en hel del på varifrån allt detta spretiga skapande har sin grund men inte kommit fram till någon specifik orsak. Ibland känns det faktiskt som att jag borde brodera bara för att det är som brodös som jag ser min slöjdidentitet. Konstigt. Jag "borde" ju ingenting. Om det är något som jag bör göra så är det att följa  det hållet dit lusten pekar. Till min stora förvåning så pekar lusten just nu i riktningen mot akvarell.

ripor och ripbär

Det hela började med att jag köpte en DIY-kalender på Granit som har tomma rutor där man själv kan fästa foton eller rita en bild. Jag tänkte att kalendern skulle inspirera min sambo att teckna eftersom jag ville uppmuntra honom att göra det oftare. Peter hade ingen särskild inspiration till att vare sig teckna eller måla, istället var det jag som plockade fram mina akvarellfärger som jag köpte för 10 år sen när jag läste textil på folkhögskola (kära nån tänk att det redan gått 10 år sen dess!). På folkhögskolan använde jag akvarell nån enstaka gång för att göra skisser men jag tyckte mest det var svårt.

Tillbaka till nutid. Jag satte mig en kväll och kluddade med akvarellen. Jag svor och tyckte det var svårt och sökte därför på youtube och pinterest efter tekniktips. När jag väl släppte kraven på att måla likadant och i samma stil som bilderna som jag tittade på så kom målarglädjen. Vilken lycka! Jag lär mig mer och mer för varje månadsbild som jag målar. Vått i vått, vått på torrt, skuggningar, blanda färger, blyertslinjer eller inte blyertslinjer.  

Äppelblommor i maj, våfflor i mars, semlor i februari, trattkantareller och nypon i oktober, videkissar i april och ripor i december.

Bristen på självbild - att jag inte kan måla och teckna - hänger nog ihop med att jag känner osäker på att teckna på fri hand. För att komma ifrån friteckningspressen så kom jag på ett bra sätt att fuska; jag kalkerade av siluetten av en domherre som jag kunde rita av på akvarellpappret och då var det lättare att frihanda vingar, färgteckning osv.

Domherrarna är det senaste jag målat och jag ser verkligen en utveckling från min första äppelblommor. Snacka om att jag har överraska mig själv med en ny hobby som jag inte visste att jag hade i mig så nu känner jag mig peppad till tusen att fortsätta måla akvarell. PUST, nu har jag biktat mina skaparbryderier.

ps. Jag misstänker att Alicia Sivert smittat av sig med hennes akvareller som jag länge sneglat på.