En eftermiddag efter yllebroderikursen tog en av kursdeltagarna och jag båten till Ven. Fram tills dess hade jag besökt ön en enda gång och då gick jag på dagis så det var minst sagt dags för ett återbesök på Ven.
Margareta och jag hyrde cyklar och trampade runt på grusvägarna i sakta mak. Sommarvärmen var som bortblåst så vi var praktiskt taget ensamma på vägarna. Ven är en av få platser i Sverige som har så kallad klintkust, för svenska folket känt som Backafall på Ven eftersom de flesta har hört låten Flicka från Backafall. Jag bryr mig inte så mycket om låttexten utan tycker att landskapets geomorfologi och geologi är mer spännande. Varför finns det så få informationsskyltar om sådant undrar jag jämt!
Delar av Ven har berggrund som består av kalksten så man kan hitta vackra stenar på stranden där kalkstenen lösts upp av vattnet och flintan eller annan bergart är kvar.
Byn på bilden verkar heta Kyrkbackens hamn, den vita byggnaden uppe på krönet är nämligen en medeltida kyrka. På kartan hade vi sett att det skulle finnas några restauranger i byn på bilden så vi siktade på att vara där vid middagstid.
Trots att det bara var mitten på augusti hade restaurangerna stängt för att säsongen var slut. Turligt nog fanns där en liten lyxkrog som inte var utmärkt på kartan men som hade ett ledigt bord åt oss. Vi skattade oss lyckliga som trillade in på denna lilla pärla som jag tyvärr glömt namnet på.Väldigt mysigt och gott var det i alla fall!
Den medeltida kyrkan högst upp på backen. Vägen upp mot kyrkan hette så klart Kyrkbacken och den var väldigt tung att cykla uppför med våra 3-växlade hyrcyklar.
Utsikten från kyrkan var helt fantastisk!
Sen cyklade vi vidare, klappade getter, fotograferade pittoreska hus (tegelhus, tegelhus och ännu fler tegelhus) och beundrade det vackra landskapet med ovädersmoln som blåste in.
När vi rundat hela öns 7,5km(!) hade vi fortfarande lite tid innan färjan skulle gå så vi cyklade en extratur till hembygdsgården. Den var ju stängd så här på kvällskvisten men jag blev väldigt sugen på att utforska den vid nästa besök på Ven. Vi får hoppas att det inte dröjer 28 år tills nästa besök.
Vad fint! Jag har faktiskt aldrig varit på Ven fast det är sånt som aaaalla i Helsingborg har varit (och cyklat på). Men jag flyttade hit efter att alla såna skolutflykter redan var gjorda så det blev aldrig av. Nu i sommar hade vi tänkt åka dit med vår mamma för att fira hennes 60årsdag men insåg att det hade varit väldigt jobbigt med 2 höggravida döttrar i sällskapet så det blev på annat håll istället. Kanske att jag kan ta mig dit nästa sommar. Nu bor vi på Råå där en av båtarna går ifrån så det borde ju inte vara alltför svårt :)
SvaraRaderaÅh, vilka fina bilder! Jag, som bara ett fåtal gånger varit i Skåne ens, blir sugen på att åka dit!
SvaraRaderaMeeen så vackert! Och mycket Gotlandskänsla i naturen. Tycker om hur du, när skyltarna saknas, berättar om bergarter och natur för oss. Så härligt inlägg, tack för att du tog oss med!
SvaraRadera